Det här med katt och bebis.

Forum för frågor och diskussioner kring kattens hälsa/sjukdomar, beteendestörningar och olika kost/foderfrågor.

Moderator: SKS

Kategoriregler
LÄS MIG FÖRST: Regler för Svenska katters diskussionsforum
Blixten
Nyfödd kisse
Nyfödd kisse
Inlägg: 2
Blev medlem: sön 18 jun 2017, 09:23
Katt: Blixten, kastrerad honkatt.

Det här med katt och bebis.

Inläggav Blixten » sön 18 jun 2017, 21:56

Mitt första inlägg på forumet, har läst mycket här men aldrig skrivit något innan.

I min familj är vi fem stycken, 2 vuxna, ett 6-årigt barn, en 6-månaders bebis också Blixten, en kastrerad honkatt på snart 1 år.
Vi bor i en lägenhet på ungefär 85 kvadrat, och Blixten är ute i koppel och på den inätade balkongen. Vi har kattanpassat lägenheten så att hon har möjlighet att vara helt ifred från barnen, uppe på höga hyllor med bra utsikt och klättermöjligheter.
Blixten älskar människor och speciellt barn, och hon vill gärna vara nära. Och här blir det ett problem....
Katten och 6-åringen är bra vänner och ligger gärna och gosar ihop, eller leker jage runt om i lägenheten.
Men bebisen har nyss börjat krypa, och ingenting är roligare än Blixten! Så fort hon ser katten kryper hon dit.Hon är stark i nyporna och eftersom hon är en bebis förstår hon inte heller att det gör ont på Blixten när hon drar i pälsen.
Blixten verkar inte heller förstå att det är lämpligt att undvika bebisen, utan hon går gärna och lägger sig på golvet så nära hon kan. Och även om hon är en snäll katt så reagerar hon självklart på att bli dragen i svansen/ öronen/ pälsen, och klöser som försvar.
Eftersom vi är noga med att Blixtens klor är korta så händer inte så mycket, men det här är ju inte bra ändå.
Vi försöker hålla isär dem, men vi vill ju inte ha Blixten instängd, hon är social och vill vara med oss när hon är vaken. Och att hindra en bebis från att krypa går ju inte heller.

Är det någon som har tips på hur vi ska undvika det här? Blixten har alla möjligheter att gå undan, (tex genom att sitta på borden/ bänkarns/soffan/hyllor mm) men väljer ändå att ligga på golvet, nära bebisen.... Eller är det bara att stå ut och hoppas på att det blir bättre när både katt och bebis blir äldre?
Hjälp mig gärna att fundera!

Användarvisningsbild
Yrhättans
Moderator
Moderator
Inlägg: 4952
Blev medlem: tor 26 sep 2013, 23:42
Katt: ett gäng busiga birmor
Ort: Härnösand, Västernorrland

Re: Det här med katt och bebis.

Inläggav Yrhättans » sön 18 jun 2017, 22:51

Blixten skrev:Mitt första inlägg på forumet, har läst mycket här men aldrig skrivit något innan.

I min familj är vi fem stycken, 2 vuxna, ett 6-årigt barn, en 6-månaders bebis också Blixten, en kastrerad honkatt på snart 1 år.
Vi bor i en lägenhet på ungefär 85 kvadrat, och Blixten är ute i koppel och på den inätade balkongen. Vi har kattanpassat lägenheten så att hon har möjlighet att vara helt ifred från barnen, uppe på höga hyllor med bra utsikt och klättermöjligheter.
Blixten älskar människor och speciellt barn, och hon vill gärna vara nära. Och här blir det ett problem....
Katten och 6-åringen är bra vänner och ligger gärna och gosar ihop, eller leker jage runt om i lägenheten.
Men bebisen har nyss börjat krypa, och ingenting är roligare än Blixten! Så fort hon ser katten kryper hon dit.Hon är stark i nyporna och eftersom hon är en bebis förstår hon inte heller att det gör ont på Blixten när hon drar i pälsen.
Blixten verkar inte heller förstå att det är lämpligt att undvika bebisen, utan hon går gärna och lägger sig på golvet så nära hon kan. Och även om hon är en snäll katt så reagerar hon självklart på att bli dragen i svansen/ öronen/ pälsen, och klöser som försvar.
Eftersom vi är noga med att Blixtens klor är korta så händer inte så mycket, men det här är ju inte bra ändå.
Vi försöker hålla isär dem, men vi vill ju inte ha Blixten instängd, hon är social och vill vara med oss när hon är vaken. Och att hindra en bebis från att krypa går ju inte heller.

Är det någon som har tips på hur vi ska undvika det här? Blixten har alla möjligheter att gå undan, (tex genom att sitta på borden/ bänkarns/soffan/hyllor mm) men väljer ändå att ligga på golvet, nära bebisen.... Eller är det bara att stå ut och hoppas på att det blir bättre när både katt och bebis blir äldre?
Hjälp mig gärna att fundera!


Har haft samma här när sonen var liten. Då hade jag två katter och honan hade vett att sätta sig i säkerhet när son kom krypande i full fart. Hon tyckte mycket om honom men var smart nog att flytta sig. Hanen begrip inte utan ville alltid vara i närheten. Vi hade också mycket korta klor och gjorde vårt bästa att vakta men barn är snabbare än vad man tror ibland. Glömmer inte när sonen bet hanen hårt i örat, jag hann inte fram. Hanen skrek till men gjorde inget utan gick fram till och bet mig i hälen. Tror han försökte säga åt mig att uppfostra barnet.

Lösningen blev två. Det första är att stå ut, det går över och man får bra kondition och snabba reflexer när man håller koll. Det andra är att man kan lära även små krypisar att respektera katten även om man får kämpa.

När perioden är över är det ändå fantastiskt att låta barn och djur växa upp tillsammans, barn lär sig empati och ta ansvar och framförallt att det alltid finns en kompis att lita på.

Blixten
Nyfödd kisse
Nyfödd kisse
Inlägg: 2
Blev medlem: sön 18 jun 2017, 09:23
Katt: Blixten, kastrerad honkatt.

Re: Det här med katt och bebis.

Inläggav Blixten » mån 19 jun 2017, 22:39

Yrhättans skrev:
Har haft samma här när sonen var liten. Då hade jag två katter och honan hade vett att sätta sig i säkerhet när son kom krypande i full fart. Hon tyckte mycket om honom men var smart nog att flytta sig. Hanen begrip inte utan ville alltid vara i närheten. Vi hade också mycket korta klor och gjorde vårt bästa att vakta men barn är snabbare än vad man tror ibland. Glömmer inte när sonen bet hanen hårt i örat, jag hann inte fram. Hanen skrek till men gjorde inget utan gick fram till och bet mig i hälen. Tror han försökte säga åt mig att uppfostra barnet.

Lösningen blev två. Det första är att stå ut, det går över och man får bra kondition och snabba reflexer när man håller koll. Det andra är att man kan lära även små krypisar att respektera katten även om man får kämpa.

När perioden är över är det ändå fantastiskt att låta barn och djur växa upp tillsammans, barn lär sig empati och ta ansvar och framförallt att det alltid finns en kompis att lita på.


Ja visst är det fantastiskt att få växa upp med djur! När 6-åringen var bebis hade vi en annan katt, en äldre kastrerad hankatt och de har verkligen varit fina ihop. Hankatten var dock lite mer förståndig och höll sig ur vägen tills barnet var lite större. Blixten ligger gärna så nära bebisen det bara går...

Jag försöker ha koll hela tiden, men det är full fart här hemma just nu med en hyperaktiv 6-åring, en krypande bebis och en katt i värsta slyngelåldern :roll: .


Återgå till "Hälsa, beteende och kosthållning"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 15 och 0 gäster