Sida 1 av 1

Så oerhört ledsen

Postat: ons 03 apr 2019, 23:51
av Kattarina22
Vill ta bort inlägg.

Re: Så oerhört ledsen

Postat: tor 04 apr 2019, 11:15
av Guran
En väldigt jobbig sits för alla inblandade! I och för sig, så tycker jag att din pojkvän borde ha tänkt över det hela ordentligt innan han sade ja till kissarna, oavsett den påstådda övertalnings kampanjen från din sida. Katterna lär knappast må bättre av att ni grälar om dem och känner oviljan från din kille i luften. Katter, är oftast bra på att ta in stämningen i hemmet och hos personer.
Så det är nog en win - win situation för alla inblandade om Katterna får ett nytt hem.

Du kanske ska höra med Katt hemmen i området?

Re: Så oerhört ledsen

Postat: tor 04 apr 2019, 19:10
av Starwatcher
Förstår att du är ledsen!

Vad är det med katterna som han inte klarar av? Att dom är för livliga, pratar för mkt eller annat?

Hur blir det om ni väljer att skaffa barn? Barn är faktiskt oändligt jobbiga.

Edit: på frågan hur jag skulle göra om min sambo krävde att jag skulle göra mig av med katterna så hade beslutet varit enkelt. Jag hade valt katterna! Hade blivit ledsen men för mig är mina katter familj och som jag lika lite kan göra mig av med som med barn. Älska mig=älska mina katter.

Katter tar tid, plats, uppmärksamhet på samma sätt som alla små gör i en familj vilket jag förväntar mig att min partner förstår och accepterar.

Re: Så oerhört ledsen

Postat: tor 04 apr 2019, 21:01
av satanica
Jag förstår om du är ledsen men vad är det han inte klarar av med katterna? Är katterna mer knuten till dig så att han känner sig "utanför"? Då kanske det blir bättre om han får engagera sig mer tex leka med katterna, ge dem mat mm

Re: Så oerhört ledsen

Postat: fre 05 apr 2019, 07:56
av Mysseman
Vad är det som gör att han inte klara av katterna?

På frågan hur jag skulle göra är svaret enkelt - valt katterna och visat karln vart ytterdörren finns! Jag var "ofrivillig sambo" för 10 år sedan, då var två av katterna små och killen jag träffade tyckte att katterna var jobbiga och var inte särskilt snäll mot dom så ja, han åkte ut. Skulle aldrig någonsin göra mig av med katterna för någon annans skull, (därför enklast att bo ensam, i alla fall för mig personligen.)

Katter, eller djur över huvud taget, är inget man bara kan göra sig av med. Jag förstår att det är en jobbig situation men ni köpte dom tillsammans, eller?

Re: Så oerhört ledsen

Postat: lör 06 apr 2019, 18:12
av Weaxzezz
Tycker det låter som att din kille har problem med kommunikation och att vara tydlig. Och helt ärligt, om han mår så dåligt över katterna undrar jag om han nu tycker om dig så mycket? För min del kan jag tycka att katter är ganska lite att stå ut med om en verkligen älskar sin partner. Vad hade han gjort om du blev sjuk? Har han tänkt på vilket mervärde de ger i ditt liv? Nu vet jag inte er situation alls men tycker inte du ska vara så snabb på att ge efter.

Re: Så oerhört ledsen

Postat: lör 06 apr 2019, 21:38
av Starwatcher
Håller med med om det Weaxzezz skriver!

Vad händer om ngt annat jobbigt händer? Om ni skaffar barn och barnet drabbas av kolik och skriker dynget runt i dryga halvåret?

Det jag uppskattar allra mest med min partner är att han står pall om ngt jobbigt händer och ställer då upp till 1000%. När min ena katt var rejält sjuk och hon tog i princip all min tid var det ok och han ställde upp och hjälpte till. Jag var nog inte så underhållande direkt då men det var ändå ok.

Fundera över vem som är viktigast i ert förhållande. Du eller din pojkvän? Är båda lika viktiga?

Hoppas innerligt att det löser sig på bästa sätt för dig och dina katter!

Re: Så oerhört ledsen

Postat: sön 07 apr 2019, 14:06
av Colourspot
Jag kan inte låta bli att undra lite över hur kommunikationen er emellan var, inför och under beslutet att skaffa katterna. Om partnern kände sig pressad att säga ja, för din skull, utan att verkligen vilja själv - då kan jag faktiskt delvis förstå honom. Unga katter är jobbiga, och blir de dessutom understimulerade tex så kan även vuxna katter vara fruktansvärt jobbiga. Det är inte alltid särskilt roligt. Att stå pall för sin partner och ställa upp i livet, är en sak, men för mig är det inte nödvändigtvis detsamma om beslutet inte var genuint ömsesidigt. För en del innebär tex långvarig sömnbrist att en mår riktigt dåligt både fysiskt och psykiskt, och att det påverkar väldigt mycket i livet. Jag menar inte att svartmåla TS, inte alls (och det fattas nog en del information, som jag mycket väl kan förstå att det gör på ett internetforum när det gäller sånt här. En vill kanske inte vräka ut alla detaljer om ens privatliv på nätet. Så det är ingen pik mot någon.). Men som jag läser inlägget känns det inte alls självklart att det enbart är partnern som "gjort fel" i det här fallet. Och det behöver inte heller betyda något alls inför framtida situationer, som jag ser det.