och honkatten är också lite orolig över att deras människor inte är hemma. Det är en rejäl abbessinierpojk och en liten ekorrliknande sak (långhårsvarianten på abessinier). Sir Hissenpants (ja han heter inte det, men vi kan säga så) är ganska väsig av sig rent allmänt och gillar inte främlingar, men det visste vi redan innan.Hans modus operandi är att hälsa oss med ett vääääääääs. Jag sticker fram handen för att han ska få nosa och det gör han, ibland medan han väser, ibland nosar han klart innan jag får ett väääääs.
Idag har han väst, morrat, huggt efter hand (med godis) och gett oss varsin smäll för oacceptabelt beteende. (Jag rörde mig mot honom när han var upptagen med att hålla koll på den där andra opålitliga tvåbeningen. Ej okej!)
Någon som har goda råd om argsinta katter? Vi vill ju inte stressa upp dem mer än nödvändigt när vi är där, men det skulle ju vara trevligt med vapenvila eller att accepteras som tillfällig mat och lektant/farbror.
Sir Hissenpants tycker om mat, mat och mer mat. Godis som muta verkade göra honom lite väl exalterad och han blev morrig när godispåsen skulle stoppas undan. Lite lek med laserpekare fungerade, och då var det till och med ok att stora läskiga G var i närheten. Han är dock så pass smart att han gör utfall mot själva laserpekaren ibland också.
Jag tänkte testa ta med da Bird imorgon för att se om den duger att jaga.
Några andra tips och råd för att göra Sir Hissenpants liv lite mindre surt just nu?
