Alfons tredje dygn hos veterinär - hjärtat brister. Nu är det över.

[helenamaria]

Jag vet inte var tråden bäst hör hemma men lägger den här för jag behöver bara skriva av mig, få stöttning. Inte diskutera hans sjukdomsbild. Men förstår om den flyttas.

Förra torsdagen var vi hos lokala veterinären då han kräkts lite och magrat (men åt med god aptit). Blodprov togs som visade på förhöjda blodsocker. Diagnos: diabetes. Fick order om en vecka med Hills W/D, sen återbesök bokat 22/10. Under den veckan tyckte jag att han fortsatte magra, och fick även svårare att hoppa upp på grejer. Men åt fortfarande med god aptit och var inte slö eller apatisk.

Innan återbesöket skulle han fasta, då de räknade med att behöva ge honom lugnande inför ultraljud och urinprov (han har en historia av att vara extremt arg på veterinärer). Blodprovet var något bättre, bara lite förhöjt långtidsblodsocker. Men han hade vätska i buken och hade tappat ca 900g på en vecka. De rekommenderade att vi åkte in akut till Södra Djursjukhuset för att lägga in honom på observation, för att ens ha en chans.

Väl där hade han hamnat i chock. Kroppstemp på 33-34 grader. Låg hjärtrytm. Men under kvällen blev han bättre på dropp och under fredagen började de göra fler prover.

De kunde inte hitta något fel. Blodvärderna tyckte de inte var tillräckligt tydliga för att diagnosticera med diabetes, sköldkörteln normal, levervärden normala. Njurvärden lite konstiga men inget särskilt avvikande då Alfons snart fyller 11 år.

Idag har de gjort mer utraljud, fler prover. Bland det första veterinären sa var att det var den svåraste patient hon haft. Det finns inget definitivt svar på vad som är fel. Det de kan se är att han nu istället har extremt lågt blodsocker. Alla vanliga orsaker till detta har de kunnat utesluta. Det verkar som han antingen har insulinom, som är så extremt ovanligt på katter att det inte ens finns forskning på det (veterinären nämnde en siffra på sex registrerade fall i världen totalt), eller kanske möjligtvis FIP, då det ju kan sätta sig på lite olika organ.

Insulinom är tydligen en form av cancer i bukspottskörteln. De har inte kunnat se några tumörer, men har inte heller sett hela. Så sista halmstråt imorgon är att ultraljuda efter att han fått fasta och se om det går att se något. De sa att det inte varit fel att avsluta utredningen och låta honom somna in. Men det går bara inte att ta det bestutet än. För just nu, när han är där, är han pigg och pratig, äter och dricker som han ska. Lider inte. Har fått dubbla tröjor och värmefläkt för kroppstemperaturen går inte riktigt upp.

Syns en tumör kanske det kan gå att operera. Men då måste han gå upp i vikt för att ens klara narkos, så kanske inte ens är rimligt. För han är så otroligt mager. Och syns inget på ultraljudet är det nog dags för Alfons att vandra vidare över regnbågsbron. Min bästa vän sen 10 år. Det är så orättvist. Det gör så ont.

[Yrhättans]

Man måste få skriva av sig. Vi håller alla tassar och tummar för Alfons och tänker på er.

[helenamaria]

Tack

[Siv]

Vi håller också alla tummar och tassar vi kan för Alfons. Vi tänker på er! Det är så svårt när de är sjuka. ❤️

[helenamaria]

[Lavine]

Usch vad jobbigt. Man vill ju till att börja med få veta vad det är.

[helenamaria]

De kunde inte göra ultraljudet för när allt var preppat, klart och Alfons nyss bajsat så bestämde han sig för att äta upp det.. Kattskrälle.. Ska göra en datortomografi istället även om det kostar mer, för att kanske få svar på om det finns något att ta bort.

Men han är fortfarande pigg och aktiv. Så om han klarar av att vara utan glukosdropp får han kanske komma hem imorgon.. Men vågar knappt hoppas.

[Yrhättans]

De kunde inte göra ultraljudet för när allt var preppat, klart och Alfons nyss bajsat så bestämde han sig för att äta upp det.. Kattskrälle.. Ska göra en datortomografi istället även om det kostar mer, för att kanske få svar på om det finns något att ta bort.

Men han är fortfarande pigg och aktiv. Så om han klarar av att vara utan glukosdropp får han kanske komma hem imorgon.. Men vågar knappt hoppas.

Håller tassar och tummar hårt för Alfons. Man önskar ibland de kunde prata så dom kunde förklara vad som känns fel. Hoppas hoppas han får komma hem i morgon.

[helenamaria]

Ja verkligen! Veterinären sa häromdagen att djur vanligtvis krampar vid så låga blodsockervärden som han haft, men det verkar liksom som att hans kropp vant sig.

Det känns i alla fall bra att han inte lider, och inte heller verkar vara sur på allt och alla.

[echolls]

Fy så jobbigt. Vi håller tummar och tassar för er.

[helenamaria]

Igår skulle Alfons ha fått komma hem, lite på prov. Eller "permission" som veterinären sa. Då han ändå haft stabilt blodsocker och stabil (men låg) temperatur. Så han fick åka hem, pratig som vanligt, vid 17.30. Åt med god aptit, men drack inte. Och han var så liten. Det var som om alla muskler förtvinat. Han kunde precis ta sig upp i soffan men köksstolarna var inte en chans. Och benen bar inte riktigt när han hoppade ner. Tog tempen efter en stund, då visade den på 33,9. Han fick ligga på varma havrekuddar och filt medan vi åt middag. Gick upp till strax under 35, och det i kombination med att han inte druckit och började visa på uttorkning när man nöp ihop nackskinnet gjorde att vi ringde tillbaka till djursjukhuset som rekommenderade oss att åka in.

Väl där hade han visserligen typ 36, så bättre men fortfarande låg. Och jag kände redan i bilen att det inte var något alternativ att låta honom ligga inlagd flera dagar igen för att se om han kanske blir bättre för att kunna ta ett till blodprov som kanske kan ge någon info. Inte när han inte visat någon förbättring över helgen.

Så han fick somna in. Två veckor innan han skulle fyllt 11 år. Min älskade skruttkatt. Som alltid alltid alltid sov bredvid, alltid satt i knät. Det var nog dags men det gör ändå så ont.

[Lavine]

[Yrhättans]

Beklagar sorgen. Det är alltid hemskt när det är dags att släppa taget. Stor stor kram.

[Aziz]

[Lurvpöse]

Beklagar sorgen


Det du beskriver påminner om vad som hände med min Pix. Där var det också något med blodsockret, kräkningar och eventuellt tumör/inflammation i bukspottskörteln. Men inget konkret syntes egentligen. Minns ovissheten och maktlösheten.

[helenamaria]

Tack alla

Det värsta har lagt sig nu, men saknar honom så oerhört. Speciellt på kvällen, eftersom han alltid sprang upp i sängen på en gång och la sig bredvid, uppe vid bröstet.

Skönt är i alla fall att Hades inte verkar bry sig så mycket om att vara själv.

Det du beskriver påminner om vad som hände med min Pix. Där var det också något med blodsockret, kräkningar och eventuellt tumör/inflammation i bukspottskörteln. Men inget konkret syntes egentligen. Minns ovissheten och maktlösheten.

Ja, svårt att inte veta. De kunde se lite förändringar i inre organen, men inget som direkt stack ut och inga tydliga knölar. Ett tag funderade jag på att obducera, men hade inte velat ha ett besked om att det var något som gick att behandla (även om jag inte tror att det skulle komma).

Veterinärerna var i alla fall väldigt duktiga och han fick ett bra omhändertagande. Han brukade alltid vara sur och arg hos veterinären men när han var inne nu var han så pratig och nyfiken. Kanske kände han att han fick vård.

Lilla skrutt.

[Magica de Hex]

[Siv]

❤️

[Iza]

[helenamaria]

Tack alla

[echolls]

Jag beklagar förlusten av din fina kille.