Sällskap till katten

Här pratar vi om allt som har med katter att göra. Ordet är fritt!

Moderator: SKS

Kategoriregler
LÄS MIG FÖRST: Regler för Svenska katters diskussionsforum
Användarvisningsbild
LeiaTheHousecat
Nyfödd kisse
Nyfödd kisse
Inlägg: 15
Blev medlem: sön 15 apr 2018, 15:17
Katt: Leia, huskatt

Sällskap till katten

Inläggav LeiaTheHousecat » tis 01 maj 2018, 18:51

Jag har en huskatt hemma, en tjej på ca 1 år. Hon är jättesocial och mysig, hon följer mig som en liten hund överallt och möter mig alltid i dörren när jag kommer hem. Jag har sedan jag köpte henne haft förmånen att kunna jobba mycket hemifrån så hon har haft sällskap av mig större delen av tiden. Men jag vet inte hur länge jag har den förmånen. Så jag tror att hon skulle behöva sällskap av en annan katt. När hon var ca 5 månader köpte jag en liten kattpojke på 3 månader, som jag tänkte kunde göra henne sällskap om det skulle bli så att jag behövde vara hemifrån mer. Det gick inte alls, det blev totalkrock mellan dem och de slogs så stickor och strån rök. Efter någon vecka lugnade det iofs ned sig, men hon sjönk undan på något vis. Drog sig undan och ville inte vara med. Jag kände att jag någonstans hade köpt den pojken mer för hennes skull än för min, så efter tre veckor fick han åka tillbaka till säljaren. Om det inte blev bra för henne så var det ju ingen större idé. Och jag saknade min söta goa katt som följde mig hack i häl och alltid ville mysa. När han hade åkt var allt frid och fröjd och som vanligt igen.

Men jag känner ju fortfarande att jag tror att hon skulle behöva ha sällskap (man vet aldrig med mitt jobb, rätt som det är så måste jag kanske resa till annan ort 8-17), så jag har mer och mer funderat på att ta en ta en kull på henne och behålla en av ungarna. Har iofs hört att mamman mycket väl kan stöta ungarna ifrån sig när hon tycker att de är tillräckligt vuxna, men tror att det kan vara värt ett försök.

Och om det nu är så att det kanske kan vara en bra idé att smyga in en katt till bakvägen så att säga, vart får man då tag på en okastrerad huskatthane? De flesta är ju kastrerade, med rätta. Jag antar att hon skulle kunna fixa den detaljen själv om hon nu löper och jag släppte ut henne, men hon är innekatt och jag har en relativt tungt trafikerad bussväg utanför. Dessutom så verkar det vara lodjur i trakten då man hittat lemlästade katter inte långt ifrån där jag bor. Så det är inte speciellt lockande att släppa ut henne vind för våg, då behåller jag henne hellre ensam och välmående så att säga.

Vad tänker ni som har lite mer erfarenhet av katter?

Användarvisningsbild
mjlee
Orakelkatt
Orakelkatt
Inlägg: 2333
Blev medlem: lör 09 jun 2012, 12:40
Ort: Stockholm

Re: Sällskap till katten

Inläggav mjlee » tis 01 maj 2018, 19:34

LeiaTheHousecat skrev:Jag har en huskatt hemma, en tjej på ca 1 år. Hon är jättesocial och mysig, hon följer mig som en liten hund överallt och möter mig alltid i dörren när jag kommer hem. Jag har sedan jag köpte henne haft förmånen att kunna jobba mycket hemifrån så hon har haft sällskap av mig större delen av tiden. Men jag vet inte hur länge jag har den förmånen. Så jag tror att hon skulle behöva sällskap av en annan katt. När hon var ca 5 månader köpte jag en liten kattpojke på 3 månader, som jag tänkte kunde göra henne sällskap om det skulle bli så att jag behövde vara hemifrån mer. Det gick inte alls, det blev totalkrock mellan dem och de slogs så stickor och strån rök. Efter någon vecka lugnade det iofs ned sig, men hon sjönk undan på något vis. Drog sig undan och ville inte vara med. Jag kände att jag någonstans hade köpt den pojken mer för hennes skull än för min, så efter tre veckor fick han åka tillbaka till säljaren. Om det inte blev bra för henne så var det ju ingen större idé. Och jag saknade min söta goa katt som följde mig hack i häl och alltid ville mysa. När han hade åkt var allt frid och fröjd och som vanligt igen.

Men jag känner ju fortfarande att jag tror att hon skulle behöva ha sällskap (man vet aldrig med mitt jobb, rätt som det är så måste jag kanske resa till annan ort 8-17), så jag har mer och mer funderat på att ta en ta en kull på henne och behålla en av ungarna. Har iofs hört att mamman mycket väl kan stöta ungarna ifrån sig när hon tycker att de är tillräckligt vuxna, men tror att det kan vara värt ett försök.

Och om det nu är så att det kanske kan vara en bra idé att smyga in en katt till bakvägen så att säga, vart får man då tag på en okastrerad huskatthane? De flesta är ju kastrerade, med rätta. Jag antar att hon skulle kunna fixa den detaljen själv om hon nu löper och jag släppte ut henne, men hon är innekatt och jag har en relativt tungt trafikerad bussväg utanför. Dessutom så verkar det vara lodjur i trakten då man hittat lemlästade katter inte långt ifrån där jag bor. Så det är inte speciellt lockande att släppa ut henne vind för våg, då behåller jag henne hellre ensam och välmående så att säga.

Vad tänker ni som har lite mer erfarenhet av katter?


Att du ska kastrera direkt. Inte konstigt att katterna slogs om de var/är fertila. Ingen fertil hanne öht. Särskilt om du inte vill ha hela lägenheten/huset nerkissat, och fertil hannes kiss stinker Världen behöver inte fler huskatter och ja, mammakatt stöter bort ungarna rejält, det är en del av naturen. Och kan dessutom bli riktigt, riktigt irriterad. Det är inte alls säkert att hon kommer att acceptera att ha kvar en av sina ungar och då blir det återigen slagsmål så stickor och strån ryker, med den skillnaden att den här gången kan du inte lämna tillbaka ungen.

Du vill behålla en av ungarna, vad händer med resten? Söta kattungar växer upp till inte lika söta katter som förökar sig till ännu mer söta kattungar/inte lika söta katter som löper risk till att bli vanvårdade och förvildade. Är du säker på att du har föralltid hem till alla? Är katten tillräckligt försäkrad om hon råkar ut för något under graviditeten? Ett akut kejsar snitt kostar ett skönt antal tusenlappar.

Kommer du scanna och hälsotesta båda mamma och pappakatt innan parning för att se att de har samma blodgrupp och ffa är friska? Har du beredskap på hur mycket friska kattungar kostar att föda upp? Vetbesök, vaccination, vet igen senast en vecka innan de levereras till sina nya ägare? Dolt fel försäkring för samtliga ungar.

Vill du ha en söt kattunge bli jourhem till en gravid honkatt, inte att rekommendera dock när du har en (fertil) honkatt hemma. Det har en stor chans att verkligen bli bråk då.

Kastrera direkt, vänta lite, du sa att du fortfarande har lite tid kvar innan du börjar jobba 8-17 - vilket fö de flesta av oss här gör och det inte skapar problem även för ensamkatter - och bli sedan jourhem eller köp en katt från ett katthem. Då gör du något verkligen bra, och blir det kaos och slagsmål igen så kommer du få hjälp med omplacering av katthemmet.

Men första rådet är: kastrera direkt. Strilar hon inte nu, så finns det stor risk att hon kommer att göra det. Och nej, att släppa ut sin katt för att hon ska hitta en hankatt så kommer hon vandra iväg tills hon hittar en, att hon kommer tillbaka är mycket tveksamt. Om hon inte blir överkörd, tagen av ett vilt djur, helt enkelt går vilse eller något annat.

Jag kanske låter hård, men att avla på sin katt bara för att den är söt och du vill ha en kattunge är i princip det sämsta skälet någonsin. Nummer ett är att avla för att sedan sälja som faux blandraser på Blocket.

https://hittekatter.ifokus.se/articles/58ea2ffe8e0e7461d7000114-kastrera-din-tonaring-det-ar-bostadsbrist?discussions-1

Användarvisningsbild
Yrhättans
Moderator
Moderator
Inlägg: 5483
Blev medlem: tor 26 sep 2013, 23:42
Katt: ett gäng busiga birmor
Ort: Härnösand, Västernorrland

Re: Sällskap till katten

Inläggav Yrhättans » tis 01 maj 2018, 21:39

Jag håller med mjlee men vill också lägga till att det finns katter som trivs bäst som ensamkatter. Jag har nu fem katter hemma men har även haft bara en. Hon var en mattegris som inte önskade sig fler katter än sig själv i hushållet.
Jag trodde också först att hon skulle behöva en kompis men hon ville vara ensam. När jag var borta på dagarna så sov hon (jag gick hem ibland på lunchen för jag trodde hon behövde sällskap men hon vaknade knappt till).

Så kastrera henne snarast och om du absolut vill prova igen så ta en katt via ett djurhem.
Jag har under åren haft tillräckligt många kullar för att veta att mamma katt gör sitt bästa för att jaga bort sina små när de är tillräckligt stora (jag har raskatter).

Användarvisningsbild
mjlee
Orakelkatt
Orakelkatt
Inlägg: 2333
Blev medlem: lör 09 jun 2012, 12:40
Ort: Stockholm

Re: Sällskap till katten

Inläggav mjlee » tis 01 maj 2018, 22:35

Min katt är ett strålande exempel på en katt som inte vill utan kräver ett ensamkatthem. Hon är ändå uppvuxen i ett katteri och av en mycket social (mot andra katter) ras. Men, hon hatar katter, verkligen hatar. En utpräglad throwback till äldre tider när katter var solitära karnivorer.

Användarvisningsbild
LeiaTheHousecat
Nyfödd kisse
Nyfödd kisse
Inlägg: 15
Blev medlem: sön 15 apr 2018, 15:17
Katt: Leia, huskatt

Re: Sällskap till katten

Inläggav LeiaTheHousecat » ons 02 maj 2018, 20:19

mjlee skrev:
LeiaTheHousecat skrev:Jag har en huskatt hemma, en tjej på ca 1 år. Hon är jättesocial och mysig, hon följer mig som en liten hund överallt och möter mig alltid i dörren när jag kommer hem. Jag har sedan jag köpte henne haft förmånen att kunna jobba mycket hemifrån så hon har haft sällskap av mig större delen av tiden. Men jag vet inte hur länge jag har den förmånen. Så jag tror att hon skulle behöva sällskap av en annan katt. När hon var ca 5 månader köpte jag en liten kattpojke på 3 månader, som jag tänkte kunde göra henne sällskap om det skulle bli så att jag behövde vara hemifrån mer. Det gick inte alls, det blev totalkrock mellan dem och de slogs så stickor och strån rök. Efter någon vecka lugnade det iofs ned sig, men hon sjönk undan på något vis. Drog sig undan och ville inte vara med. Jag kände att jag någonstans hade köpt den pojken mer för hennes skull än för min, så efter tre veckor fick han åka tillbaka till säljaren. Om det inte blev bra för henne så var det ju ingen större idé. Och jag saknade min söta goa katt som följde mig hack i häl och alltid ville mysa. När han hade åkt var allt frid och fröjd och som vanligt igen.

Men jag känner ju fortfarande att jag tror att hon skulle behöva ha sällskap (man vet aldrig med mitt jobb, rätt som det är så måste jag kanske resa till annan ort 8-17), så jag har mer och mer funderat på att ta en ta en kull på henne och behålla en av ungarna. Har iofs hört att mamman mycket väl kan stöta ungarna ifrån sig när hon tycker att de är tillräckligt vuxna, men tror att det kan vara värt ett försök.

Och om det nu är så att det kanske kan vara en bra idé att smyga in en katt till bakvägen så att säga, vart får man då tag på en okastrerad huskatthane? De flesta är ju kastrerade, med rätta. Jag antar att hon skulle kunna fixa den detaljen själv om hon nu löper och jag släppte ut henne, men hon är innekatt och jag har en relativt tungt trafikerad bussväg utanför. Dessutom så verkar det vara lodjur i trakten då man hittat lemlästade katter inte långt ifrån där jag bor. Så det är inte speciellt lockande att släppa ut henne vind för våg, då behåller jag henne hellre ensam och välmående så att säga.

Vad tänker ni som har lite mer erfarenhet av katter?


Att du ska kastrera direkt. Inte konstigt att katterna slogs om de var/är fertila. Ingen fertil hanne öht. Särskilt om du inte vill ha hela lägenheten/huset nerkissat, och fertil hannes kiss stinker Världen behöver inte fler huskatter och ja, mammakatt stöter bort ungarna rejält, det är en del av naturen. Och kan dessutom bli riktigt, riktigt irriterad. Det är inte alls säkert att hon kommer att acceptera att ha kvar en av sina ungar och då blir det återigen slagsmål så stickor och strån ryker, med den skillnaden att den här gången kan du inte lämna tillbaka ungen.

Du vill behålla en av ungarna, vad händer med resten? Söta kattungar växer upp till inte lika söta katter som förökar sig till ännu mer söta kattungar/inte lika söta katter som löper risk till att bli vanvårdade och förvildade. Är du säker på att du har föralltid hem till alla? Är katten tillräckligt försäkrad om hon råkar ut för något under graviditeten? Ett akut kejsar snitt kostar ett skönt antal tusenlappar.

Kommer du scanna och hälsotesta båda mamma och pappakatt innan parning för att se att de har samma blodgrupp och ffa är friska? Har du beredskap på hur mycket friska kattungar kostar att föda upp? Vetbesök, vaccination, vet igen senast en vecka innan de levereras till sina nya ägare? Dolt fel försäkring för samtliga ungar.

Vill du ha en söt kattunge bli jourhem till en gravid honkatt, inte att rekommendera dock när du har en (fertil) honkatt hemma. Det har en stor chans att verkligen bli bråk då.

Kastrera direkt, vänta lite, du sa att du fortfarande har lite tid kvar innan du börjar jobba 8-17 - vilket fö de flesta av oss här gör och det inte skapar problem även för ensamkatter - och bli sedan jourhem eller köp en katt från ett katthem. Då gör du något verkligen bra, och blir det kaos och slagsmål igen så kommer du få hjälp med omplacering av katthemmet.

Men första rådet är: kastrera direkt. Strilar hon inte nu, så finns det stor risk att hon kommer att göra det. Och nej, att släppa ut sin katt för att hon ska hitta en hankatt så kommer hon vandra iväg tills hon hittar en, att hon kommer tillbaka är mycket tveksamt. Om hon inte blir överkörd, tagen av ett vilt djur, helt enkelt går vilse eller något annat.

Jag kanske låter hård, men att avla på sin katt bara för att den är söt och du vill ha en kattunge är i princip det sämsta skälet någonsin. Nummer ett är att avla för att sedan sälja som faux blandraser på Blocket.

https://hittekatter.ifokus.se/articles/58ea2ffe8e0e7461d7000114-kastrera-din-tonaring-det-ar-bostadsbrist?discussions-1


Men de var ju knappast fertila när de slogs, honan var 5 månader och hanen 3 månader. Då är de ju inte fertila direkt. Tanken var ju just att passa på medan de var små, innan det hade blivit några större revir (inte för att det hjälpte). Och ja, hanen hade jag tänkt kastrera så fort det hade varit möjligt, just för att slippa en massa oönskade katter i huset (och dofter). Och NEJ, jag vill inte ta en kull på henne bara för att hon är söt (visst är hon söt, men det är inte därför).

Jag får nästan känslan att du bara tagit in hälften av det jag skrivit och ja, jag tycker att du låter hård. Men jag väljer att se det som omtanke om katten och ett starkt personligt engagemang från ditt håll.

Och JA, jag hör dig och det är möjligt att kastrering är den bästa vägen att gå. Hon har löpt tre gånger nu på kort tid och jag kan tänka mig att det kommer att slita både på henne och mig i längden. Samtidigt måste jag ju erkänna att jag känner mig osäker på ingreppet, det är trots allt en operation och det innebär ju alltid risker. Ska jag kastrera henne så är det ju lika bra att ta bort alltihop isåfall, så man slipper denna hormonella bergochdalbana. Men då blir det ju oxå en större operation, med allt vad det innebär.

Safia
Gurukatt
Gurukatt
Inlägg: 1046
Blev medlem: mån 03 nov 2014, 19:14
Katt: 3 husisar från misärhem/koloni
Ort: Stockholm

Re: Sällskap till katten

Inläggav Safia » tor 03 maj 2018, 08:33

FYI. Katter kan bli fertila från 4 månader och uppåt, så det är inte otänkbart att honan du har redan börjat bli fertil när du introducerade hanen.
Ägd av nervknippet och ångestmissen Jaromir, bossen i huset Jacek och blinde Vilbert.

Starwatcher
Kosmoskatt
Kosmoskatt
Inlägg: 9709
Blev medlem: ons 27 jan 2010, 07:14
Katt: Bengal

Re: Sällskap till katten

Inläggav Starwatcher » tor 03 maj 2018, 09:06

Safia skrev:FYI. Katter kan bli fertila från 4 månader och uppåt, så det är inte otänkbart att honan du har redan börjat bli fertil när du introducerade hanen.


I min ras kan det förekomma att katter blrjar bli fertila refsn ftån dryga 3 månader.

När det gäller kastrering tar man numera alltid bort rubbet, förekommer inte att man lämnar äggstockarna. Om man inte kastrerar ökar risken för juvertumörer och även inflammation i livmodern. Livmoderinflammation blir akut och katten blir svårt sjuk. Inträffar det blir det skutoperation på en svårt sjuk katt vilket är mkt mer riskabelt än en plsnerad operation på en frisk katt. Ingreppet är detsamma dvs man tar bort rubbet på katten.
Kattmammor brukar inte gilla att avkomman är kvar i hemmet.
Många katter föredrar att vara ensamkatt även om det finns de som absolut vill ha en kompis.

Sysselsätt katten när du är hemma, lek och gosa. En fågelmatare på fönaterrutan som fästs med sugpropp, variera leksaker du låter vara framme så klara katten sig själv under din arbetadag.
Bild

Användarvisningsbild
Colourspot
Profetkatt
Profetkatt
Inlägg: 4183
Blev medlem: tor 12 jun 2014, 19:49
Katt: huskatt
Ort: Heby (Uppsala län)

Re: Sällskap till katten

Inläggav Colourspot » fre 04 maj 2018, 16:48

Starwatcher skrev:
Safia skrev:FYI. Katter kan bli fertila från 4 månader och uppåt, så det är inte otänkbart att honan du har redan börjat bli fertil när du introducerade hanen.


I min ras kan det förekomma att katter blrjar bli fertila refsn ftån dryga 3 månader.


Vilket också händer bland huskatter, apropå ts katt/katter. Mina föräldrar hade ett antal katter när jag var liten. En av honorna blev dräktig av misstag och födde en kull. En av de sönerna åstadkom sedan ännu en dräktighet (som resulterade i ungar), innan han fyllt fyra månader. (Det här är närmare trettio år sedan - då fanns det knappt på kartan för en veterinär att kastrera en så ung katt. Kulorna rök sen...)


I övrigt håller jag med övriga i tråden, och anser att det är en riktigt riktigt dålig idé att para katten för att "skaffa kattsällskap".
Förutom det som redan nämnts är det inte enbart gulligt och mysigt med avel. Varje dräktighet medför relativt stora risker för honan (även när en har två individer som är garanterat friska, testade, lämnat alltigenom bra avkommor tidigare osv) och den som väljer att avla bör vara medveten om att det i värsta fall kan sluta med en skyhög veterinärräkning och ingen katt alls - att både honan och ungarna dör. Att hålla fertila katter är inte heller så himla roligt alla gånger, och även fertila honkatter kan börja markera/spraya med urin (förutom att löpen kan vara påfrestande för både katt och ägare. Och risken för livmoderinflammation.). Jag säger inte att ingen ska avla, men en bör vara medveten om de risker som finns när en ger sig in på det. En fråga jag ställde mig själv för ett par år sedan, då gällande mitt sto (häst) och om jag skulle betäcka henne: är den eventuella avkomman värd att förlora stoet (både dräktighet och förlossning kan ju gå väldigt fel, och jag har inte min häst för att bedriva avelsverksamhet i första hand) ?

Användarvisningsbild
LeiaTheHousecat
Nyfödd kisse
Nyfödd kisse
Inlägg: 15
Blev medlem: sön 15 apr 2018, 15:17
Katt: Leia, huskatt

Re: Sällskap till katten

Inläggav LeiaTheHousecat » mån 07 maj 2018, 10:02

Colourspot skrev:
Starwatcher skrev:
Safia skrev:FYI. Katter kan bli fertila från 4 månader och uppåt, så det är inte otänkbart att honan du har redan börjat bli fertil när du introducerade hanen.


I min ras kan det förekomma att katter blrjar bli fertila refsn ftån dryga 3 månader.


Vilket också händer bland huskatter, apropå ts katt/katter. Mina föräldrar hade ett antal katter när jag var liten. En av honorna blev dräktig av misstag och födde en kull. En av de sönerna åstadkom sedan ännu en dräktighet (som resulterade i ungar), innan han fyllt fyra månader. (Det här är närmare trettio år sedan - då fanns det knappt på kartan för en veterinär att kastrera en så ung katt. Kulorna rök sen...)


Är det möjligt att de är fertila fast de inte löper? Jag trodde att när de började löpa så var de också könsmogna, att det ena ger det andra typ.. Min katt började inte löpa förrän hon var 1 år, så då tänkte ju jag att hon inte var fertil när hon var 5 månader. Men jag kanske har fel?

Användarvisningsbild
LeiaTheHousecat
Nyfödd kisse
Nyfödd kisse
Inlägg: 15
Blev medlem: sön 15 apr 2018, 15:17
Katt: Leia, huskatt

Re: Sällskap till katten

Inläggav LeiaTheHousecat » mån 07 maj 2018, 10:29

Yrhättans skrev:Jag håller med mjlee men vill också lägga till att det finns katter som trivs bäst som ensamkatter. Jag har nu fem katter hemma men har även haft bara en. Hon var en mattegris som inte önskade sig fler katter än sig själv i hushållet.
Jag trodde också först att hon skulle behöva en kompis men hon ville vara ensam. När jag var borta på dagarna så sov hon (jag gick hem ibland på lunchen för jag trodde hon behövde sällskap men hon vaknade knappt till).


Jag har funderat en hel del på om hon kanske skulle trivas bäst ensam, min tjej är oxå en mattegris. När hon var liten följde hon alltid efter mig vad jag än gjorde, hon ville helst ligga på mig (runt halsen av någon outgrundlig anledning) så fort jag satt upp eller låg ner, hon satt alltid vid ytterdörren och väntade när jag var ute mm mm. När hanen kom så vände allt detta och hon totaldissade mig fullständigt, hon vände tom demonstrativt bort huvudet när jag ville klappa henne. Hon var väldigt tydlig med att markera sitt missnöje på något sätt. Det tog någon vecka, sen började hon åtminstone hälsa på mig igen. Visst förstod jag väl att våran dynamik skulle förändras när det dök upp en tredje part, men att hon skulle bli så "bitchig" hade jag inte förväntat mig. När hanen sen åkte efter tre veckor så återgick allt till sitt vanliga.

Jag hade nog innan detta tolkat det som att hon är väldigt social (det är hon ju) och därmed också skulle vilja ha sällskap. Det var ju inte helt rätt..

Hon är mer självständig idag, men följer mig fortfarande som en hund och möter mig alltid när jag kommer hem mm mm. Läste någonstans om katters 4 olika delpersonligheter och har ju konstaterat att en stor del av hennes är att connecta med sin ägare (till min stora förtjusning).

Men detta är ju oxå en av anledningarna till att jag har börjat fundera i banor som att skaffa kull på henne istället, och där spara en av döttrarna. Den som hon verkar trivas bäst ihop med, var ju min plan. Då slipper man ju dessa konfrontationer så att säga.

Jag läste iofs om att det finns en fördel med att inte låta katterna träffas direkt (om man nu väljer att ta in en katt till utifrån), utan låta dem vara separerade i olika rum till att börja med. Då får de tid på sig att vänja sig vid tanken, känner lukten av varandra osv. Det skulle ju möjligen vara en väg att gå om det skulle bli aktuellt att introducera en främling igen (efter en kastrering förstås). Nu lät jag dem bara träffas direkt och det blev totalkrig istället. Jag hade två katter på 90-talet och då var detta aldrig ett problem, de gillade varandra direkt. Så jag hade inte en tanke på att göra på något annat sätt.

Användarvisningsbild
Birmafröken
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 11228
Blev medlem: sön 09 mar 2008, 21:52
Katt: 2 Skogisar, 1 Ragdoll 1 Birma
Ort: Stockholm

Re: Sällskap till katten

Inläggav Birmafröken » lör 19 maj 2018, 17:26

Jag tror att det enbart var p.g.a. din egen oerfarenhet som du tolkade katternas introduktionsprocess som en katastrof. Med kunskap och erfarenhet om katters naturliga beteenden VET man hur katter reagerar när de känner sig osäkra i kontakt med okända katter och man VET också skillnaden på osäkerhet/rädsla , lekförsök och ren aggressivitet. Har väldigt svårt att tro att kattungar ens har det i sig att uppvisa riktig revirhävdande aggressivitet.

När det tillkommer en ny uppseendeväckande förändring i en katts tillvaro i form av en artfrände är det helt naturligt att ägaren inte längre står i fokus till 100%. Det är något man får stå ut med. Att en innekatt inte längre behöver vara helt beroende av ägarens närvaro för att det ska hända något och för att få den stimulans och sociala kontakt den behöver är något som ingen katt bör missunnas p.g.a. ägarens eget ego och bekräftelsebehov.

Det finns inte en enda anledning till att låta en huskatt förbli fertil och ev. även dräktig. Fertilitet förändrar en katts personlighet och är även i sig en stor hälsorisk med tanke på den uppenbara risken för juvertumörer och livmoderinflammation. Inget är heller mer riskfyllt än att låta en katt genomgå dräktighet och förlossning, så för att ta DEN risken bör man ha väldigt goda och genomtänkta skäl till det.

Huskatter bör som sagt aldrig användas i avel och skulle det vara så att din katt HAR en så speciell personlighet att hon omöjligen fungerar ihop med andra katter finns det ännu mindre anledning att föra de egenskaperna vidare till nya kattgenerationer. Katter lever heller inte familjeliv som vi människor, utan honkatter stöter vanligtvis bort sina ungar när de är halvstora och kan bli väldigt stressade av att behöva ha dem kvar i reviret upp i vuxen ålder, men genom att ta en katt utifrån slipper katterna gå igenom den separationsprocessen utan kan lära känna varandra som två självständiga individer och därmed skapa en helt ny livslång relation och vänskap.

Angående hur ev. avel skulle kunna gå till så vill jag bara säga det att om du släpper ut en innekatt som är ovan vid utevistelse, så ser du henne förmodligen aldrig mer igen.
Matte till skogisarna Moltas och Milou, busraggisen Oberon och birmapojken Ruben!

Användarvisningsbild
LeiaTheHousecat
Nyfödd kisse
Nyfödd kisse
Inlägg: 15
Blev medlem: sön 15 apr 2018, 15:17
Katt: Leia, huskatt

Re: Sällskap till katten

Inläggav LeiaTheHousecat » lör 19 maj 2018, 19:20

Birmafröken skrev:Jag tror att det enbart var p.g.a. din egen oerfarenhet som du tolkade katternas introduktionsprocess som en katastrof. Med kunskap och erfarenhet om katters naturliga beteenden VET man hur katter reagerar när de känner sig osäkra i kontakt med okända katter och man VET också skillnaden på osäkerhet/rädsla , lekförsök och ren aggressivitet. Har väldigt svårt att tro att kattungar ens har det i sig att uppvisa riktig revirhävdande aggressivitet.

När det tillkommer en ny uppseendeväckande förändring i en katts tillvaro i form av en artfrände är det helt naturligt att ägaren inte längre står i fokus till 100%. Det är något man får stå ut med. Att en innekatt inte längre behöver vara helt beroende av ägarens närvaro för att det ska hända något och för att få den stimulans och sociala kontakt den behöver är något som ingen katt bör missunnas p.g.a. ägarens eget ego och bekräftelsebehov.


Jag missunnar väl inte min katt sällskap, därav tråden liksom?!?! Tycker att det är rätt magstarkt av dig att hävda att jag missunnar min katt sällskap pga ego och bekräftelsebehov.

Det är möjligt att min brist på erfarenhet av katter gör att jag tolkar det något värre än det var. Men om min katt blir helt personlighetsförändrad och där hon förr var glad, framåt och nyfiken istället blir tillbakadragen och misstänksam, både mot mig och den andra katten så är det ju ingen större idé att ha just honom kvar. Detta då efter en veckas konstant bråk. Och visst fattar jag att våran dynamik skulle bli annorlunda, det var väl oxå en del av det jag hoppades på. Men jag vill ju inte att den glada goa katt jag hade ska försvinna heller?!?

Dessutom hade jag två katter på 90-talet, så jag är inte helt utan erfarenhet heller. De två gillade varandra direkt, så jag hade iofs inte just detta problem där.

Tycker nog att du läser in/tolkar saker som inte stämmer. Och det får stå för dig.

Är det så att jag väljer att ta in en utomstående katt igen så tänker jag hantera det på ett helt annat sätt. Agria har en hel del bra artiklar på detta område (om det nu är någon mer som har samma funderingar på hur man lämpligast introducerar fler katter i hushållet):

https://www.agria.se/katt/artiklar/om-k ... katt-till/

https://www.agria.se/katt/artiklar/skot ... problemet/


Återgå till "Allmänt kattprat!"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 28 och 0 gäster