Vad kan vi göra för att få vår katthona att tolerera katthanen?

[Saal1702]

Hej Kattforum

Jag och min sambo har ett problem med våra katter, eller en av de i alla fall.
Under maj förra året adopterade vi en vuxen katt från ett katthem. Hon var ca 3 år gammal vid adoptionstillfället.
I och med att jag och sambon jobbar heltid så ville vi att hon skulle få sällskap under tiden vi är på jobbet. Av den anledningen skaffade vi en kattunge i mars på 12 veckor.

Kattungen är nu en ungkatt på snart 8 månader. Han är väldigt social, gosig och älskar att leka.

Nu till själva problemet. Vår katthona tolerar inte katthanen trots att han har levt med oss i nästan sex månader nu.

När han kommer för nära kan hon fräsa, morra och slå till/bita han bakifrån. Han själv brukar vara lugn och fräser aldrig tillbaka utan försöker enbart fly. Trots att hon tydligt markerar att hon inte vill vara vän med han så försöker han ändå bli vän med henne därav att han lägger sig nära henne alternativt försöker leka med henne.

Katthonan drar sig undan ofta för att sova på nån av köksstolarna.
Hela situationen känns jättetråkig då vi vill att båda katthonan ska tolerera katthanen.
Så frågan är: Vad kan vi göra för att få katthonan att tolera katthanen?

Tack på förhand!

[Yrhättans]

Är han kastrerad? Om inte så börja med att göra detta.

[Saal1702]

Är han kastrerad? Om inte så börja med att göra detta.

Yes, det är han. Han kastrerades vid 5 månaders ålder.

[Yrhättans]

Är han kastrerad? Om inte så börja med att göra detta.

Yes, det är han. Han kastrerades vid 5 månaders ålder.

Ni får räkna med minst sex månader innan katterna hittat sina roller. Jag har fem katter och alla förändringar som händer, kastrering eller annat gör att det tar minst den tiden innan alla hittat sin plats.
Er hona behöver tid, många platser där hon kan vara i fred, gärna högt. En leksugen yngling kan vara jättejobbigt. Båda behöver lite egentid för att känna att de har er. Lek mycket gärna att ni leker båda två med varsin katt och ger mycket extra godis.
Man kan också köpa Felliway Friend som skickar ut hormoner som förenklar för båda att vara sams.
Men, framförallt är det tiden som behövs.

[Colourspot]

Jag håller med Yrhättans.


Och lägger till lite eget.

Många katter är väldigt "territorial" till sin natur. Reviret är viktigt och det är inte alltid helt lätt att invånarna i det förändras/tillkommer. Utifrån det låter det du beskriver som att katthonan faktiskt tolererar hanen. Hon låter honom vara i hemmet, utan att spöa upp eller jaga honom (som jag förstår det?). Däremot verkar hon inte intresserad av närhet och säger tydligt och bestämt ifrån när han tränger sig inpå henne. Om han inte respekterar det genom att backa undan när hon markerar att hon vill ha sitt utrymme, utan istället kryper nära intill osv, skulle jag faktiskt snarare anse att det är hanen som behöver lära sig just det. Om han lämnar henne ifred när hon markerar så är det bra! Jag tycker som sagt att det låter som att hon tolererar honom - inte tycker om, ännu kanske, men jag har varit i många hem där det flugit stora hårtussar när den äldre katten jagat den yngre överallt.
Tid och mycket stimulans och lek. Och utrymmen så att katterna lätt kommer ifrån varandra när de så önskar. Jag tror att det kommer att reda sig med tiden.


När Lillan flyttade in här (knappt året gammal) fick hon i början tillbringa mycket tid i ett hörn. Lillebror är sedan ett trauma rädd för andra katter, och visste inte riktigt vad han skulle göra med henne. Kul med sällskap, men hon var ju skitläskig också..bäst att fräsa, morra och se till att hon höll sig undan lite! Lillan är uppväxt i ett hem med många katter, alla större än henne, och fattade direkt och backade tydligt undan. Sen kom tiden när han ville leka och hon bad honom fara och flyga (komma här och fjäska efter att ha varit så ohyfsad! Hmf!) - hon var inte aggressiv men han fick anstränga sig lite för att visa att han ville leka och inte tjafsa. Sen vände det, undan för undan. De tycker mycket om varandra. Jag kommer ihåg hur glad jag var när de för första gången låg intill varandra. Tid, tid, tid, tid, tid

[Saal1702]

Jag håller med Yrhättans.


Och lägger till lite eget.

Många katter är väldigt "territorial" till sin natur. Reviret är viktigt och det är inte alltid helt lätt att invånarna i det förändras/tillkommer. Utifrån det låter det du beskriver som att katthonan faktiskt tolererar hanen. Hon låter honom vara i hemmet, utan att spöa upp eller jaga honom (som jag förstår det?). Däremot verkar hon inte intresserad av närhet och säger tydligt och bestämt ifrån när han tränger sig inpå henne. Om han inte respekterar det genom att backa undan när hon markerar att hon vill ha sitt utrymme, utan istället kryper nära intill osv, skulle jag faktiskt snarare anse att det är hanen som behöver lära sig just det. Om han lämnar henne ifred när hon markerar så är det bra! Jag tycker som sagt att det låter som att hon tolererar honom - inte tycker om, ännu kanske, men jag har varit i många hem där det flugit stora hårtussar när den äldre katten jagat den yngre överallt.
Tid och mycket stimulans och lek. Och utrymmen så att katterna lätt kommer ifrån varandra när de så önskar. Jag tror att det kommer att reda sig med tiden.


När Lillan flyttade in här (knappt året gammal) fick hon i början tillbringa mycket tid i ett hörn. Lillebror är sedan ett trauma rädd för andra katter, och visste inte riktigt vad han skulle göra med henne. Kul med sällskap, men hon var ju skitläskig också..bäst att fräsa, morra och se till att hon höll sig undan lite! Lillan är uppväxt i ett hem med många katter, alla större än henne, och fattade direkt och backade tydligt undan. Sen kom tiden när han ville leka och hon bad honom fara och flyga (komma här och fjäska efter att ha varit så ohyfsad! Hmf!) - hon var inte aggressiv men han fick anstränga sig lite för att visa att han ville leka och inte tjafsa. Sen vände det, undan för undan. De tycker mycket om varandra. Jag kommer ihåg hur glad jag var när de för första gången låg intill varandra. Tid, tid, tid, tid, tid

Tusen tack för era svar!
Feliway har använts sen dag ett.

Du har rätt colourspot. Honan lämnar han i fred så länge han inte är för nära henne. Är han det så morrar/fräser/slår hon honom.

Vi har utökat antalet vattenskålar i hemmet och så kommer vi köpa/bygga fler höga platser de kan ta sig till.

Vi ser till att leka med katterna varje dag i minst 15 minuter för att lugna ner de.
De senaste dagarna har jag märkt att de kan komma varandra väldigt nära utan att det uppstår nån konflikt så länge det sker under lek. Det jag undrar är om det finns något annat jag kan göra för att få henne att förstå att hans närvaro (när han är nära henne) inte är lika farligt som hon kanske tror att det är?

[Yrhättans]

Ni gör precis rätt saker. Det som behövs är tid och tålamod. Det är inte alltid det lättaste men om kanske ett halvår ni till och med kan se två stycken som sover middag tillsammans.

[Saal1702]

Ni gör precis rätt saker. Det som behövs är tid och tålamod. Det är inte alltid det lättaste men om kanske ett halvår ni till och med kan se två stycken som sover middag tillsammans.

Ja, vi får se hur det går. Hon fortsätter fräsa/morra/slå han när han kommer för nära än idag.