Stressrelaterad alopecia

Forum för frågor och diskussioner kring kattens hälsa/sjukdomar, beteendestörningar och olika kost/foderfrågor.

Moderator: SKS

Kategoriregler
LÄS MIG FÖRST: Regler för Svenska katters diskussionsforum
Safia
Gurukatt
Gurukatt
Inlägg: 1078
Blev medlem: mån 03 nov 2014, 19:14
Katt: 3 husisar från misärhem/koloni
Ort: Stockholm

Stressrelaterad alopecia

Inläggav Safia » lör 17 jan 2015, 20:33

Har funderat ett tag på att skriva ihop en liten case-study på min Jaromir kring det här med stressrelaterad alopecia. Det är ett ämne jag känner mig hyfsat bekväm med efter hela den processen vi varit igenom, även om jag naturligtvis är långt ifrån veterinär eller expert i ämnet. Men, kanske hjälper det någon, för det finns inte alltför mycket skrivet om det annat än generell info på Agria och "fråga veterinären" sajter.

Stressrelaterad alopecia, eller psykogen alopecia, brukar vara en slask-diagnos som sätts på katter när man inte hittar någon annan fysisk orsak till det håravfall man ser. Den sätts oftast efter man uteslutit sådana saker som foderallergi, hypertyreos, parasiter/skadedjur, hudsjukdomar och liknande.

Det var precis gången för Jaromir också. 2011 var han en frisk katt, med all sin päls i behåll, som bilden nedan visar. Skyggis och lättskrämd visserligen, men såg ut som en katt "ska" göra.

Bild

Efter detta skedde ett antal förändringar i både mitt och Jaromirs liv. Jag hade en längre tids sjukdom, blev friställd från mitt arbete och gifte mig under året så att en helt ny och för Jaromir okänd person flyttade in i hushållet. Där någonstans började päls försvinna, inte så märkbart till en början, men eskalerade snabbt. Min vanliga veterinär utredde för det vanligaste, tog blodprov och kollade efter parasiter. Inget som visade några tecken på det, potentiell foderallergi sattes som tentativ diagnos och Jaromir sattes in på hypoallergent foder (som han hatade, och som sannolikt innebar en ökad stress för honom).

Återbesök efter 3 månader på hypoallergent foder visade ingen skillnad, inte heller efter 6 månader. Veterinären började nosa på möjligheten till en stressrelaterad alopeci och tyckte att vi skulle prova sätta Jaromir i krage under 6 veckor, för att bryta ett eventuellt mönster med att slicka bort päls. Samtidigt sattes en kur med kortison in under hela den perioden för att ta ner klåda om det eventuellt fanns någon sådan komponent med i bilden. Jaromir hatade kragen (som de flesta katter), och även här är det sannolikt en stresstrigger till för honom som kommer in i bilden. Så fort kragen försvann började han sitt slickande och gnagande igen, i än större utsträckning än tidigare. Försök att ge honom Zylkene var budet från veterinären, vi har försökt med det vi kan.

Vid det här laget satt Jaromir och gjorde så här stora delar av sin vakna tid. Filmen nedan slutar vid en och en halv minut, men i verkligheten fortsatte han lätt så upp emot 15-20 minuter åt gången. Beteendet och området är det typiska för stressrelaterad alopeci, slicka, gnaga, bita, dra loss pälsen. De som kan katters beteende säger att det är ett normalt beteende som gått överstyr. Att tvätta sig ger katten en känsla av ro och tillfredsställelse, för en stressad katt slår det över till något som närmast kan liknas vid OCD - tvångsritualer och mönster som upprepas utan att de längre fyller någon funktion.

Klicka på bilden eller länken för att starta filmen
Filmsnutt

Bild

Att ge upp och lämna honom så var aldrig något alternativ, så jag nosade upp att Albano djursjukhus hade specialister inom just detta område. Det här är hur lillkillen såg ut när vi flyttade över till Albano och deras specialist på beteende och dermatologi. Magen och utsidan av knäna är helt rengnagda från päls och känns som en lätt luden persika. Vid det här laget var jag allvarligt rädd att han höll på att göra sig till nakenkatt. Något var uppenbart fel, och något stressade honom till tusen så att han kände sig tvungen att ta fram det beteendet för att lugna ner sig själv.

Bild

Bild

Vår suveräna veterinär lyssnade på hela den långa historien och sa att visserligen har man försökt göra rätt saker tidigare hos den gamla veterinären, men det har uppenbart inte funkat för att vi dels bara lyckats hittat saker som stressar honom mer, och dels inte jobbat på alla fronter samtidigt utan bara försökt förändra en sak i taget. Hon presenterar sin "stresstrappa" för mig, med tanken om att katten har en tröskel för när ett sånt här beteende kommer fram. Så länge den totala mängden stressfaktorer ligger under den är allt frid och fröjd, när det kommer över tröskeln börjar hela det här infernot. Exakt vilka stressfaktorer man förändrar är mindre viktigt än att man på totalen kommer under tröskeln, sen är det naturligtvis en fördel om man kan hitta de stora stressorerna, det gör det lättare att komma under den.

Sagt och gjort, vi går därifrån med ett helt nytt set förhållningsorder. Så lite tvång och forcerad hantering som möjligt, Feliway överallt i lägenheten, finkornig oparfymerad sand i kattlådorna utan undantag, inget bad (om inte helt nödvändigt), mat som han gillar, lugna lekar utan stressmoment, se till att det finns ett överflöd av platser att gömma sig på o s v. Allt med fokus på att ta ner det vi tror eventuellt kan orsaka stress till ett absolut minimum. Sen medicin, Klomipramin direkt i och med att vi redan försökt så mycket och Zylkene verkar göra absolut noll. Vi ska visserligen behålla Zylkene också, det skadar inte menar hon, men Jaromir behöver starkare hjälp än så. 2,5 mg eller en 1/4 tablett Klomipramin initialt, om det inte ger resultat inom 14 dagar ska jag på eget bevåg gå upp till 5 mg eller 1/2 tablett dagligen.

Det där funkar, inte på en gång, och inte på den lägre dosen. Initialt blir Jaromir en zombie på Klomipramin, sitter och stirrar fånigt ut i luften, vaggar fram och tillbaka, har noll intresse av att leka eller göra något. Men han drar inte av sig pälsen åtminstone. Efter ungefär två veckor börjar min gamla kille skymta fram igen, lite segare, lite mer svårflörtad - men lugnare och mer harmonisk. Efter tre månader har följande hänt, inte läkt, men oändligt mycket bättre än starten.

Bild

Bild

Vid återbesöket är veterinären lika imponerad och glad som jag själv. Hon har dock en sista sak hon vill prova innan vi fastställer att Jaromir behöver stå på Klomipramin livet ut. Hon vill testa Calmex, starkare än Zylkene, men snällare än Klomipramin. Sagt och gjort, vi sätter ut Klomipramin sakta under två veckor - under de två veckorna hinner jag se en Jaromir som snabbt återgår till sitt gamla beteende med långa tvättsessioner där han rycker loss håren som börjat växa ut. När Calmex väl sätts in efter två veckor lugnar det sig något, men effekten av Calmex sitter inte i särskilt länge. 3-4 timmar maximalt, och med medicinering morgon och kväll lämnar det ganska många timmar med en tvättande, ryckande, hårbitande katt.

Bilden nedan visar utsidan av Jaromirs knä några dagar efter det att Klomipramin satts ut och Calmex satts in. På kort tid har han redan hunnit spoliera flera månaders utväxt av päls. Det blir rätt uppenbart för både mig och veterinären att det inte finns några alternativ för just den här kissen annat än Klomipramin.

Bild

Så tillbaka till Klomipramin blir det, i varierande dos beroende på hur han för tillfället mår. Bilden nedan visar status sensommaren 2014, och någonstans här är nog så bra Jaromir blir. Han har fortfarande vissa tendenser att dra bort päls, men oändligt mycket mildare än omedicinerad. Framförallt märks att han är betydligt lugnare och mer harmonisk på medicinen än utan.

Bild

Vissa ifrågasätter om Klomipramin ska användas kontinuerligt på ett djur, det vanliga är att det begränsas till en kortare period för att ge möjlighet att bryta ett beteende och modifiera det. Både jag och veterinären är överens om att i särskilda fall, som t ex detta, är det befogat att fortsätta utan bortre gräns.

Jaromir är ett rätt speciellt fall. Hos många katter klarar man att bryta mönstret med en kortare tids medicinering och att förändra lite i miljön. Alla katter behöver inte så pass starka mediciner som Klomipramin heller. Jaromirs fall är udda, dels med tanke på hans personlighet, han binder till en enda människa - jag själv - och litar inte på någon annan. Dels genom att han från sin tid i misärhem har skador på skelettet i huvud och axlar, vilket kan tyda på att han misshandlats (sparkats/slängts) och att det kan ha satt spår även i hjärna och beteende.

Hans koppling till mig som ägare är ett gigantiskt stressmoment när han inte får tillgång till mig som vanligt. Under hösten 2014 hade jag en veckas inläggning på sjukhus, under den veckan påbörjade han sitt gamla beteende med att slita bort päls igen - trots medicinering, trots de stressänkande insatser som gjorts hemma. Vid hemkomst hände detta, i närmare 48 timmar vek han inte från min sida annat än för att äta, dricka och gå på lådan.

Bild

Bild

Det här är förmodligen den enda katt jag träffat på där jag med gott samvete kan säga att jag hellre skulle låta honom få somna in än att behöva omplacera honom. Stressen det skulle innebära för honom att skiljas från mig och den miljö han är van vid skulle ta kål på honom, om inte fysiskt så i alla fall psykiskt.
Senast redigerad av Safia sön 18 jan 2015, 07:25, redigerad totalt 4 gånger.
Ägd av nervknippet och ångestmissen Jaromir, bossen i huset Jacek och blinde Vilbert.

Starwatcher
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10041
Blev medlem: ons 27 jan 2010, 07:14
Katt: Bengal

Re: Stressrelaterad alopecia

Inläggav Starwatcher » lör 17 jan 2015, 22:24

Verkligen en bra tråd :rosor: Jaromirs berättelse visar vikten av att utreda och verkligen gå till botten av problemet! Jag har själv en katt som har mig som hennes enda människa och där det blev psykiskt en katastrof för henne att inte ha mig hos henne, hon var då inlagd på djursjukhus.

Fundera mkt på hur jag kan försöka ordna livet så bra och stressfritt för mina katter. Leken är väldigt viktig hos oss och jag har periodvis när min katt mått illa och matvägrat lekt med henne mitt i natten just för att få ner stressen och göra det lättare att äta.

Efter en banal operation jag gjorde märkte jag tydligt hur stressade mina katter blev, skadad matte var uppenbart hemskt för båda och jag kommer när nästa operation ska göras verkligen försöka leka mer för att få ner stressen hos katterna.

Även min tös har haft under hösten en period av att putsa bort päls men vi tror att det beror på klåda då det försvann efter att vi bytt tvättmedel, mitt schampo, bytt tvål mm. Dumt nog provade jag ett gammalt schampo i veckan och då verkar hon ha fått tillbaka klådan ](*,) ](*,) Har dock funderat och funderar fortfarande på om stressen av att en aggressiv grannkatt som kommer in i vår trädgård kan ha bidragit till problemet.

Ge söta Jaromir ett gäng klappar från oss!!
Bild

Aziz
Högt upplyst katt
Högt upplyst katt
Inlägg: 3225
Blev medlem: tor 21 nov 2013, 12:40
Katt: Bengal, Abessinier
Ort: Sollentuna

Re: Stressrelaterad alopecia

Inläggav Aziz » sön 18 jan 2015, 15:04

Håller verkligen med Starwatcher!

Superbra att du tar dig tid att beskriva hela förloppet detaljerat. Har visserligen inte detta specifika problem men det kan det ju finnas många andra som har och man lär sig ändå saker om stress och stressbeteende som kan appliceras på andra situationer.

Dessutom så himla hjärtevärmande att läsa om en utsatt kisse som fått ett så fint hem hem, :rosor: lilla gubben!

Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Re: Stressrelaterad alopecia

Inläggav eye of a tiger » sön 18 jan 2015, 15:14

Kan bara hålla med föregående talare. :rosor: .
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild

Starwatcher
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10041
Blev medlem: ons 27 jan 2010, 07:14
Katt: Bengal

Re: Stressrelaterad alopecia

Inläggav Starwatcher » tis 11 aug 2015, 10:51

Buffar upp den här väldigt bra och viktiga tråden!
Bild

BusseBus
Nyfödd kisse
Nyfödd kisse
Inlägg: 1
Blev medlem: sön 27 dec 2015, 22:43

Re: Stressrelaterad alopecia

Inläggav BusseBus » mån 28 dec 2015, 21:28

Tack snälla för en fantastisk välskriven tråd! Min katt har nyligen börjat bita av sig små pälstofsar på ryggen. Jag kopplar ihop förändringen i beteende med att jag var bortrest under tre dagar. Har idag fått Zylkéne och hoppas innerligt att vi lyckas bryta beteendet med det. Om inte så går jag tillbaka och läser denna tråd igen. :newyearsmile:

Användarvisningsbild
Mysseman
Orakelkatt
Orakelkatt
Inlägg: 2373
Blev medlem: tor 16 apr 2009, 01:36
Katt: Huskatter
Ort: Göteborg

Re: Stressrelaterad alopecia

Inläggav Mysseman » lör 24 sep 2016, 10:13

Wow vilken fantastisk tråd. Fick tips om den för jag har ett liknande "fall" hemma med katt som slickar bort sin päls.
Vet hur oerhört jobbigt det är för katten (och ägaren).
Hur mår din katt nu?
Simon, Bassel, Stella, Prinsen och Nåna - älskade och saknade ♥

Användarvisningsbild
Yrhättans
Moderator
Moderator
Inlägg: 6031
Blev medlem: tor 26 sep 2013, 23:42
Katt: ett gäng busiga birmor
Ort: Härnösand, Västernorrland

Re: Stressrelaterad alopecia

Inläggav Yrhättans » lör 24 sep 2016, 10:42

Kan bara hålla med övriga. Tusen tack för att du tog dig tid att skriva ner allt. Helt säker på att det kommer att hjälpa många och för mig blev det en bra kunskap att ta med om det skulle bli problem.
:rosor:

lisakaijsa
Nyfödd kisse
Nyfödd kisse
Inlägg: 1
Blev medlem: ons 22 mar 2017, 10:19

Re: Stressrelaterad alopecia

Inläggav lisakaijsa » tor 23 mar 2017, 10:42

TACK !

1000 tack för detta inlägg!

Vi har en kisse hemma som sliter bort pälsen, vi har provat allt - fysisk undersökning (ultrljud, urinprover mm)
Feliway & Zylkene - hjälpte mkt lite & mkt kort stund.

Jag hade gett upp - och tänkte att han får väl bli nakenkatt - och så hittade jag det här inlägget!

Pratade med vet igår, och idag ska jag hämta ut medicinen - hoppas så att det hjälper.

Tack för att du delade din historia!


Återgå till "Hälsa, beteende och kosthållning"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 6 och 0 gäster