Adopterade katter

Forum för frågor och diskussioner kring kattens hälsa/sjukdomar, beteendestörningar och olika kost/foderfrågor.

Moderator: SKS

Kategoriregler
LÄS MIG FÖRST: Regler för Svenska katters diskussionsforum
Annette
Nyfödd kisse
Nyfödd kisse
Inlägg: 1
Blev medlem: tis 31 jan 2017, 19:28

Adopterade katter

Inläggav Annette » tis 31 jan 2017, 19:36

Vi adopterade två katter för ca 1,5 månad sedan. En hona och en hane. De är nu ca 5,5 månader. Hanen har vi fått bra kontakt med och han beter sig som katter brukar. Honan däremot får vi inte komma nära. Hon blir arg, fräser och morrar om man lyckas närma sig. Oftast sticker hon iväg så fort man kommer närmare än 30 cm. De få gånger vi har lyckats ta henne innebär antingen att hon spinner och tycker det är mysigt eller att man blir biten och riven. Båda katterna är än så länge bara i köket och vardagsrummet och vi har köpt två Felliway. Har ni några tips för att få komma nära henne och så hon inte är rädd för oss? Vi har provat med kattgodis och mjölk 3-4 gånger varje vecka.


Skickat från min iPhone med Tapatalk

Användarvisningsbild
Yrhättans
Moderator
Moderator
Inlägg: 5524
Blev medlem: tor 26 sep 2013, 23:42
Katt: ett gäng busiga birmor
Ort: Härnösand, Västernorrland

Re: Adopterade katter

Inläggav Yrhättans » tis 31 jan 2017, 21:24

Det finns många här som tagit sig an skygga katter som säkert kan ge dig bra råd. Ett tips är att du läser igenom tråden under allmänt kattprat. De tre musketörerna där Eye tagit sig an en skyggis och gjort underverk med honom.

Lite allmänt kan man väl säga att det tar tid, lång tid att bygga upp ett förtroende och att ni inte ska försöka hålla fast henne utan vara nöjda med att ni får vara ganska nära. De är ju två så hon ser att hanen går fram och det är bra. Muta med godis och lek mycket, använd lekspön, typ da bird. Poängen är att hon ska komma till er och det gör hon när hon känner sig trygg, det är alltid svårt att veta vad som varit innan hon kom till er. Att leka utan att behöva ha närkontakt är bra.
Men, som sagt finns väldigt mycket information i trådar under allmänt kattprat.

Starwatcher
Kosmoskatt
Kosmoskatt
Inlägg: 9733
Blev medlem: ons 27 jan 2010, 07:14
Katt: Bengal

Re: Adopterade katter

Inläggav Starwatcher » tis 31 jan 2017, 21:37

Bara en liten tanke som slog mig - är det vanlig mjölk ni ger? Katter kan vara laktosintoleranta och magont kan göra att en katt drar sig undan och inte alls vill bli klappad.

Lek med katten, pinnar, bollar mm dvs allt där katten får indirekt interagera med er men utan direktkontakt. Sådana lekar bygger en katts självförtroende och ger trygghet. Godis är också bra.

Ibland behöver rädda katter även tid. Tipsar om Jackson Galaxys program som sänts på Animal planet där han ger massor av fina och enkla tips. Fantastiska program för alla kattägare! Programmen kan ses på dplay.se. Inte fler än att man kan lyckas se alla på en månad, kostar 79kr/månad och ingen uppsägningstid, helt lagligt.

Eye har verkligen gjort underverk med hennes fina Jackson som när han först dök upp på forumet var bland de allra skyggaste katterna :rosor: Det som krävdes var framför allt mkt kärlek och tålamod.

Ge gärna katten platser på höjden, många katter är tryggare om dom kommer upp från golvet.
Bild

ApanAnn
Gurukatt
Gurukatt
Inlägg: 1189
Blev medlem: fre 05 feb 2016, 19:14
Katt: Chilla och Chaplin, huskatter
Ort: Brandbergen

Re: Adopterade katter

Inläggav ApanAnn » ons 01 feb 2017, 10:08

1,5 månader är ingenting! Med tid, tålamod och kärlek kommer ni att vinna över henne, men räkna inte med att det går fort. Jag är väl egentligen relativ kattnybörjare, men har gått igenom det här med skygg/fegiskatt. Här kommer min historia, ursäkta om det blir långt.

Vi adopterade två 1,5 år gamla katter för lite drygt ett år sedan. De är uppväxta som syskon men vi börjar tro att de snarare är halvsyskonkusiner. Lätt inavlade kolonikatter helt enkelt. De hade en tuff start och jourhemmet som socialiserade dem började tro att det var något fel på ena katten. Han var rädd och skygg medan "syrran" blev social, och de fick samma behandling och socialisering.

När vi träffade Chilla och Chaplin tassade Chilla fram med svansen i vädret och ett välkomnande "Prrrrrrt!". Inom kort hade hon slängt sig på rygg och visat magen (jag fick klappa), klättrat i våra knän och tryckt upp rumpan i ansiktet på mig. Jag tog det som en komplimang. Chaplin låg ihoprullad i sin "grotta" i deras klösträd och var rädd. Min man fick klappa lite men jag fick en smäll med tassen. De är/var väldigt vackra katter och min man fick ändå en kontakt med Chaplin, så efter ett besök till som också kändes bra bokade vi dem.

När de kom hem låg båda intryckta under köksbänken, även om Chilla kom över det ganska fort och smet ut i vardagsrummet redan första kvällen. Andra dagen var min man "hemma med ny katt" och låg på köksgolvet med en lång sked med räkost på (lökfri sort såklart). Chaplin smakade lite, så vi kunde andas ut när vi såg att han både åt lite och provade lådan.

Under året som gått har vi jobbat mycket med Chaplin, men också försökt bygga upp hans trygghet. Det gäller att ta det ganska lugnt med en fegis... Boken "Cattify to satisfy" av Jackson Galaxy tycker jag hjälpte för att förstå vad katterna behöver för att må bra. En del gömställen som vi inte gillade har vi varit taskiga och tagit bort, men aldrig utan att erbjuda något annat.

Med en liten fegis gäller det att luska ut vad katten tycker om. Med Chaplin är mat en stor grej, och även gos på huvudet (men det fattade han inte riktigt själv). Det och lek har fått vara våra verktyg. Är han jätterädd så är han inte mutbar med mat, och då måste vi backa tillbaka till där han är trygg igen.

Vi har utökat deras revir gradvis. Först bara köket, sen köket med "lekturer" till vardagsrummet, sen kök plus vardagsrum, därefter lade vi till sovrummet och övervakad vistelse på nätad balkong. Slutligen öppnade vi upp hela lägenheten (inga fler bra dörrar att dela av med) även om mitt pysselrum ska vara stängt om jag inte är där inne. Hade det fått hela lägenheten på en gång hade vi nog inte sett Chaplin på evigheter...

I början körde vi klappterapi vid matdags, för då var maten mer intressant än vi var läskiga. Inga långa pass först. Bara någon klapp på ryggen när han åt. I början var det en del onda blickar och platta öron, och då blir det inte mer än en klapp. Vi har inte gett fri tillgång till mat eftersom det är vuxna katter, så då lär sig katterna att komma när det är matdags.

I nuläget har vi en Chaplin som kommer och lägger sig i knät på mig (när han känner för det) kräver gos och spinner som en motor. Min man är lite läskig ännu så de tränar fortfarande. Vi har hittat oemotståndligt godis som han nu tar från golvet, från min mans fot och från knät. Inte från handen än, det är läskigt! En ny "övning" han kör är också att lyfta katten, sätta sig med katten i knät och sedan släppa honom när han slappnar av och slutar spänna sig. Det kräver dock att katten inte får panik av att bli lyft/hållen - då gör det mer skada än nytta.

Jag "lärde" Chaplin att gosa genom att ta upp honom i knät, gosa honom på huvudet och sen låta honom bestämma om han skulle stanna eller inte. Det började jag inte med förräns han börjat söka kontakt själv genom att stryka sig mot benen. Det var en ganska lång period av att klappa honom vid mina fötter innan jag började lyfta och visa att vi kan sitta på sängen och gosa, eller i fåtöljen och soffan och gosa. Nu tar han som sagt initiativ själv om jag sitter någonstans och han får feeling.

Lycka till med kissen! Skönt att ena är gosig i alla fall, det hjälpte oss mycket att en katt ville hänga med oss under den långa processen att charma Chaplin :rosor:

ApanAnn
Gurukatt
Gurukatt
Inlägg: 1189
Blev medlem: fre 05 feb 2016, 19:14
Katt: Chilla och Chaplin, huskatter
Ort: Brandbergen

Re: Adopterade katter

Inläggav ApanAnn » ons 01 feb 2017, 10:20

Här är skyggistråden: viewtopic.php?f=1&t=223882

Basicgrejer som vi gjort för att bygga en relation och visa att vi inte är farliga:
Långsamblinka till katten, eller långsamblink och sedan titta bort.
Kasta godis eller torrisar så att katten gradvis kommer närmare. Det svåraste är att motstå frestelsen att ta på katten när den kommer inom klapphåll...
I början är det negativt och läskigt att bli klappad, så tills associationen att "mina människor är här = bra saker händer" är etablerad gäller det att inte lägga in saker som skrämmer katten. När den fattat att bra saker händer när vi är i närheten kan det gå att börja vänja vid klappar.
Gå förbi utan att titta på eller röra katten.
Leka med spö så att katten glömmer sig och kommer nära, fortfarande inte röra katten.
Försöka få upp katten från golvet för att bygga själförtroende, se till att det finns gömställen högre upp än golvnivå.
Gosa och lek med kompisen så att den andra katten ser.

När det väl börjar lossna kan det bli rena ketschupeffekten.

Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Re: Adopterade katter

Inläggav eye of a tiger » tis 14 feb 2017, 05:53

Du har fått bra tips av yrhättans,starwatcher och apanann.

Som sagt var jackson mycket skygg och beteede sig mer vilt än tamt. Hade JG sett honom är jag rätt säker på att han hade sagt att han var vild.

Hursom helst så har tid ,posotv förstärkning,en trygg syster som är väldigt social och naturligtvis kärlek hjälpt honom att bli trygg med mig och kompisen. människor överlag tycker han fortfarande att de är hemska .

Varken han eller syran tycker om klappar om de inte vill och jag lät honom ta den första kontakten då han inte alls regerade bra när jag rörde honom med de metoder som bruckar göras när det kimmer till skygisar så det var mer koncentrerande på lek när han vågade samt extra smaskigt godis .

idag är han en glad,lekful och kärleksful pojk så ger man det tid så kommer ketchupeffekten
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild


Återgå till "Hälsa, beteende och kosthållning"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster