Kattforum

Jag har precis köpt en ragdoll-hane på 16 veckor. Sedan tidigare har jag en kastrerad Scottish straight-hona på snart två år. Honan är sedan tidigare lite skygg och är inte särskilt gosig. Hon är ändå social och tycker om att vara med överallt. Jag jobbar 100% och har tänkt att hon kan bli ganska ensam om dagarna när jag är borta, vilket är anledningen till att jag velat ha en till katt. Jag är medveten om att hon inte nödvändigtvis känner sig ensam eller att en ny katt är en bra lösning, men det är definitivt värt ett försök.

Jag hämtade hem nykomlingen i torsdags, och de sågs först på fredagen genom att nät. Min gamla katt fräste och morrade ordentligt, burrade upp svansen och gjorde sig stor. Då ragdoll är en stor ras är han dock redan lika stor som min gamla katt trots sina 16 veckor! Han har inte brytt sig alls om morrande, han sätter sig bara ned så fort det blir lite morr.
Nu fyra dagar senare så har det definitivt lugnat sig, men det morras fortfarande om han kommer alltför nära min gamla katt. De kan dock ligga och sova avslappnat i samma rum inte alltför långt bort ifrån varandra däremellan. Min gamla katt har helt slutat att burra upp svansen, och tittar ofta på mig med långsamt blinkade ögon, det kan hon även göra åt nya katten. Hon går sällan och gömmer sig undan.
Jag har köpt Feliway Friends, de har olika kattlådor och matskålar i varsitt rum.

En fråga till er andra som har köpt en ny katt när ni redan har en. Hur lång tid tog det för era katter att tolerera varandra så pass att de inte behöver morra eller känna sig besvärade i den andres sällskap?

På din beskrivning går det väldigt bra redan nu. Min erfarenhet säger mig att man får räkna med ett halvår innan de anpassat sig till varandra, sen kan det självklart ta kortare eller lite längre tid. Men tålamod är det viktigaste.

Hej!

Under midsommar hämtade vi hem en tolvveckors Skogishona från samma uppfödare som vår, numera kastrerade, ett år äldre Skogishane kom från. Tanken var att Greta skulle kunna bekanta sig stilla i huset medan Casper var borta, att hon skulle få sova i eget rum och att de sakta skulle introduceras för varandra. Men, Casper dök upp redan efter en timme, och de fick syn på varandra genast. Vi bestämde oss för att vara i närheten men låta dem agera ifred. Det morrades och frästes lite, det luktades och bevakades några dagar, och det idkades en del tuff ”kamratfostran” också, men Greta är av den kavata sorten och Casper är en väldigt snäll och kelig hane så det underlättade nog. Det tog inte många dagar så blev de bästisar. Casper vaktar henne, hämtar in ”godsaker” åt henne att träna på, de leker, äter, kelar, sover tillsammans. Jag var orolig innan vi hämtade Greta och inte blev jag lugnare av alla skräckberättelser på olika forum, men kan konstatera att antingen har vi haft en otrolig tur, eller så är det vanligare att man delger problem än solsken. Mitt råd som bara är baserat på våra erfarenheter och katter, är att tar man det lugnt, känner in dem och öser kärlek över dem så löser det mesta sig. Lycka till!

Det gick väldigt fort när jag tog hem Gizmo. Simba var då 4år gammal. Faktiskt inte mycket till morr eller fräs, mest nyfikenhet i början. Och redan samma dag försökte Simba börja leka med Gizmo, som dock blev livrädd när en 6-7kg stort monster skuttade runt i närheten. De är goda vänner som busar en del, men Simba föredrar att vara för sig själv annars, men har börjat acceptera att Gizmo sover nära i alla fall...5 år senare hehe.

Jag undrar dock om en katt, som Gizmo, som haft en kattvän hela sitt liv har mycket lättare att acceptera andra katter? När jag gick ute med han första gången kom grannkatten och han bara gick fram som om de var bästa vänner och sökte kontakt huvud mot huvud. Han är ett sånt gosmonster!

Sent svar!

Köpte bengal i maj 2008, ca 8 mån senare anlände kattkompis. efter ett dygn bakom gardinen så vågade nykomlingen sig fram. Dagen efter så var det en del fräsande från bengal, men inget mer, mest nyfikenhet. Nästa dag så var bus och lek tillsammans. Så allt gick supersmidigt till!