Kattforum

Uppdateringen då.

Nu har vi båda katterna i varsitt rum här hemma. Lycke gömde sig som vanligt hela kvällen för att komma fram på morgonen och inta sin vanliga sovplats på bänken bredvid soffan.

Eftersom hon inte reagerade nämnvärt på Coopers lukt, lite sniff på hans favoritråtta bara, så testade vi att titta in i Lyckes rum med Cooper i famnen. Jag gick fram till Lycke så hon fick lukta på mina fingrar (medan min man höll Cooper en bit bort) och hon sniffade snällt men när jag klappade henne morrade hon.

De sitter givetvis fortfarande i varsitt rum och vi ska försöka ta det långsamt och försiktigt men jag undrar ändå om morret kan bli nåt mer om de skulle träffas lösa? Hur mycket morr och fräs kan man normalt förvänta sig? Vad är nästa steg liksom?

_______________________________________________________

Hej allihopa!

Jag har ett litet lyxproblem som jag känner mig väldigt nervös inför. Ursäkta den kommande textväggen, ska försöka vara kortfattad.

Bakgrund: Vi (jag och min man) passade bengal-damen Lycke i fyra veckor. Tanken var att vi kanske skulle adoptera henne då ägarfamiljens son blivit allergisk. Lycke gjorde sig riktigt hemmastadd här och trivdes bra, så vitt jag kunde avgöra. Men så hände livet och barnen blev alldeles förstörda av att inte få hem Lycke igen. Så vi lämnade tillbaka henne. No big deal.

Vi hade tänkt att skaffa katt iaf så under letandet snubblade vi över en liten bondpojke på tretton veckor. Woho, tänkte vi och tog hem honom dagen efter Lycke åkt hem.

Lillkillen (Cooper) hade bara hunnit vara hos oss i en dag (men vilken dag! Han är helt underbar, modig och jättemysig!) när Lyckes ägare ringer, superledsen, för Lycke har helt oprovocerat attackerat sonen vid två tillfällen. Så det lutar åt omplacering och vi är liksom ”först på tur”, så jag sa att vi kan testa om en vecka så Cooper hinner bo in sig lite först.

Är det här en dum idé? Jag är så himla kluven, vi vill ju gärna att Cooper ska ha sällskap när vi inte är hemma (hade han inte varit sist kvar hade han fått med sig ett syskon) men han är så liten än. Visserligen verkar han väldigt framåt men det sista jag vill är att skrämma upp lillen.

Lycke å sin sida är normalt en ganska lugn bengal på tre och ett halvt. Hon får vanligtvis gå ut men jag är inte så pigg på att släppa ut henne här. Vi har innätad balkong och funderar på att träna promenad i sele istället. Tydligen är hon boss över sitt uterevir därhemma men hon har bott med en hankatt tidigare som hon var intresserad av att leka med.

Är det här en lämplig storasyster till Cooper? Hur sjutton ska jag gå tillväga? Vilka varningssignaler ska man ha koll på?

Cooper är säkert ganska van vid Lyckes doft men kommer Lycke se honom som en inkräktare på ”hennes” revir?

Det är sååå många frågor som snurrar i huvudet just nu.

Sirithfin skrev:Hej allihopa!

Jag har ett litet lyxproblem som jag känner mig väldigt nervös inför. Ursäkta den kommande textväggen, ska försöka vara kortfattad.

Bakgrund: Vi (jag och min man) passade bengal-damen Lycke i fyra veckor. Tanken var att vi kanske skulle adoptera henne då ägarfamiljens son blivit allergisk. Lycke gjorde sig riktigt hemmastadd här och trivdes bra, så vitt jag kunde avgöra. Men så hände livet och barnen blev alldeles förstörda av att inte få hem Lycke igen. Så vi lämnade tillbaka henne. No big deal.

Vi hade tänkt att skaffa katt iaf så under letandet snubblade vi över en liten bondpojke på tretton veckor. Woho, tänkte vi och tog hem honom dagen efter Lycke åkt hem.

Lillkillen (Cooper) hade bara hunnit vara hos oss i en dag (men vilken dag! Han är helt underbar, modig och jättemysig!) när Lyckes ägare ringer, superledsen, för Lycke har helt oprovocerat attackerat sonen vid två tillfällen. Så det lutar åt omplacering och vi är liksom ”först på tur”, så jag sa att vi kan testa om en vecka så Cooper hinner bo in sig lite först.

Är det här en dum idé? Jag är så himla kluven, vi vill ju gärna att Cooper ska ha sällskap när vi inte är hemma (hade han inte varit sist kvar hade han fått med sig ett syskon) men han är så liten än. Visserligen verkar han väldigt framåt men det sista jag vill är att skrämma upp lillen.

Lycke å sin sida är normalt en ganska lugn bengal på tre och ett halvt. Hon får vanligtvis gå ut men jag är inte så pigg på att släppa ut henne här. Vi har innätad balkong och funderar på att träna promenad i sele istället. Tydligen är hon boss över sitt uterevir därhemma men hon har bott med en hankatt tidigare som hon var intresserad av att leka med.

Är det här en lämplig storasyster till Cooper? Hur sjutton ska jag gå tillväga? Vilka varningssignaler ska man ha koll på?

Cooper är säkert ganska van vid Lyckes doft men kommer Lycke se honom som en inkräktare på ”hennes” revir?

Det är sååå många frågor som snurrar i huvudet just nu.

Förstår det är mycket som snurrar i huvudet nu. Men, jag tror visst ni kan försöka men det är klokt som du tänker att låta Cooper bo in sig och känna sig trygg. Vet ni något om Lycke är van vid andra katter eller hur han reagerar på dom? Det brukar kunna gå bra att introducera en kattunge och en vuxen. Har ni möjlighet att dela upp lite och sätta upp en nätdörr så de kan bekanta sig med varandra lite innan ni släpper ihop dom?
När ni bestämt er för att försöka så skriv, det finns många här som kan komma med förslag och stöd. Jag vet ju att det kan gå hur bra som helst. Här hemma när jag hämtade en liten så släppte jag ihop dom direkt och sen sov jag första natten med lillan i eget rum så hon kände sig trygg. Morgonen efter väntade dom andra att jag skulle vakna så lillan kunde få komma ut och leka.

Tack för svar!

Lycke bor som ensamkatt normalt. Hon får gå ut i radhusområdet och där har hon väldig koll på sitt revir och har klått upp en och annan katt. Hon har bott hos en kattvakt som hade en hankatt och hon var tydligen väldigt intresserad av honom (och han var lite ”meh” mot henne).

Under de 4 veckorna vi hade henne verkade hon inte aggressiv alls. Jag tror hon bet mig en gång men det var under en väldigt intensiv gos-session och kan ha varit ett kärleksbett eller nu-får-det-faktiskt-räcka-bett. Knappt någon tandkontakt alltså.

Jag vet att jag är lite extra nojig, jag har aldrig satt ihop katter förut och man blir lätt överbeskyddande när man har en älskad liten skitunge härhemma.

Vi ska höras under veckan för att se också om Lyckes attacker slutar, det känns nästan mer troligt att det är ett missförstånd mellan sonen och Lycke än att hon har gått och blivit farlig, tycker jag iaf.

Sirithfin skrev:Tack för svar!

Lycke bor som ensamkatt normalt. Hon får gå ut i radhusområdet och där har hon väldig koll på sitt revir och har klått upp en och annan katt. Hon har bott hos en kattvakt som hade en hankatt och hon var tydligen väldigt intresserad av honom (och han var lite ”meh” mot henne).

Under de 4 veckorna vi hade henne verkade hon inte aggressiv alls. Jag tror hon bet mig en gång men det var under en väldigt intensiv gos-session och kan ha varit ett kärleksbett eller nu-får-det-faktiskt-räcka-bett. Knappt någon tandkontakt alltså.

Jag vet att jag är lite extra nojig, jag har aldrig satt ihop katter förut och man blir lätt överbeskyddande när man har en älskad liten skitunge härhemma.

Vi ska höras under veckan för att se också om Lyckes attacker slutar, det känns nästan mer troligt att det är ett missförstånd mellan sonen och Lycke än att hon har gått och blivit farlig, tycker jag iaf.

Jag tror det kommer att gå bra. Jag har precis som dig väldigt svårt att tro att hon blivit aggressiv. Det är mer troligt att det blivit något missförstånd. När man kallar en katt aggressiv är det alltid något annat. Det kan vara missförstånd, att hon har ont eller något annat. Jag hoppas det löser sig och att ni snart har två härliga katter hos er. En vuxen katt brukar ta hand om en liten, både uppfostra och leka med. Väldigt ofta blir det bra vänner.

Lycke bor som ensamkatt normalt. Hon får gå ut i radhusområdet och där har hon väldig koll på sitt revir och har klått upp en och annan katt.

Verkar väldigt normalt bengalbeteende, känner igen det från vår herr katt hemma.

När vår äldre katt var 6 år tog vi hem en liten kattunge på 12 veckor och det blev en del fräs och lekarna kan se ganska våldsamma ut med kaninsparkar av den lille glutten. De små är dock starkare än man kan tro. Jag tror ni framförallt måste fundera på om ni vill ha två katter och om ni är beredda på det extra jobb det krävs att både ta emot en kattunge och en omplacering samtidigt. Båda kommer att behöva er uppmärksamhet på olika sätt. Annars tror jag inte att det kommer att vara några problem.

Aziz skrev:Jag tror ni framförallt måste fundera på om ni vill ha två katter och om ni är beredda på det extra jobb det krävs att både ta emot en kattunge och en omplacering samtidigt. Båda kommer att behöva er uppmärksamhet på olika sätt. Annars tror jag inte att det kommer att vara några problem.

Alltså det tror jag vi har hyfsad koll på ändå, vi har haft flera djur samtidigt förut, bara inte av samma sort så att säga.

Vi hade ju tänkt ha två katter iaf då vi jobbar båda heltid, det blir dock lite annorlunda än planerat.

Så, enligt senaste nytt ”anfaller” Lycke fortfarande sonen i familjen och vi tar hem henne på prov på fredag. Kissarna får hänga i varsitt rum ett tag sen får vi väl se hur det går...

Jag tror inte att ni behöver vara alltför oroliga över morr och fräs. Det är lite den äldre kattens "rätt" att sätta sig i respekt och att den lille får anpassa sig. Det behöver inte alls betyda att det blir våldsamt, även om det som sagt kan se rätt våldsamt ut när katter leker. Jag tycker att ni ska pröva att släppa i hop katterna när ni är med och se vad som händer. Det brukar inte vara problem med en vuxen och en kattunge. Sedan kan ni ju separera dom när ni inte är hemma så här i början om ni är oroliga. Det är en helt annan historia om man ska introducera två vuxna katter till varandra, men det här tror jag kommer gå fint. Var inte allt för överbeskyddande mot den lille bara, det är naturligt att den äldre bestämmer var skåpet ska stå.

Aziz skrev:Jag tror inte att ni behöver vara alltför oroliga över morr och fräs. Det är lite den äldre kattens "rätt" att sätta sig i respekt och att den lille får anpassa sig. Det behöver inte alls betyda att det blir våldsamt, även om det som sagt kan se rätt våldsamt ut när katter leker. Jag tycker att ni ska pröva att släppa i hop katterna när ni är med och se vad som händer. Det brukar inte vara problem med en vuxen och en kattunge. Sedan kan ni ju separera dom när ni inte är hemma så här i början om ni är oroliga. Det är en helt annan historia om man ska introducera två vuxna katter till varandra, men det här tror jag kommer gå fint. Var inte allt för överbeskyddande mot den lille bara, det är naturligt att den äldre bestämmer var skåpet ska stå.

De har fått se varandra (mest för att det inte går att gå mellan rummen utan att ha lillkillen i hälarna) och det brukar vara rätt lugnt. Igår kväll följde Lycke efter mig in i sovrummet (där Cooper bor just nu) då Cooper låg på sängen. Hon såg honom inte p g a hög säng men hon stirrade stint mot platsen där han låg och spann. Sen morrade hon lite och gick sin väg.

Vi funderar på att öppna lite på dörren och se vad som händer, kanske med en nätdörr mellan, kanske inte. Till saken hör att vi bor i en tvåa och det känns grymt både mot fyr- och tvåbeningar att stänga av alltför länge.

I vilket fall som helst kommer de inte få vara ensamma tillsammans när vi jobbar. Jag kanske är lite överbeskyddande men Lycke är dubbelt så stor och krallig och en väldigt bestämd dam med mycket att säga och Cooper är även känd som the demonspawn här hemma.

Hur går det?

Yrhättans skrev:Hur går det?

Alltså, jag är så irriterad, jag hade knappt hunnit skriva uppdateringen förrän Lyckes ägare ringde och ville ha tillbaka henne igen(!) för barnen saknade henne så... Jag skulle kunna skriva en hel textvägg om vad jag tycker om detta men jag tror jag ska låta bli.

Så stackars Lycke fick åka hem än en gång och vi är fortfarande på jakt efter en lämplig kompis till Cooper.

Sirithfin skrev:

Yrhättans skrev:Hur går det?

Alltså, jag är så irriterad, jag hade knappt hunnit skriva uppdateringen förrän Lyckes ägare ringde och ville ha tillbaka henne igen(!) för barnen saknade henne så... Jag skulle kunna skriva en hel textvägg om vad jag tycker om detta men jag tror jag ska låta bli.

Så stackars Lycke fick åka hem än en gång och vi är fortfarande på jakt efter en lämplig kompis till Cooper.

Jag förstår din frustration. Men om det inte fungerar med barnen den här gången bör du vara tydlig med att dom skriver över katten på dig och att det är sista gången dom ändrat sig. Det är inte snällt mot katten.

Yrhättans skrev:
Jag förstår din frustration. Men om det inte fungerar med barnen den här gången bör du vara tydlig med att dom skriver över katten på dig och att det är sista gången dom ändrat sig. Det är inte snällt mot katten.

Precis, det är det jag menar. Stackars Lycke får fara fram och tillbaka som en pingisboll. Och vi har ju lillen att tänka på också. Vi har sagt att nu får det vara nog. Blir det problem i framtiden får de lösa det själva, såhär kan man inte behandla levande djur.

Har bokat tid på katthemmet för att se om det finns en kompis till Cooper där istället.