När är man redo för en ny katt?

Här pratar vi om allt som har med katter att göra. Ordet är fritt!

Moderator: SKS

Kategoriregler
LÄS MIG FÖRST: Regler för Svenska katters diskussionsforum
Användarvisningsbild
TheAbsorbant
Superkatt
Superkatt
Inlägg: 1935
Blev medlem: mån 25 apr 2011, 03:03
Ort: Nyköping
Kontakt:

När är man redo för en ny katt?

Inläggav TheAbsorbant » tor 05 dec 2019, 19:54

Min älskling kom till oss 2001 och dog i min famn 2014. Sedan dess har jag velat fram och tillbaka kring olika "gästkatter" vi haft hemma, om jag ska ha en egen katt igen. Jag och Nangiala hade ett så oerhört starkt band oss emellan, något jag inte har känt för någon annan katt sedan dess. När jag var jourhem åt en jättegullig kille i ett par månader i somras/höstas och han hos veterinären fick diagnosen kronisk njursjukdom kom alla känslor kring Nangialas sjukdom tillbaka. Men hur vet man egentligen när man är redo att bli kattägare igen? Kan det vara så illa att svaret är att jag inte klarar det igen? :sad:
Presentationstråd: Nangis Husse

Tyvärr utan egen katt sedan 2014.

Användarvisningsbild
Lurvpöse
Moderator
Moderator
Inlägg: 11112
Blev medlem: tor 26 aug 2010, 11:30

Re: När är man redo för en ny katt?

Inläggav Lurvpöse » fre 06 dec 2019, 13:21

Det går ju liksom inte att värja sig från sjukdom och död så sorg och oro är priset man får betala för att älska någon. Det här gäller oavsett om det rör sig om en mormor, en katt eller en relation som går åt skogen.

Som jag ser det är det priset absolut högt men det är ändå värt det.
Pix (200?-2015) fattas oss. <3

Starwatcher
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10136
Blev medlem: ons 27 jan 2010, 07:14
Katt: Bengal

Re: När är man redo för en ny katt?

Inläggav Starwatcher » lör 07 dec 2019, 21:47

Nackdelen med att få ha delat livet med en liten fyrfota familjemedlem som gått extra hårt in i hjärtat är att det gör extra ont när man förlorar dom :-( Jag hade en hund som var så makalöst älskad att det tog många år innan jag skaffade ny familjemedlem vilket blev Prickisarna. Jag sörjde oerhört hunden och kunde inte tänka mig att behöva gå igenom en sådan sorg igen.

Började fundera på att skaffa ny fyrfoting och efter mkt funderande blev det katt. Hade inte bestämt mig helt när jag besökte uppfödaren och där var dom! På en sekund visste jag att jag var deras matte :heart:

Så för att svara på frågan om/när man är redo tror jag ett tecken är att man börjar på allvar tänka tanken att bli matte/husse igen och när man träffar rätt individ så är det dags. Hur lång tid det tar är nog mkt individuellt.

Sorgen efter min hund är kvar, fortfarande kan det komma tårar men nu har jag även glädjen som Prickisarna ger.
Bild

kattemma75
Nyfödd kisse
Nyfödd kisse
Inlägg: 12
Blev medlem: ons 13 feb 2019, 23:10

Re: När är man redo för en ny katt?

Inläggav kattemma75 » lör 07 dec 2019, 22:13

Jag beklagar verkligen din sorg. Det är verkligen jobbigt att förlora sin lilla älskling eftersom man ger och får så mycket kärlek. Jag förlorade min första katt för fem år sedan och det var det värsta jag varit med om. Jag trodde aldrig jag skulle kunna bli matte till en ny katt igen men idag har jag två små lurviga vänner som jag har haft i två år. Det blir väldigt ensamt när man förlorar sin lilla vän och det känns naturligt att fylla det tomrummet med en ny vän. Även om alla mina katter har helt olika personligheter så ger de så mycket kärlek. Sorgen är dock stor och jag förstår att det tar olika tid. Jag är övertygad om att du kommer känna dig redo för en ny vän så småningom, även om det tar tid att komma över sorgen. Jag tror kanske aldrig att man kommer över den helt.

Användarvisningsbild
Yrhättans
Moderator
Moderator
Inlägg: 6336
Blev medlem: tor 26 sep 2013, 23:42
Katt: ett gäng busiga birmor
Ort: Härnösand, Västernorrland

Re: När är man redo för en ny katt?

Inläggav Yrhättans » sön 08 dec 2019, 10:51

Sorgen efter ett älskat husdjur är svår och när det är tid för en ny är inget som är lika för alla. Jag kan fortfarande bli ledsen när jag tänker på min första katt som var mitt hjärta. Men, jag brukar säga och tänka att det blir bra, annorlunda bra med en ny pälskling som bit för bit visar sin personlighet och som man älskar fullt ut när man tagit sig tid att känna dom. Inte för att dom är lika den man haft utan för att dom är egna unika individer.
Att ha husdjur innebär att man kommer att ha sorg ibland, men livet utan är för mig så mycket värre att jag är beredd att ta den sorgen för lyckan jag också får.

Aziz
Högt upplyst katt
Högt upplyst katt
Inlägg: 3358
Blev medlem: tor 21 nov 2013, 12:40
Katt: Bengal, Abessinier
Ort: Sollentuna

Re: När är man redo för en ny katt?

Inläggav Aziz » sön 08 dec 2019, 13:29

Tror att sorg inte går över men ändrar karaktär med tiden. Därför tror jag inte heller att man ska vänta sig att sorgen ska gå över innan man kan älska igen. Både sorg över en förlorad älskad katt eller annan familjemedlem och kärlek och glädje över en annan kan existera samtidigt. När det är dags är såklart olika men kärlek utan oro för förlust finns nog inte. :consoling:

Användarvisningsbild
mjlee
Orakelkatt
Orakelkatt
Inlägg: 2408
Blev medlem: lör 09 jun 2012, 12:40
Ort: Stockholm

Re: När är man redo för en ny katt?

Inläggav mjlee » sön 08 dec 2019, 19:36

När Nikita dog hastigt i våras visste jag inte hur jag skulle överleva det. Ärligt. Hon och jag var ett och vårt förhållande var symbiotiskt. Hon var och kommer alltid förbli mitt livs kärlek. Jag ville aldrig ha en katt, eller djur, mer, någonsin. Aldrig, aldrig.

Men en mycket klok vän nästan tvingade mig att köpa en ny katt. Megara kan inte ersätta Nikita och ska inte göra det heller. Men vi håller på att bygga upp vårt eget förhållande. Det går upp och ner, och ja, jag kan ibland inte hjälpa att jämföra dem (kanske att båda är bruna burmahonor bidrar) men även om det alltid kommer göra så ont när jag tänker på Nikita att jag inte vet vad jag ska göra, så hoppas jag att sorgen så småningom ska förvandlas till något ljusare och fint. Ett minne av våra fina stunder inte det fruktansvärda slutet.

Jag skulle trots allt se mig omkring efter en ny liten fyrforting att älska och serva. Och fylla lite av det tomrum som din fina Nangiala lämnade efter sig. Att din kille sedan blev sjuk och alla känslor kom tillbaka, gud ja jag vet hur det känns. Jag får panik när jag tror att Megara är sjuk. Hennes päls var skivig och jag var säker på att nu är det dags för djursjukhus. Sedan visade sig att jag borde dammsuga och moppa golven bättre, särskilt som hon älskar att rulla sig. Förra helgen började hon kräkas och kräkas, jag var helt panikslagen eftersom jag inte kunde åka till ett djursjukhus och lägga in henne akut. Allt från Nikita kom över mig som en fors och jag grät hysteriskt och pratade med DV och FirstVet vet inte hur många gånger. Grät och matade och matade och grät (en halv tesked). Tack och lov så visade det sig att hon hade gastrit - vi röntgade (måndag morgon) och hon hade ingenting i magen/tarmarna som inte skulle vara där. Samma sak när hon hulkade blev det veterinär och halsröntgen för att se att det inte satt fast något där.

Jag kommer vara nojig och överreagera även i framtiden, det vet jag, men det är priset jag får betala för Megara och det betalar jag så gärna så länge det inte är värre än att jag klassas som CCL.


Återgå till "Allmänt kattprat!"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 35 och 0 gäster