Kattforum

Okej, nu ger jag upp o ställer frågan.

Tog över en kattunge (huskatt) på 13v. från en bekant för 2 veckor sedan.

Världens sötaste och goaste, men hon springer i TIMMAR... flåsar o springer igen, leker med gardinerna i evigheter och attackerar alla plastväxter med full energi, välter prylar kors o tvärs och har energi som jag aldrig skådat.

Vad är normal energinivå på en kattunge?
Kommer hon att bli lugnare?

Tanken var att hon skulle vara en lekkamrat till min 10åriga Britt hona, men hon leker 5min med henne o sen drar hon sig undan och tycker mest det var en störig sak som vi skaffat.

Snälla säg att kattungen lugnar ner sig, annars får jag psykbryt snart ...

Brownie skrev:Okej, nu ger jag upp o ställer frågan.

Tog över en kattunge (huskatt) på 13v. från en bekant för 2 veckor sedan.

Världens sötaste och goaste, men hon springer i TIMMAR... flåsar o springer igen, leker med gardinerna i evigheter och attackerar alla plastväxter med full energi, välter prylar kors o tvärs och har energi som jag aldrig skådat.

Vad är normal energinivå på en kattunge?
Kommer hon att bli lugnare?

Tanken var att hon skulle vara en lekkamrat till min 10åriga Britt hona, men hon leker 5min med henne o sen drar hon sig undan och tycker mest det var en störig sak som vi skaffat.

Snälla säg att kattungen lugnar ner sig, annars får jag psykbryt snart ...

I min värld en helt normal kattunge. Hon kommer att lugna sig och med tiden få en energinivå som gör att den äldre mer klarar av hennes aktivitet. Sen är åldersskillnaden så stor att hon alltid kommer att vara den mest aktiva.
Den lilla verkar känna sig trygg och törs också leva ut, i hennes värld är allt byten som går att jaga och döda. Här hemma när jag hade sju kattungar samtidigt så var alla gardiner uppknutna utom räckhåll, inget i fönstren o s v. Men jag tror aldrig jag haft så roligt när man såg hela flocken springa som galningar upp och ner för trappan och fram och tillbaka.
Det bästa du kan göra är att aktivera henne så mycket du kan och vara hennes lekkompis.

Yrhättans skrev:

Brownie skrev:Okej, nu ger jag upp o ställer frågan.

Tog över en kattunge (huskatt) på 13v. från en bekant för 2 veckor sedan.

Världens sötaste och goaste, men hon springer i TIMMAR... flåsar o springer igen, leker med gardinerna i evigheter och attackerar alla plastväxter med full energi, välter prylar kors o tvärs och har energi som jag aldrig skådat.

Vad är normal energinivå på en kattunge?
Kommer hon att bli lugnare?

Tanken var att hon skulle vara en lekkamrat till min 10åriga Britt hona, men hon leker 5min med henne o sen drar hon sig undan och tycker mest det var en störig sak som vi skaffat.

Snälla säg att kattungen lugnar ner sig, annars får jag psykbryt snart ...

I min värld en helt normal kattunge. Hon kommer att lugna sig och med tiden få en energinivå som gör att den äldre mer klarar av hennes aktivitet. Sen är åldersskillnaden så stor att hon alltid kommer att vara den mest aktiva.
Den lilla verkar känna sig trygg och törs också leva ut, i hennes värld är allt byten som går att jaga och döda. Här hemma när jag hade sju kattungar samtidigt så var alla gardiner uppknutna utom räckhåll, inget i fönstren o s v. Men jag tror aldrig jag haft så roligt när man såg hela flocken springa som galningar upp och ner för trappan och fram och tillbaka.
Det bästa du kan göra är att aktivera henne så mycket du kan och vara hennes lekkompis.

Tusen tack för svar! Det inger hopp!

När vår abessinier som nu är 4, 5 år var liten kattunge så höll jag också på att få psykbryt. Han var helt galet aktiv och det gick inte att trötta ut honom. En gång testade jag hur många gånger han skulle orka hämta en vippa som jag slängde upp längst upp i ett klösträd. Jag slängde upp den och han klättrade upp och tog ner den 37 gånger, sedan fick jag ont i armen och gav upp. Nu är han förvisso fortfarande en aktiv katt men på en uthärdlig nivå. Han lugnade ner sig succesivt från ca 7-8 månaders ålder. Håll ut!

Midna var också helt galen när hon var liten. Eller hon är fortfarande högenergisk men det kommer i kortare flipp istället för att hon härjar i timmar. Jag tror dock att hon var absolut värst när hon var mellan 5-8 månader.

Leksaker med kattmynta har hjälp mig flera gånger när hon var yngre och var övertrött på kvällarna. (Så där att katten knappt kan hålla ögonen öppna men inte kan varva ned).

Tack för era svar.

Hon är nu snart 6månader och det är en skillnad i temperament att hon fått mer respekt för gammelkatten och hon leker inte lika vårdslöst, samt hon kan sitta stilla!!!

Med facit i hand så skulle vi inte ha tagit emot henne.
Hon hade behövt ett mer aktivt hem och riktig lekkamrat.
Det funkar som det är nu men är långt ifrån optimalt.
Lätt att vara efterklok helt enkelt.

Brownie skrev:Tack för era svar.

Hon är nu snart 6månader och det är en skillnad i temperament att hon fått mer respekt för gammelkatten och hon leker inte lika vårdslöst, samt hon kan sitta stilla!!!

Med facit i hand så skulle vi inte ha tagit emot henne.
Hon hade behövt ett mer aktivt hem och riktig lekkamrat.
Det funkar som det är nu men är långt ifrån optimalt.
Lätt att vara efterklok helt enkelt.

Man glömmer lätt att det är ungefär som programmet med småbarn på äldreboenden. Men, det kommer bara att bli bättre från och med nu. Den nya blir lugnare, lär sig också att anpassa sin leknivå till gammelkatten och de kan börja ha mer utbyte av varandra.

Yrhättans skrev:

Brownie skrev:Tack för era svar.

Hon är nu snart 6månader och det är en skillnad i temperament att hon fått mer respekt för gammelkatten och hon leker inte lika vårdslöst, samt hon kan sitta stilla!!!

Med facit i hand så skulle vi inte ha tagit emot henne.
Hon hade behövt ett mer aktivt hem och riktig lekkamrat.
Det funkar som det är nu men är långt ifrån optimalt.
Lätt att vara efterklok helt enkelt.

Man glömmer lätt att det är ungefär som programmet med småbarn på äldreboenden. Men, det kommer bara att bli bättre från och med nu. Den nya blir lugnare, lär sig också att anpassa sin leknivå till gammelkatten och de kan börja ha mer utbyte av varandra.

Jag hoppas att du har rätt, så trött på morr o fräs.
Lillkatten attackerar när gamla äter, skiter o sover.
Det stressar mig... men tänkte boka kastrering idag, för se om det hjälper henne att bli mer balanserande i hormoner och attacker.

Brownie skrev:

Yrhättans skrev:

Brownie skrev:Tack för era svar.

Hon är nu snart 6månader och det är en skillnad i temperament att hon fått mer respekt för gammelkatten och hon leker inte lika vårdslöst, samt hon kan sitta stilla!!!

Med facit i hand så skulle vi inte ha tagit emot henne.
Hon hade behövt ett mer aktivt hem och riktig lekkamrat.
Det funkar som det är nu men är långt ifrån optimalt.
Lätt att vara efterklok helt enkelt.

Man glömmer lätt att det är ungefär som programmet med småbarn på äldreboenden. Men, det kommer bara att bli bättre från och med nu. Den nya blir lugnare, lär sig också att anpassa sin leknivå till gammelkatten och de kan börja ha mer utbyte av varandra.

Jag hoppas att du har rätt, så trött på morr o fräs.
Lillkatten attackerar när gamla äter, skiter o sover.
Det stressar mig... men tänkte boka kastrering idag, för se om det hjälper henne att bli mer balanserande i hormoner och attacker.

Tror definitivt det kommer att hjälpa med kastrering. Jag hade tänkt vänta längre med att kastrera min yngsta men han började också bli väldigt kaxig mot den äldre katten runt halvåret och det blev mycket bättre efter kastrering

Igår så fick hon ett nytt hem på landet. Först inomhus, sen kastration och utomhus bland djur och människor. Är helt övertygad om att det blir bästa kattlivet för hennes personlighet.

Min andra tant(britt 10år) blommade ut på mindre än en timma. Hon lekte själv för första gången på 3månader.
Hon har dragit sig undan sen kattungen kom och vart irriterad. Nu är hon positiv och rör sig avslappnat o fritt i hela lägenheten. Stor skillnad!

Ibland ska man inte "stå ut" man ska lita på sin kunskap och magkänsla.

Brownie skrev:Igår så fick hon ett nytt hem på landet. Först inomhus, sen kastration och utomhus bland djur och människor. Är helt övertygad om att det blir bästa kattlivet för hennes personlighet.

Min andra tant(britt 10år) blommade ut på mindre än en timma. Hon lekte själv för första gången på 3månader.
Hon har dragit sig undan sen kattungen kom och vart irriterad. Nu är hon positiv och rör sig avslappnat o fritt i hela lägenheten. Stor skillnad!

Ibland ska man inte "stå ut" man ska lita på sin kunskap och magkänsla.

Det låter som rätt beslut av er! Ibland är omplacering det mest ansvarsfulla och omtänksamma man kan göra.

Det verkar som att er brittdam trivs bra som ensamkatt, men det kan också vara så att hon skulle blomma ut bara hon fick rätt kattkompis. Katthem brukar vara bra på att matcha ihop vuxna katter, dvs de kan rekommendera dig en katt som har matchande personlighet med er britt. Och om det ändå inte funkar brukar man få lämna tillbaka den nya katten till katthemmet. Det är inte alls så omöjligt att föra ihop två vuxna katter som vissa tror - bara man gör introduktionen på ett bra sätt.