Sida 1 av 1

Juvertumörer - slutet?

Postat: fre 13 jan 2017, 20:28
av asfaltsflickan
Min Cissy-tant har opererats för juvertumörer två gånger under förra året, och nu har hon tyvärr, inte helt oväntat, nya små knölar igen på samma ställe. De tidigare tumörerna har varit elakartade, och eftersom de nu har återkommit på bara ett par månader två gånger efter operationer har jag beslutat att hon inte ska behöva genomgå ytterligare en.

Än så länge är det små, små knölar, och hon är pigg och glad och lekfull som en kattunge, så vi kommer åtminstone ha ett litet tag på oss att ta farväl, hoppas jag. Det har inte synts några metastaser på röntgenplåtarna vid operationerna.

Jag ska skämma bort henne ordentligt nu, och så fort jag märker minsta antydan till att hon inte mår bra längre så ska hon få somna. Ni som har haft katter med juvercancer; hur fort har det gått på slutet? Och hur märktes det på katten att den började bli påverkad? Jag har förstått att det ofta sprider sig till lungorna på slutet?

Fy fan vad jag hatar detta. Jag försöker lura i mig att jag åtminstone kommer att vara beredd när det väl blir dags, men det går ju inte att vara redo för att ta farväl av en älskad familjemedlem.

Re: Juvertumörer - slutet?

Postat: fre 13 jan 2017, 21:20
av Yrhättans
asfaltsflickan skrev:Min Cissy-tant har opererats för juvertumörer två gånger under förra året, och nu har hon tyvärr, inte helt oväntat, nya små knölar igen på samma ställe. De tidigare tumörerna har varit elakartade, och eftersom de nu har återkommit på bara ett par månader två gånger efter operationer har jag beslutat att hon inte ska behöva genomgå ytterligare en.

Än så länge är det små, små knölar, och hon är pigg och glad och lekfull som en kattunge, så vi kommer åtminstone ha ett litet tag på oss att ta farväl, hoppas jag. Det har inte synts några metastaser på röntgenplåtarna vid operationerna.

Jag ska skämma bort henne ordentligt nu, och så fort jag märker minsta antydan till att hon inte mår bra längre så ska hon få somna. Ni som har haft katter med juvercancer; hur fort har det gått på slutet? Och hur märktes det på katten att den började bli påverkad? Jag har förstått att det ofta sprider sig till lungorna på slutet?

Fy fan vad jag hatar detta. Jag försöker lura i mig att jag åtminstone kommer att vara beredd när det väl blir dags, men det går ju inte att vara redo för att ta farväl av en älskad familjemedlem.


Jag har haft en katt med juvertumörer. Vi valde, i samråd med vetr att inte operera (alldeles för många små knölar som kom på en gång). Det tog för Nella ett drygt halvår för små ärtor att växa sig stora. Vi märkte direkt när det var dags. Det spred sig inte till lungor utan det var att tumörerna växte och skinnet nästan började spricka. När det var dags gick det väldigt fort, mindre än en vecka från att de började växa väldigt mycket tills hon fick somna in. Det halvåret var hon den mest bortskämda tös som fanns.
Hon fick äta precis allt hon älskade, om det var nyttigt eller inte brydde jag mig inte om.
Stor kram till dig.

Re: Juvertumörer - slutet?

Postat: fre 13 jan 2017, 22:52
av KattenOxå
asfaltsflickan skrev:Min Cissy-tant har opererats för juvertumörer två gånger under förra året, och nu har hon tyvärr, inte helt oväntat, nya små knölar igen på samma ställe. De tidigare tumörerna har varit elakartade, och eftersom de nu har återkommit på bara ett par månader två gånger efter operationer har jag beslutat att hon inte ska behöva genomgå ytterligare en.

Ni som har haft katter med juvercancer; hur fort har det gått på slutet? Och hur märktes det på katten att den började bli påverkad? Jag har förstått att det ofta sprider sig till lungorna på slutet?

Fy fan vad jag hatar detta. Jag försöker lura i mig att jag åtminstone kommer att vara beredd när det väl blir dags, men det går ju inte att vara redo för att ta farväl av en älskad familjemedlem.


Kära du!

Min älskade aby fick små vätskande ärtor runt tuttarna (egentligen; en tutte) och jag blundade stenhårt i några veckor. Sedan lät jag röntga henne på Albano och operera henne i Spånga. Fanns så oerhört kunniga veterinärer där och då. Invasiv / infiltrativ cancer, kommer att komma tillbaka; var vad som sades.

Hon fick drygt två helt symptomfria år extra. Sedan gick det ganska fort. Plötsligt var det uppenbart att det var dags. Det fanns inga tecken på att lungorna var angripna, men jag lät inte obducera. Jag tog hand om henne i många år --- sedan lät jag begrava henne.

Re: Juvertumörer - slutet?

Postat: lör 14 jan 2017, 10:34
av Totta
Ronja dog av det, och för henne gick det fort när hon väl insjuknade. På en-två veckor kraschade hon helt. Då hade det gått ca ett halvår från att vi upptäckt att tumörerna kommit tillbaka, och vi liksom du gjorde valet att inte ta bort igen. Vi tog bort tre gånger på henne - första gången de kom var hon runt 10 år, och hon hann bli 16 innan hon dog. Hennes tumörer spred sig till lungorna - de blev aldrig stora och hotade att spricka.
Jag var ju vaksam på hennes andning och allmäntillstånd, och jag märkte då när hon insjuknade på riktigt att andhämtningen blev tyngre, och efter några dagar blev allmäntillståndet sämre.
Kram.

Re: Juvertumörer - slutet?

Postat: sön 15 jan 2017, 16:07
av Änglabuffen2
Min älskade perserkatt Ängla fick en juvertumör för ca 3.5 år sedan, vilken hon omedelbart fick bortopererad.
Sen mådde hon kalasbra i ca 2 år och jag började våga hoppas på att vi vunnit mot cancern. Men då dök där upp två nya juvertumörer, vilka även de opererades bort. :-(
Ca 1 månad efter sista operationen kom där tyvärr nya och då tog jag det tunga beslutet att inte utsätta henne för fler operationer trots att jag inget hellre ville än att få behålla henne i livet - hon var min "en-gång-i-livet-katt". :heart: Sen dröjde det väl ungefär ett halvår och då hade det börjat sprida sig till lungorna och dessutom fick hon en liten stroke och då fick hon somna in samma dag. :-(
Det sista halvåret började det märkas att hon fått en spridning till lungorna då hon fick allt tyngre att andas, och det hördes i hela huset. Hon var ändå samma glada och goa matvrak till katt och var precis som vanligt för övrigt, kanske sov hon något lite mer. Men sista dygnet sa det i princip bara pang och det stod plågsamt kristallklart att det nu var dags. Ett av de värsta stunderna i mitt liv kan jag tillägga. Börjar gråta när jag skriver om det nu. :-(

Så ett gott råd är att göra precis det du själv tänker, att skämma bort din katt så mycket du bara kan nu! :heart:

Re: Juvertumörer - slutet?

Postat: mån 25 sep 2017, 10:42
av asfaltsflickan
Återupplivar tråden för att sent omsider tacka för svaren. I torsdags fick hon somna in. Tumörerna hade vuxit ganska långsamt hela tiden, och hon hade mått kalasbra ända till för nån vecka sedan, då det började märkas tydligt att det inte gick längre. Hon rasade i vikt, slutade leka och tappade aptiten, och då ringde jag veterinären direkt.

Det är fruktansvärt tomt här hemma utan henne, men jag är så tacksam att jag ändå fick ha henne i tio underbara år. Hon var den mest kärleksfulla lilla varelse jag någonsin mött, vilket är extra fantastiskt eftersom hon inte hade haft någon mänsklig kontakt under sina första tre år.

Sov gott, min lilla tussa.

Bild

Re: Juvertumörer - slutet?

Postat: mån 25 sep 2017, 11:42
av Aziz
:rose:

Re: Juvertumörer - slutet?

Postat: tis 26 sep 2017, 08:55
av Yrhättans
:rose:

Re: Juvertumörer - slutet?

Postat: tis 26 sep 2017, 13:17
av Starwatcher
Beklagar sorgen :rose: Hon fick ett fint liv hos dig och låter som ett fint slut också.

Sov gott lilla tussa :rose:

Re: Juvertumörer - slutet?

Postat: fre 29 sep 2017, 18:23
av skogisfantast
Beklagar :rose: Vi miste Hera pga juvertumörer.

Re: Juvertumörer - slutet?

Postat: fre 29 sep 2017, 20:01
av perkele
:rose: