Brutit ben?

Forum för frågor och diskussioner kring kattens hälsa/sjukdomar, beteendestörningar och olika kost/foderfrågor.

Moderator: SKS

Kategoriregler
LÄS MIG FÖRST: Regler för Svenska katters diskussionsforum
Svandis
Nyfödd kisse
Nyfödd kisse
Inlägg: 6
Blev medlem: tis 03 jan 2017, 13:49
Katt: Bondkatter
Ort: Borgholm

Brutit ben?

Inläggav Svandis » sön 08 jan 2017, 19:33

Hej,

Har en kastrerad hankatt som aldrig har råkat ut för något allvarligt (okej, han åt grässtrå som fastnade i halsen och fick opereras bort)...

Nu vet jag inte vad som är fel på hans ben.
Framtassen... främsta leden liksom hänger.
Han använder tassen väldigt försiktigt och när han är trött då är som han kliver på framsidan av benet.

Är det brutit eller ur led?

Det är ingen svullnad på själva leden eller benet...

Någon som vill gissa? Ge tips?

Ja, det blir veterinär i veckan.

Användarvisningsbild
Yrhättans
Moderator
Moderator
Inlägg: 5932
Blev medlem: tor 26 sep 2013, 23:42
Katt: ett gäng busiga birmor
Ort: Härnösand, Västernorrland

Re: Brutit ben?

Inläggav Yrhättans » sön 08 jan 2017, 21:03

Veterinär omgående. En katt döljer smärta så nör det syns är det akut.

Användarvisningsbild
Colourspot
Profetkatt
Profetkatt
Inlägg: 4572
Blev medlem: tor 12 jun 2014, 19:49
Katt: huskatt
Ort: Heby (Uppsala län)

Re: Brutit ben?

Inläggav Colourspot » mån 09 jan 2017, 09:27

Det du beskriver hade jag åkt in akut för. Är den ur led så riskerar du förslitningsskador etc iom att katten går på tassen och belastar området när det ligger fel. Är det brutet så kan det börja läka och då läka fel. Är det något annat så har katten ändå ont. Se till att få en veterinärtid omedelbart.

Användarvisningsbild
Spatborg
Überkatt
Überkatt
Inlägg: 6021
Blev medlem: fre 31 dec 2010, 18:29
Katt: Spaten, Tuborg och Erdinger
Ort: Kungsbacka

Re: Brutit ben?

Inläggav Spatborg » mån 09 jan 2017, 16:44

Hur har det gått?

Svandis
Nyfödd kisse
Nyfödd kisse
Inlägg: 6
Blev medlem: tis 03 jan 2017, 13:49
Katt: Bondkatter
Ort: Borgholm

Re: Brutit ben?

Inläggav Svandis » tis 10 jan 2017, 16:08

Kom från veterinären för en stund sedan.
Han kom inte hem.

Jag tog beslutet att han skulle avlivas.

Användarvisningsbild
KattenOxå
Superkatt
Superkatt
Inlägg: 1748
Blev medlem: ons 10 feb 2010, 16:26
Katt: Bengaler
Ort: Stockholms län

Re: Brutit ben?

Inläggav KattenOxå » tis 10 jan 2017, 16:31

Svandis skrev:Kom från veterinären för en stund sedan.
Han kom inte hem.

Jag tog beslutet att han skulle avlivas.


Beklagar sorgen! :rose:

Aziz
Högt upplyst katt
Högt upplyst katt
Inlägg: 3193
Blev medlem: tor 21 nov 2013, 12:40
Katt: Bengal, Abessinier
Ort: Sollentuna

Re: Brutit ben?

Inläggav Aziz » tis 10 jan 2017, 16:35

:rose: Så tråkigt, beklagar sorgen!

Användarvisningsbild
Thaeri
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 11030
Blev medlem: tis 19 jun 2007, 15:04
Katt: Huskatt
Ort: Lidköping

Re: Brutit ben?

Inläggav Thaeri » tis 10 jan 2017, 16:36

:rose: :hug:

Jag vill inte lägga till ytterligare skuldkänslor, att förlora en katt är svårt nog... Men jag känner mig ändå tvungen att säga ett par saker inför framtiden, saker som enskilda veterinärer inte alltid har koll på, utan det beror på hur specialiserade de är.

I veterinärvärlden är det inte så att man har ortopeder vs neurologer vs kardiologer för det mesta, istället har man de som kan katt, vs de som kan hund, vs de som kan häst. Har man tur kan någon benbrott hos katt och hund lite bättre än genomsnittet, men de är inte specialiserade på ett område hos en art på samma sätt som människoläkare. Visst, det finns de som är experter på hjärtmedicin inom katt, men de är väldigt få och de jobbar även med mer allmänna grejer.

Hur som helst...

1) En katt med ett svårt benbrott kan leva ett långt och väldigt lyckligt liv även om benbrottet i sig är för svårt för att läka. Man amputerar helt enkelt benet och får en relativt kort återhämtningstid, en som är kortare än hos även okomplicerade benbrott.

2) Katter fixar amputationer bättre än människor. De ser inte säg själva som krymplingar, allt de förstår är att det kanske blivit lite krångligare att klättra. Och om jag förstått det rätt upplever de inte ens fantomsmärtor på samma sätt, åtminstone visar de inga tecken på det.

Men känn dig inte som en dålig kattägare för den skull, du är absolut inte ensam och ingen dömer dig. Och även om du redan visste allt detta hade kanske bästa lösningen för just din kisse varit att få somna in.

:edit: Min katt var i samma situation, han kunde inte stå på benet och när han försökte hamnade tassen i en konstig vinkel. Han tillhörde mina föräldrar då, och de sa att de aldrig skulle gå med på en amputation, i deras värld var döden bättre. Så jag läste på en massa, och tja... allt pekar på att katter fixar förlusten av ett ben utan större konstigheter. Inte för att de hade lyssnat på mig, men jag fick massor med mig när jag tog över ägarskapet.

I slutändan hade han ett djupt sår i ena armhålan som läkte hyfsat snabbt. Men om det inte hade varit fallet...
Bild
Matte till Tarzan – HCS n 09, f. oktober 2004

Svandis
Nyfödd kisse
Nyfödd kisse
Inlägg: 6
Blev medlem: tis 03 jan 2017, 13:49
Katt: Bondkatter
Ort: Borgholm

Re: Brutit ben?

Inläggav Svandis » tis 10 jan 2017, 17:10

KattenOxå skrev:
Svandis skrev:Kom från veterinären för en stund sedan.
Han kom inte hem.

Jag tog beslutet att han skulle avlivas.


Beklagar sorgen! :rose:


Tack.

Svandis
Nyfödd kisse
Nyfödd kisse
Inlägg: 6
Blev medlem: tis 03 jan 2017, 13:49
Katt: Bondkatter
Ort: Borgholm

Re: Brutit ben?

Inläggav Svandis » tis 10 jan 2017, 17:10

Aziz skrev::rose: Så tråkigt, beklagar sorgen!


Tack.

Svandis
Nyfödd kisse
Nyfödd kisse
Inlägg: 6
Blev medlem: tis 03 jan 2017, 13:49
Katt: Bondkatter
Ort: Borgholm

Re: Brutit ben?

Inläggav Svandis » tis 10 jan 2017, 17:28

Thaeri skrev::rose: :hug:

Jag vill inte lägga till ytterligare skuldkänslor, att förlora en katt är svårt nog... Men jag känner mig ändå tvungen att säga ett par saker inför framtiden, saker som enskilda veterinärer inte alltid har koll på, utan det beror på hur specialiserade de är.

I veterinärvärlden är det inte så att man har ortopeder vs neurologer vs kardiologer för det mesta, istället har man de som kan katt, vs de som kan hund, vs de som kan häst. Har man tur kan någon benbrott hos katt och hund lite bättre än genomsnittet, men de är inte specialiserade på ett område hos en art på samma sätt som människoläkare. Visst, det finns de som är experter på hjärtmedicin inom katt, men de är väldigt få och de jobbar även med mer allmänna grejer.

Hur som helst...

1) En katt med ett svårt benbrott kan leva ett långt och väldigt lyckligt liv även om benbrottet i sig är för svårt för att läka. Man amputerar helt enkelt benet och får en relativt kort återhämtningstid, en som är kortare än hos även okomplicerade benbrott.

2) Katter fixar amputationer bättre än människor. De ser inte säg själva som krymplingar, allt de förstår är att det kanske blivit lite krångligare att klättra. Och om jag förstått det rätt upplever de inte ens fantomsmärtor på samma sätt, åtminstone visar de inga tecken på det.

Men känn dig inte som en dålig kattägare för den skull, du är absolut inte ensam och ingen dömer dig. Och även om du redan visste allt detta hade kanske bästa lösningen för just din kisse varit att få somna in.

:edit: Min katt var i samma situation, han kunde inte stå på benet och när han försökte hamnade tassen i en konstig vinkel. Han tillhörde mina föräldrar då, och de sa att de aldrig skulle gå med på en amputation, i deras värld var döden bättre. Så jag läste på en massa, och tja... allt pekar på att katter fixar förlusten av ett ben utan större konstigheter. Inte för att de hade lyssnat på mig, men jag fick massor med mig när jag tog över ägarskapet.

I slutändan hade han ett djupt sår i ena armhålan som läkte hyfsat snabbt. Men om det inte hade varit fallet...


Jo, jag tänkte på allt detta...

Alltså alla beslut grundar sig på omständigheter.

En stor faktor i detta är ekonomi. Men det är ändå inte allt.

Det var möjlighet att få en ortoped att titta på detta. Att det kanske skulle gå och göra en "ny" fraktur och få det o läka ihop på det sättet. Och även att amputera.

Men så som min katt, Guttormur, var så älskade han friheten. Han promenerade med mig som en liten hund. Han klättrade i träd, sprang 100 km/h (lite överdrivit) när han jagade sin "syster" (en annan katt jag har)... jagade fåglar och möss... (fick avmaskas ofta).

Han var verkligen genomsnäll, gick med på att katter flyttade in och ut, att hundar kom på besök, bet aldrig och visade aldrig klorna. Så otroligt klok katt!

Hans mamma var min katt.
Hon fick 2 kullar.

Jag valde att inte försäkra mina katter. Jag beslöt att "blir det så illa att det handlar om krångliga och dyra operationer så blir det avlivning istället".

Från hennes första kull behöll jag 2 katter. Båda blev påkörda för något år sedan - med en veckas mellanrum. Ingen försäkring hade kunnat rädda dem.

Tro inget annat än att jag har dåligt samvete!
Hade jag gått tidigare till veterinären...
eller haft honom försäkrad...

Nu fick jag ju ta ett beslut utifrån alla omständigheter.

Och jag gråter och gråter... känner för att kräkas... det gör såååå ont!

Men jag försöker trösta mig med att han springer i himlen med sin stora bror som han avgudade!
Han hade inte mentalt klarat av och bli en knäkatt. Han var aktiv katt som gillade att vara lite överallt.

Och jag delade honom med min granne... som är en gammal kvinna som också sörjer nu. Han gick dit varje dag, åt något gott och umgicks med henne.

Det är fruktansvärt sorgligt att det blev så här... hemskt.

Veterinären gissade på att han hade hamnat i försvarsläge mot ett större djur... för Guttormur var absolut inte den som slogs eller hade territoriumtänk. Egentligen var han mer mesig av sig. Som sagt... genomsnäll.

Svandis
Nyfödd kisse
Nyfödd kisse
Inlägg: 6
Blev medlem: tis 03 jan 2017, 13:49
Katt: Bondkatter
Ort: Borgholm

Re: Brutit ben?

Inläggav Svandis » tis 10 jan 2017, 17:35

Här är fotobomb av min fina katt... Guttormur.

Namnet är isländskt och stora oxar får ofta heta det ;-)

Bild

Fragole
Überkatt
Überkatt
Inlägg: 6936
Blev medlem: sön 25 aug 2013, 13:59
Katt: Honeydew och Pisco (huskatter)
Ort: Lund

Re: Brutit ben?

Inläggav Fragole » tis 10 jan 2017, 18:37

Beklagar sorgen! Han var väldigt en väldigt stilig herre!

Användarvisningsbild
Colourspot
Profetkatt
Profetkatt
Inlägg: 4572
Blev medlem: tor 12 jun 2014, 19:49
Katt: huskatt
Ort: Heby (Uppsala län)

Re: Brutit ben?

Inläggav Colourspot » tis 10 jan 2017, 20:00

Thaeri skrev:I veterinärvärlden är det inte så att man har ortopeder vs neurologer vs kardiologer för det mesta, istället har man de som kan katt, vs de som kan hund, vs de som kan häst. Har man tur kan någon benbrott hos katt och hund lite bättre än genomsnittet, men de är inte specialiserade på ett område hos en art på samma sätt som människoläkare.


Njaa.... Visst, på mindre kliniker är det ju oftast så, och även hos t.ex distriktsveterinärerna enligt min erfarenhet. Men på de större djursjukhusen finns det ofta veterinärer med specialistkompetens på vissa områden, utöver sin veterinärutbildning med vald inriktning. På det djursjukhus jag har närmast, där också utbildning av veterinärer m.fl görs, finns det t.ex en bilddiagnostisk klinik med veterinärer som är specialister på det arbetet. Faktiskt den enda bilddiagnostiska kliniken i sitt slag, såvitt jag fått veta, i Sverige. Veterinärerna där KAN förstås annat, de har samma veterinärutbildning som andra i grunden och de flesta mångårig erfarenhet av arbetet. Men de är faktiskt specialiserade och arbetar i huvudsak med just bild. Jag kommer inte ihåg deras titlar nu, men de finns.
På hästsidan har vad jag vet i princip alla veterinärer en viss utbildning i tänder och tandvård, men det finns också ett antal veterinärer som vidareutbildat sig och riktat in sig betydligt mer på just tänder (vilket märks tydligt när en verkligt kunnig tittar i hästens mun, vem som varit där och pillat tidigare...). Andra har lagt extra krut på rörelseapparaten t.ex. På de större djursjukhusen (vet åtminstone två) finns även veterinärer som är specialister på ögon. På hästsidan i synnerhet märks tydligt att folk vidareutbildar sig åt olika håll, utöver "grunden", när en söker veterinärvård. Även om det inte alltid står på leget. Att mindre kliniker inte har all denna spetskompetens känns ganska logiskt, eftersom det skulle bli hemskt dyrt för dem, de remiterar ju vidare i de fallen helt enkelt.

Användarvisningsbild
Colourspot
Profetkatt
Profetkatt
Inlägg: 4572
Blev medlem: tor 12 jun 2014, 19:49
Katt: huskatt
Ort: Heby (Uppsala län)

Re: Brutit ben?

Inläggav Colourspot » tis 10 jan 2017, 20:03

Jag beklagar verkligen att det inte gick vägen med din fina katt :rose:

Användarvisningsbild
Thaeri
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 11030
Blev medlem: tis 19 jun 2007, 15:04
Katt: Huskatt
Ort: Lidköping

Re: Brutit ben?

Inläggav Thaeri » tis 10 jan 2017, 22:18

Colourspot skrev:
Thaeri skrev:I veterinärvärlden är det inte så att man har ortopeder vs neurologer vs kardiologer för det mesta, istället har man de som kan katt, vs de som kan hund, vs de som kan häst. Har man tur kan någon benbrott hos katt och hund lite bättre än genomsnittet, men de är inte specialiserade på ett område hos en art på samma sätt som människoläkare.

Njaa.... Visst, på mindre kliniker är det ju oftast så, och även hos t.ex distriktsveterinärerna enligt min erfarenhet. Men på de större djursjukhusen finns det ofta veterinärer med specialistkompetens på vissa områden, utöver sin veterinärutbildning med vald inriktning. På det djursjukhus jag har närmast, där också utbildning av veterinärer m.fl görs, finns det t.ex en bilddiagnostisk klinik med veterinärer som är specialister på det arbetet. Faktiskt den enda bilddiagnostiska kliniken i sitt slag, såvitt jag fått veta, i Sverige. Veterinärerna där KAN förstås annat, de har samma veterinärutbildning som andra i grunden och de flesta mångårig erfarenhet av arbetet. Men de är faktiskt specialiserade och arbetar i huvudsak med just bild. Jag kommer inte ihåg deras titlar nu, men de finns.
På hästsidan har vad jag vet i princip alla veterinärer en viss utbildning i tänder och tandvård, men det finns också ett antal veterinärer som vidareutbildat sig och riktat in sig betydligt mer på just tänder (vilket märks tydligt när en verkligt kunnig tittar i hästens mun, vem som varit där och pillat tidigare...). Andra har lagt extra krut på rörelseapparaten t.ex. På de större djursjukhusen (vet åtminstone två) finns även veterinärer som är specialister på ögon. På hästsidan i synnerhet märks tydligt att folk vidareutbildar sig åt olika håll, utöver "grunden", när en söker veterinärvård. Även om det inte alltid står på leget. Att mindre kliniker inte har all denna spetskompetens känns ganska logiskt, eftersom det skulle bli hemskt dyrt för dem, de remiterar ju vidare i de fallen helt enkelt.

Jo, det finns specialiseringar, men man måste ta sig till de större djursjukhusen eller städerna för att det ska märkas.

Inom humanvården kan man gå extremt djupt in och inte behöva ha med mycket annat att göra alls, till exempel att man bara utför en viss typ av hjärtoperationer. Allmänmedicin i sig är en specialistgrej till och med, medan det bland veterinärer är något alla förväntas klara, och för flera arter dessutom.

Tandläkare på människosidan är ju inte ens läkare...

Men visst, jag övergeneraliserade kanske lite väl mycket.
Bild
Matte till Tarzan – HCS n 09, f. oktober 2004

Användarvisningsbild
KattenOxå
Superkatt
Superkatt
Inlägg: 1748
Blev medlem: ons 10 feb 2010, 16:26
Katt: Bengaler
Ort: Stockholms län

Re: Brutit ben?

Inläggav KattenOxå » tis 10 jan 2017, 23:52

Svandis skrev:Alltså alla beslut grundar sig på omständigheter.

En stor faktor i detta är ekonomi. Men det är ändå inte allt.

Det var möjlighet att få en ortoped att titta på detta. Att det kanske skulle gå och göra en "ny" fraktur och få det o läka ihop på det sättet. Och även att amputera.

Men så som min katt, Guttormur, var så älskade han friheten. Han promenerade med mig som en liten hund. Han klättrade i träd, sprang 100 km/h (lite överdrivit) när han jagade sin "syster" (en annan katt jag har)... jagade fåglar och möss... (fick avmaskas ofta).

Han var verkligen genomsnäll, gick med på att katter flyttade in och ut, att hundar kom på besök, bet aldrig och visade aldrig klorna. Så otroligt klok katt!

Hans mamma var min katt.
Hon fick 2 kullar.

Jag valde att inte försäkra mina katter. Jag beslöt att "blir det så illa att det handlar om krångliga och dyra operationer så blir det avlivning istället".

Från hennes första kull behöll jag 2 katter. Båda blev påkörda för något år sedan - med en veckas mellanrum. Ingen försäkring hade kunnat rädda dem.

Tro inget annat än att jag har dåligt samvete!
Hade jag gått tidigare till veterinären...
eller haft honom försäkrad...

Nu fick jag ju ta ett beslut utifrån alla omständigheter.

Och jag gråter och gråter... känner för att kräkas... det gör såååå ont!

Men jag försöker trösta mig med att han springer i himlen med sin stora bror som han avgudade!
Han hade inte mentalt klarat av och bli en knäkatt. Han var aktiv katt som gillade att vara lite överallt.

Och jag delade honom med min granne... som är en gammal kvinna som också sörjer nu. Han gick dit varje dag, åt något gott och umgicks med henne.

Det är fruktansvärt sorgligt att det blev så här... hemskt.

Veterinären gissade på att han hade hamnat i försvarsläge mot ett större djur... för Guttormur var absolut inte den som slogs eller hade territoriumtänk. Egentligen var han mer mesig av sig. Som sagt... genomsnäll.


Du ska inte ha dåligt samvete!

För det första hjälper det inte alls att ha det, och för övrigt tycker jag inte att du har gjort något fel. Förstår hur du resonerat om försäkringar etc.

Våra katter är visserligen försäkrade och vi betalar flera tusen kronor varje år för att slippa oroa oss, typ. Men vi har haft massor av utgifter för skador och beteendeproblem och vi har inte fått ett öre från försäkringsbolaget. "Fear and consumption". Om det hade varit enbart upp till mig hade vi sparat/investerat pengarna på annat sätt istället.

Jag har haft/hållit på med katter sedan 80-talet, då var det nog relativt ovanligt med försäkringar av "vanliga huskatter" men numera upplever jag att veterinärvården har spårat ur lite (i en del fall) på så vis att klinikerna ibland inte riktigt frågar efter vad ägarna vill... utan när de ser att djuret är försäkrat vet de att de kommer att få ersättning upp till en viss gräns och tenderar då att dra igång saker som tidigare inte hade varit aktuellt.

Med det sagt så är jag mycket glad för en del djur i min närhet, eller som jag tidigare känt, som man bedömt att det varit värt att satsa på... och som sedan fått fantastiska liv i några/många år till... visserligen med handikapp men många gånger med en ökad livsglädje som vägt upp det.

Men som du säger, omständigheter avgör allt. Ibland har man inte resurser så det räcker till för en massa extrainsatser för ett husdjur.

Han var väldigt fin din stadiga hankatt! Tur att du har lite bilder iaf... dem kan du se tillbaka på med värme och glädje så småningom. Klappa grannfrun! :consoling:


Återgå till "Hälsa, beteende och kosthållning"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster