Och i kväll, så fick jag uppleva detta.
Sedan några veckor tillbaka har jag fått från ett katt hem, en ny liten Katt dam som heter Nita och är en nästan 6 år gammal Norsk Skog katt som är tigre' och vit i färg tekningen.
Min tidigare 8 år gamla och mycket kära lilla halv långhåriga katt fröken, gick bort i början av december när hennes njurar lade av trots en 7 månader lång kamp med täta veterinär besök och medicinering.

Det första Nita gjorde när hon släpptes ut ur transport lådan var att i 120 km / timmen, dyka in under soffan i vardags rummet och där blev hon i dagar förutom mycket korta besök i vid mat och vatten skål + sand lådan jag hade ställt bredvid soffan.
Trots försök med Feliway, elektrisk dosör och katt mynta, olja spray på leksakerna, så var framstegen små den närmaste tiden. Hon kunde då sträcka sig till att snabbt små springa förbi mig med ett visst säkerhets avstånd där jag satt i vardags rums fåtöljen. och ut i köket och till lådan i badrummet dit jag hade flyttat dem efter en veckas tid. Mest var hon igång på nätterna när jag sov. Jag hittade nämligen ett par av hennes leksaks möss, som nattetid flyttades runt. Jag såg ju också tecken på nattlig aktivitet i sand låda och mat skål.
Efter runt 4 veckors tid, så kunde hon sträcka sig till att leka litet med mig. Men bara med ett långt spö med en fjäder vippa i ena änden av en 2 meter långt stycke garn. Och bara sent på kvällen. Dag tid, så sov hon för det mesta där under soffan.
Hon höll fortfarande säkerhets avstånd till mig, och höll noga koll på mig när hon var ute i lägenheten och gick. Men hade nu inte så bråttom när hon skulle passera förbi mig där jag satt.
Jag försökte övertala henne att komma fram till min utsträckta hand. Men icke! Ibland, när jag gick och lade mig, så kändes vår relation hopplös och deprimerande. Och det fanns stunder då jag övervägde att lämna tillbaka Nita, då jag trodde att hon kanske aldrig skulle acceptera mig helt och fullt?
Men så i kväll, så kom hon självmant över till mig och vi hade en riktig kel stund, efter att hon hade försiktigt nosat på mina fingrar.

Hon t.om. spann litet och tyckte att det var jätte skönt att bli kliad bakom öronen, under hakan och få bli struken över ryggen.
Nita, vågade sig även på att hoppa upp på bordet framför mig för mer kel.
Efter ett tag, så tyckte hon att det var bra med kelandet och drog sig sakta tillbaka under soffan. Jag antar att lilla damen behövde smälta det som nyss hade hänt.
Men nu sitter jag här framför datorn med ett leende på läpparna och ser nog ganska fånig ut.
Nu känns Nita för första gången som min kisse på riktigt.

Ville bara dela med mig av min glädje till er.