Min 16 åriga kisse har fått en cysta/tumör på urinblåsan och hon går nu på dagliga doser metacam. Vet rekommernderar inte operation, och med efarenhet fr tidigare dito operation på förra katten vill jag inte det heller. Det var bara plåga och sen avlivning i allafall.
Så, efter att ha gått på metacam ett halvår så har älskade kisse mått ok, även om vi vet att cysta/tumör växer, långsamt. Hon är stresskänslig pga att hon redan har fullt upp med att "ha ont" men äter bra och går ut korta svängar, pälsen är ganska fin och känner man henne inte som vi, ser man inte att ngt är fel utan bara att hon är tröttare eller skyggare. Felkissningen hon höll på med försvann eftersom hon inte har så ont. Men nu har hon problem igen, är inflammerad, och veterinären nämde avlivning som ett alternativ, även om det måste vara vårt beslut. Dvs, inte en konkret rekommendation, men är tydlig över att det är en tidsfråga. Hon har redan klarat längre än veterinären trodde i februari.
Så, hur gör man, idag är hon fin och äter bra, gick ut en stund. Tycker hon verkar ha viss livskvalitet och vissa dagar gnistrar det till och med till med sk kattfnatt även om det nu är sällan när jag tänker efter. Men hon djupsover på dagarna på ett sätt som jag inte sett förut och tyr sig mkt, blir stressad över småsaker. Sover i princip hela dygnet, aktiv enkort stund påmorgonen, sover hela dagen fråm till 21tiden, sen går hon ut en timme, en halvtimme gos. Har till och med slutat sova hela natten i min säng som hon ALLTID gjort, utan ligger själv bredvid som om hon sover mer ostört då. Och nu har fel-kissandet som är smärt-stress relaterat dykt upp igen ett par ggr. Men ändå - verkar liksom ok men trött.
Frågan är alltså - ska man göra det nu innan det blir sämre, eller vänta tills man "ser" att hon lider? Maken tycker att det är dags, jag är osäker, Han menar också på att det är fråga om veckor, kanske någon månad eller två och sommarmånaderna m mycker resor och miljöbyte blir för mkt för henne. Han menar att det bekvämare beslutet är att låta leva för bli sämre, än att ta ansvar och inse fakta. Missta det inte för kallsinnighet för han är lika ledsen som jag. Men har en mer, tja, klarsynthet kanske och ser att det är vi som är egoistiska om vi lämnar det länge till. Och Han vill hellre avsluta innan det blir ”hemskt”. Medan jag är rädd att avliva i "förtid"...... jag tror det finns en risk för det.
Hälsar en lessen kattmamma
Har inga råd mer än att lyssna på vad ditt hjärta säger är bäst för henne.
