Sida 16 av 19

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: lör 20 apr 2019, 06:19
av Mysseman
Starwatcher skrev:Tipsar om serien "Our planet" som finns på Netflix. Väldigt fin naturserie som älskas innerligt av katterna. Lilleman är som klistrad framför rutan :-D Enda nackdelen är att man får stänga av tv'n så dom kommer till ro för att sova .

Mycket bra men också sorglig, förklarar ju hur vår planet förstörs :(

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: mån 22 apr 2019, 21:58
av Yrhättans
Har tillbringat påsk med att ta lite bilder, kan inte låta bli att lägga upp några här:

Bild

Bild


Bild

Bild

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: ons 24 apr 2019, 20:41
av Colourspot
Vilka fina bilder på fina katter Yrhättans :-D Gillar speciellt den softa stilen på sängen - chillar med lite stil :glasses: .

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: tor 25 apr 2019, 16:28
av Aziz
Colourspot skrev:Vilka fina bilder på fina katter Yrhättans :-D Gillar speciellt den softa stilen på sängen - chillar med lite stil :glasses: .

+ 1 Verkligen fina kissar, även om jag inte riktigt ser vad som är fram och bak på "balkonghängaren". :smile:

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: tor 25 apr 2019, 19:06
av Starwatcher
Colourspot skrev:Vilka fina bilder på fina katter Yrhättans :-D Gillar speciellt den softa stilen på sängen - chillar med lite stil :glasses: .


+1!

Jättefina bilder på fina katter som njuter för fullt av livet och påsken :-)

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: fre 26 apr 2019, 11:20
av Yrhättans
Tack. De är mina pälsklingar med så olika personligheter och ibland lyckas man ta kort som man är nöjd med.

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: sön 28 apr 2019, 15:52
av kattemma75
Vilka fina bilder! Mina tycker också om att vara ute på balkongen nu när det blivit lite varmare ute. Så underbart! =)

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: ons 01 maj 2019, 15:10
av Mysseman
Idag fyller min lilla Sally hela 10år! <3

På grund av taskig ekonomi och allergi blev det ingen lyxmiddag till födelsedagsbarnet, men däremot lite godis :)

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: ons 01 maj 2019, 15:13
av Yrhättans
Mysseman skrev:Idag fyller min lilla Sally hela 10år! <3

På grund av taskig ekonomi och allergi blev det ingen lyxmiddag till födelsedagsbarnet, men däremot lite godis :)


Lyx är att ha världens bästa matte tror jag Sally tycker.
Grattis på födelsedagen!
:rosor: :rosor: :rosor: :rosor:

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: ons 01 maj 2019, 21:31
av Starwatcher
Mysseman skrev:Idag fyller min lilla Sally hela 10år! <3

På grund av taskig ekonomi och allergi blev det ingen lyxmiddag till födelsedagsbarnet, men däremot lite godis :)


Grattis på födelsedagen Sally! :balloon: :grattis:

Det bästa med födelsedag när man är katt är ju att ha en matte som ger kärlek, tid, uppmärksamhet och så då helst även godis :grin: Just godis hälsar mina katter slår allt. Mat i alla ära men det går ju inte upp mot godis :hi5: Mina katter får den vanliga maten även på födelsedag, med allergi finns det inte utrymme för så mkt annan mat men även här ges extra godis den dagen.

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: tor 02 maj 2019, 08:35
av Aziz
Grattis Sally! :grattis: Viktigast är att man har varandra. :-D

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: sön 05 maj 2019, 15:33
av Colourspot
När det stora klösträdet kom hem vägrade båda katterna att vara på hyllan högst upp (där det finns en bädd, likadan som en som finns längre ner). De hoppade resolut ner om jag försökte lyfta upp dem, och ingen av dem har brytt sig när jag lagt godis där (men de letar upp godiset som läggs på resten av trädet). Nähäpp, tänkte jag, men resten av trädet dög ju så det får väl vara så då. Lillebror har ju annars en grej för att försöka ta sig upp på och i alla skåp/garderober högt upp... Lillan brukar ligga i hängmattan (näst högst upp, hon är inte lika mycket för höjder) eller i den runda bädden ovanpå "huset" eller i "huset". Lillebror brukar ligga på hyllan strax nedanför "huset", i "huset" eller i den runda bädden ovanpå "huset".

Men, nu i helgen kom Lillebror på att den där platsen högst upp - den är bra den! Prima sovplats med utsikt över både lägenhet och allt som händer utanför - en ser nämligen ut genom fönstret och eftersom det är så högt upp ser en way över balkongräcket - jojomen! Och Lillan vill inte ha platsen, så han får ha den ifred. Lätt den bästa platsen. Mmmhm.

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: sön 05 maj 2019, 17:38
av Yrhättans
Colourspot skrev:När det stora klösträdet kom hem vägrade båda katterna att vara på hyllan högst upp (där det finns en bädd, likadan som en som finns längre ner). De hoppade resolut ner om jag försökte lyfta upp dem, och ingen av dem har brytt sig när jag lagt godis där (men de letar upp godiset som läggs på resten av trädet). Nähäpp, tänkte jag, men resten av trädet dög ju så det får väl vara så då. Lillebror har ju annars en grej för att försöka ta sig upp på och i alla skåp/garderober högt upp... Lillan brukar ligga i hängmattan (näst högst upp, hon är inte lika mycket för höjder) eller i den runda bädden ovanpå "huset" eller i "huset". Lillebror brukar ligga på hyllan strax nedanför "huset", i "huset" eller i den runda bädden ovanpå "huset".

Men, nu i helgen kom Lillebror på att den där platsen högst upp - den är bra den! Prima sovplats med utsikt över både lägenhet och allt som händer utanför - en ser nämligen ut genom fönstret och eftersom det är så högt upp ser en way över balkongräcket - jojomen! Och Lillan vill inte ha platsen, så han får ha den ifred. Lätt den bästa platsen. Mmmhm.


Känner igen... Den plats som inte varit använd blir helst plötsligt favoritplatsen.

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: tis 07 maj 2019, 02:35
av mjlee
Först, tack för allas stöd i ur och skur. Jag har inte orkat svara, men skrev det här på ett annat forum och tänkte att dela med mig det även här...

Nikita har stilla somnat in i mina armar. UL och biopsi visade att hennes lever var full av tumörer, metastaser i blodet och hon hade en stor knut/tumör i tarmen. Veterinären sa att den här sortens cancer är snabb och aggressiv och obotlig.

Jag kommer alltid att vara tacksam för att jag inte släpade ut henne i fredagskvällen för en lång vidrig resa till Uppsala eller Falun (de närmaste kattsjukhusen) och hon tvingades tillbringa sin sista natt i en bur bland andra katter, vilket hon hatat. Istället fick vi en sista natt tillsammans, en liten brun, mjuk varm katt tätt, tätt tryckt mot mig med nosen i min armhåla. En snabb resa till Sundsvall. Inläggning med dropp och smärtstillande.

Efter beskedet från veterinären på kvällen att det var obotligt fick vi nästan tre timmar på oss att ta farväl. Hon låg i min famn och jag pratade om alla åren vi haft, hur mycket jag älskade henne, kom ihåg allt roligt vi haft, hur vi förde långa konversationer där jag jamade lika bra som henne. Våra diskussioner om vad som är bra för en katt att äta och inte. Hur hon rymde från lägenheten så vi kunde leka tafatt i trapphuset. En liten brun tass som öppnade toadörren så en belåtet spinnande katt kunde rulla ihop sig i min famn och jag fick sitta där jag satt. Hur hon alltid, alltid var med mig och det var vi två mot världen. Hur jag inte kunde föreställa mig livet utan henne. Jag fick gosa mage en sista gång, nospussa, hon orkade kurra lite svagt och svanstippen viftade några gånger.

När veterinären gav henne sista sprutan som stannade hjärtat ville jag bara skrika nej, nej, nej innan det var för sent. Och sedan var det plötsligt det. Hon fick sin favoritsnuttefilt över sig och han lovade att hon skulle få ha med den sig.

Jag kommer alltid att undra, skulle jag insisterat på ett andra UL på Bagarmossen när jag kom i höstas och fick diagnosen foderallergi? Hon hade redan blivit UL av min lokalvet och hade perfekta blodvärden då. Hade vi kunnat hindra spridningen från tarm till lever? Första UL på Bagarmossen visade på inflammation av tarmarna (vilket jag inte fick veta förrän jag var inne med henne igen när hon fortfarande slickade sig på magen två månader senare). När jag pratade med dem första gången var UL rent och fint och lever/njurvärden perfekta. Lät jag det gå för långt? Hon var som vanligt fram till för några veckor sedan, särskilt efter att tratten åkte av helt. Det var först sista veckan, tio dagarna som hon började matvägra och jag började köpa nya foder. Lät jag henne lida? Veterinären sa att den här sortens cancer går snabbt och är elakartad och mycket aggressiv. Han sa att det enda som möjligtvis skulle kunnat göras om det upptäcktes tidigare var kemoterapi men att det inte skulle vunnit mer än några månader eller veckor och nej, det skulle jag aldrig utsatt Nikita för.

Jag frågade flera gånger men enligt veterinären hade hon inte ont även om hon mådde dåligt. Jag hoppas han har rätt. Men tankarna gnager. Varför tog jag inte in henne direkt hon inte ville äta sitt foder. Men hon var så otroligt kräsen hela sitt liv att jag tog för givet att det var samma sak nu. Kunde andra provtagningar, UL, röntgen upptäckt cancern i tid innan den hann sprida sig. Kunde jag ha gjort något annorlunda. Jag vet inte. Men det kommer alltid att vara med mig.

Mitt hjärta går sönder. Hon var min 'once in a lifetime' katt. Mitt livs kärlek. Det ekar så fruktansvärt tomt här hemma, särskilt när jag automatiskt sticker ut foten för att stoppa en rymmande katt som lurade när hon hörde nyckeln. En snabb koll på en kattlåda som inte finns längre för att kolla om den behöver mockas. Att sträcka ut handen automatiskt när jag sitter vid datorn för att gosa katt och bli ivrigt groomad.

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: tis 07 maj 2019, 19:57
av Starwatcher
mjlee så fint du skriver om Nikita :rose:

Jag vet av egen erfarenhet hur lätt man anklagar sig själv, tänker om jag gjort så eller gjort tidigare osv men mot så aggressiv tumör kämpar man förgäves :-(

Det jag tänker är att det nog var tumören som sågs vid första ultraljudet men att den var så liten att det såg ut som inflammation. Så kan det vara iaf hos människor. Hon hade det så bra hos dig även sista tiden så eftersom tumören inte kunde botas fick ni den tiden extra tillsammans.

Jag förlorade för många år sedan en älskad pälsad familjemedlem pga cancer. Jag funderade ofta på om man ändå inte kunnat klara det med operation, ev cellgifter om den hittats tidigare men jag vet att det hade inte ändrat slutet och hade orsakat henne större lidande.

Ta hand om dig och tillåt dig att sörja, att du och Nikita hade ett fantastiskt band vet vi alla här på forumet. Nikita springer nu på andra sidan regnbågsbron och jag är säker på att hon kommer förbi och tittar till hennes älskade matte.

Många kramar :hug: :hug: :hug:

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: tis 07 maj 2019, 23:55
av Aziz
mjlee :hug: :rose: :tb_angel:

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: ons 08 maj 2019, 02:17
av Mysseman
mjlee
Tonvis med kramar :hug:

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: fre 10 maj 2019, 16:06
av Starwatcher
Ja, då var Lilleman av med ytterligare en tand pga TR/FORL :cry: 6 månader gick det från förra gången. Stackars liten, inte alls roligt att ha tandvärk.

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: lör 11 maj 2019, 18:30
av Guran
[quote="Yrhättans"]Har tillbringat påsk med att ta lite bilder, kan inte låta bli att lägga upp några här:



Granna kissar och fina foton!

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: lör 11 maj 2019, 18:33
av Guran
mjlee skrev:Först, tack för allas stöd i ur och skur. Jag har inte orkat svara, men skrev det här på ett annat forum och tänkte att dela med mig det även här...

Nikita har stilla somnat in i mina armar. UL och biopsi visade att hennes lever var full av tumörer, metastaser i blodet och hon hade en stor knut/tumör i tarmen. Veterinären sa att den här sortens cancer är snabb och aggressiv och obotlig.

Jag kommer alltid att vara tacksam för att jag inte släpade ut henne i fredagskvällen för en lång vidrig resa till Uppsala eller Falun (de närmaste kattsjukhusen) och hon tvingades tillbringa sin sista natt i en bur bland andra katter, vilket hon hatat. Istället fick vi en sista natt tillsammans, en liten brun, mjuk varm katt tätt, tätt tryckt mot mig med nosen i min armhåla. En snabb resa till Sundsvall. Inläggning med dropp och smärtstillande.

Efter beskedet från veterinären på kvällen att det var obotligt fick vi nästan tre timmar på oss att ta farväl. Hon låg i min famn och jag pratade om alla åren vi haft, hur mycket jag älskade henne, kom ihåg allt roligt vi haft, hur vi förde långa konversationer där jag jamade lika bra som henne. Våra diskussioner om vad som är bra för en katt att äta och inte. Hur hon rymde från lägenheten så vi kunde leka tafatt i trapphuset. En liten brun tass som öppnade toadörren så en belåtet spinnande katt kunde rulla ihop sig i min famn och jag fick sitta där jag satt. Hur hon alltid, alltid var med mig och det var vi två mot världen. Hur jag inte kunde föreställa mig livet utan henne. Jag fick gosa mage en sista gång, nospussa, hon orkade kurra lite svagt och svanstippen viftade några gånger.

När veterinären gav henne sista sprutan som stannade hjärtat ville jag bara skrika nej, nej, nej innan det var för sent. Och sedan var det plötsligt det. Hon fick sin favoritsnuttefilt över sig och han lovade att hon skulle få ha med den sig.

Jag kommer alltid att undra, skulle jag insisterat på ett andra UL på Bagarmossen när jag kom i höstas och fick diagnosen foderallergi? Hon hade redan blivit UL av min lokalvet och hade perfekta blodvärden då. Hade vi kunnat hindra spridningen från tarm till lever? Första UL på Bagarmossen visade på inflammation av tarmarna (vilket jag inte fick veta förrän jag var inne med henne igen när hon fortfarande slickade sig på magen två månader senare). När jag pratade med dem första gången var UL rent och fint och lever/njurvärden perfekta. Lät jag det gå för långt? Hon var som vanligt fram till för några veckor sedan, särskilt efter att tratten åkte av helt. Det var först sista veckan, tio dagarna som hon började matvägra och jag började köpa nya foder. Lät jag henne lida? Veterinären sa att den här sortens cancer går snabbt och är elakartad och mycket aggressiv. Han sa att det enda som möjligtvis skulle kunnat göras om det upptäcktes tidigare var kemoterapi men att det inte skulle vunnit mer än några månader eller veckor och nej, det skulle jag aldrig utsatt Nikita för.

Jag frågade flera gånger men enligt veterinären hade hon inte ont även om hon mådde dåligt. Jag hoppas han har rätt. Men tankarna gnager. Varför tog jag inte in henne direkt hon inte ville äta sitt foder. Men hon var så otroligt kräsen hela sitt liv att jag tog för givet att det var samma sak nu. Kunde andra provtagningar, UL, röntgen upptäckt cancern i tid innan den hann sprida sig. Kunde jag ha gjort något annorlunda. Jag vet inte. Men det kommer alltid att vara med mig.

Mitt hjärta går sönder. Hon var min 'once in a lifetime' katt. Mitt livs kärlek. Det ekar så fruktansvärt tomt här hemma, särskilt när jag automatiskt sticker ut foten för att stoppa en rymmande katt som lurade när hon hörde nyckeln. En snabb koll på en kattlåda som inte finns längre för att kolla om den behöver mockas. Att sträcka ut handen automatiskt när jag sitter vid datorn för att gosa katt och bli ivrigt groomad.


Är hemskt ledsen för din skull. Vet hur det känns. Man går sönder inombords.

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: lör 11 maj 2019, 20:23
av Yrhättans
Scen ur ett kattägt liv:

Matte dammsuger och sladdar golv. Samtidigt gör hon ren kattlådorna. En på övervåningen står perfekt för en nattkiss när man inte vill/orkar gå nerför trappan till stora lådan. Matte gör ren den, fyller med kattsand, blev lite väl mycket sand den här gången. Matte går nerför trappan, ut på altanen och hämtar huven till lådan som stått på tork ute. Matte kommer in, hör någon som axar från 0-100 i en kattlåda proppfull med sand och ser en yster Ludde komma nerrusande för trappan i ett perfekt bajsrace. Matte går uppför trappan med huven i handen. Suckar, tar fram dammsugaren och börjar om med städning......

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: lör 11 maj 2019, 22:07
av Starwatcher
Yrhättans skrev:Scen ur ett kattägt liv:

Matte dammsuger och sladdar golv. Samtidigt gör hon ren kattlådorna. En på övervåningen står perfekt för en nattkiss när man inte vill/orkar gå nerför trappan till stora lådan. Matte gör ren den, fyller med kattsand, blev lite väl mycket sand den här gången. Matte går nerför trappan, ut på altanen och hämtar huven till lådan som stått på tork ute. Matte kommer in, hör någon som axar från 0-100 i en kattlåda proppfull med sand och ser en yster Ludde komma nerrusande för trappan i ett perfekt bajsrace. Matte går uppför trappan med huven i handen. Suckar, tar fram dammsugaren och börjar om med städning......

:smile: en klassisk scen i ett kattägd hem!

Klassiskt hos oss är också när det blir lite för mkt sand i lådan, Lilleman hoppar in i lådan direkt och lyckas stå på klospetsarna i sanden riktigt högbent och precis kissa över kanten :roll:

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: sön 12 maj 2019, 16:02
av Aziz
Starwatcher skrev:Ja, då var Lilleman av med ytterligare en tand pga TR/FORL :cry: 6 månader gick det från förra gången. Stackars liten, inte alls roligt att ha tandvärk.

Men stackars lilleman! :consoling: Vilken tur att matte gör täta kontroller. Fasar för att något liknande aka hända herr katt som är så rädd för vet.

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: sön 12 maj 2019, 17:57
av Starwatcher
Aziz skrev:
Starwatcher skrev:Ja, då var Lilleman av med ytterligare en tand pga TR/FORL :cry: 6 månader gick det från förra gången. Stackars liten, inte alls roligt att ha tandvärk.

Men stackars lilleman! :consoling: Vilken tur att matte gör täta kontroller. Fasar för att något liknande aka hända herr katt som är så rädd för vet.


Tack! Tandläkaren är riktigt bra på att hantera dessa prickiga kattpojkar och lyckades både hjärta och lungor samt lyfta honom! Hoppas Herr Katt slipper TR och andra besvär m tänderna!

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: tis 14 maj 2019, 16:05
av mjlee
När Nikita dog var smärtan och sorgen outhärdlig och det kändes verkligen som livet var slut. Hon var inte bara min 'once in a lifetime' och livs stora kärlek utan ibland också skälet till att jag trots allt fungerat. Jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjort nu. Saknaden och sorgen när jag automatiskt höll ut benet när jag öppnade ytterdörren för att förhindra en lurande katt, eller kollade om kattlådan som inte fanns längre behövde mockas, när jag gick förbi har varit som en kniv i bröstet. Jag är nog en av få kattägare som efter att jag fick brevet om att försäkringen avslutades och hennes livförsäkring skulle betalas ut ringde sitt försäkringsbolag och mer eller mindre tiggde att veterinären haft fel, fast det var för sent och grät. Hennes urna står ouppackad längst in i garderoben. Jag hämtade ut den sista dagen innan den skulle skickas tillbaka. Alla hennes saker lades i två stora svarta sopsäckar och när jag orkade skulle de slängas.

Det är möjligtvis inte lagligt (eller det är det inte), men det struntar jag fullkomligt i och har instruerat familjen att när jag dör ska jag kremeras och min och Nikitas aska ska blandas och strös ut.

Spontant ville jag aldrig mer ha en katt eller i alla fall sörja henne några år. Men en god vän som är uppfödare, mer eller mindre tvingade mig att börja leta. Eftersom det bara var jag och Nikita så har det varit så outhärdligt ensamt och sorgen och saknaden har växt och växt. Och kanske var det Ödet men jag ringde Nikitas uppfödare och berättade, och grät, om hennes liv med mig, och grät, och hur hon dog, och grät, och hur mycket jag älskat henne, och ja grät. Men lyckades också fråga om hon visste om någon som ville omplacera. Men det måste vara en brun burma hona som trivdes som ensamkatt. Uppfödaren sa att hon just sålt precis en sådan katt.

Men!!! Damen som köpte henne ringde uppfödaren efter två veckor och sa att hon inte kunde ha katten kvar av olika skäl. Och trots att jag grät varje gång jag pratat med uppfödaren i telefon så ringde hon mig och frågade om jag var intresserad. Uh? JA. Så i onsdags åkte jag till Stockholm, träffade henne, och igår var vi två som åkte hem. :heart: Cool katt sov nästan hela tågresan.

Så låt mig få presentera... Megara, uppkallad efter en underskön prinsessa i antikens Grekland. En brun burma, två år gammal. Fd avelskatt.

Bild

Bild

Bild

Bild

Hon ser inte alls ut som Nikita och förutom att de båda hade/har ett sjujävla humör :love: och är alfa ut i klospetsarna så är hon extremt sin egen. Jag gråter fortfarande varje dag och saknaden och sorgen kommer aldrig att försvinna. Men nu är min lägenhet ett hem igen. Och det finns en härskarinna att lydigt foga sig efter. Hon är knubbig så det blir blötmats diet men, vilket känns extremt underligt, så är hon ett matvrak. :shock:

Jag ler genom tårarna idag men får också avhålla mig från att ringa veterinären när Megara nös och pälsen är dammig - fet och mjällig päls är tecken på ohälsa. Och kanske inse att jag borde dammsuga och moppa golven mer ofta.

Tack alla fina för stöd och uppmuntran.

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: tis 14 maj 2019, 21:21
av Starwatcher
mjlee skrev:....

Hon ser inte alls ut som Nikita och förutom att de båda hade/har ett sjujävla humör :love: och är alfa ut i klospetsarna så är hon extremt sin egen. Jag gråter fortfarande varje dag och saknaden och sorgen kommer aldrig att försvinna. Men nu är min lägenhet ett hem igen. Och det finns en härskarinna att lydigt foga sig efter. Hon är knubbig så det blir blötmats diet men, vilket känns extremt underligt, så är hon ett matvrak. :shock:

Jag ler genom tårarna idag men får också avhålla mig från att ringa veterinären när Megara nös och pälsen är dammig - fet och mjällig päls är tecken på ohälsa. Och kanske inse att jag borde dammsuga och moppa golven mer ofta.

Tack alla fina för stöd och uppmuntran.


Blir glad över att du hittat en ny Drottning för det behövs i varje hem! Självklart tar hon inte Nikitas plats utan har en egen plats i ditt hjärta, hon är verkligen söt :rosekiss: Grattis till er båda :rosor:

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: ons 15 maj 2019, 08:58
av Aziz
Åh mjlee vilken skönhet som har flyttat in i ditt hem. Grattis till er båda! Ett hem utan katt är som vi vet bara ett tomrum. Sorgen kan finnas parallellt med livet och glädjen över en ny kärlek. :hug:

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: fre 17 maj 2019, 20:03
av Starwatcher
Vila i frid Grumpy cat :rose:

Han blev 7 år gammal och spred så mkt glädje i världen.

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: lör 18 maj 2019, 19:14
av Colourspot
mjlee En kan gå igenom sorg och älska samtidigt, för den ena tar aldrig den andras plats. När jag skulle låta Kastor (mitt livs stora kärlek) somna in, var jag inte säker på om jag skulle överleva eller om jag skulle klappa ihop helt och tyna bort. Men, så föll sig slumpen så att Honey kom tillbaka till mig och hon anlände ett par veckor innan det skulle ske. Att vara kvar i samma stall var fruktansvärt jobbigt ett tag - inte hela tiden men det var små saker som högg i mig. Men jag var tvungen, och när jag kort därefter blev sjukskriven så var det en enorm hjälp att ha henne vid min sida. Jag är fortfarande inte igenom det, det kommer aldrig att ta slut, men hon höll mig uppe. Och gjorde mig sällskap när jag, bokstavligt talat, inte kunde stå utan bara satt i gräset.
Megara är en himla söt liten dam - så fint att du fått någon att dela ditt hem med igen :hug:

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: tor 23 maj 2019, 17:01
av Mysseman
Fy, jag känner mig rätt dålig som kattägare just nu.

Idag har jag haft fullt upp och hade inte tid eller möjlighet att ta mig till någon klinik för att köpa allergifoder, det fick bli Ica där jag hittade Bilanx med kyckling. Läste på baksidan och kände innerstinne att det inte var optimalt eftersom jag inte kan säga till 100% vad Sally är allergisk mot. Ingen superlång innehållsförteckning men ändå. Nåväl, det är till imorgon.

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: tor 23 maj 2019, 22:35
av Yrhättans
Mysseman skrev:Fy, jag känner mig rätt dålig som kattägare just nu.

Idag har jag haft fullt upp och hade inte tid eller möjlighet att ta mig till någon klinik för att köpa allergifoder, det fick bli Ica där jag hittade Bilanx med kyckling. Läste på baksidan och kände innerstinne att det inte var optimalt eftersom jag inte kan säga till 100% vad Sally är allergisk mot. Ingen superlång innehållsförteckning men ändå. Nåväl, det är till imorgon.


Då är vi nog alla dåliga kattägare ibland och det är vi INTE.
Jag tror alla av oss någon gång upptäckt att det blivit akutlösning på kattmat när tiden inte räckt till eller man trodde det fanns hemma. Jag har serverat lövbiff en gång till middag, det var vad jag hittade i frysen som fungerade. Kan lova att katterna var glada i alla fall.

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: tor 23 maj 2019, 22:44
av Mysseman
Yrhättans skrev:
Mysseman skrev:Fy, jag känner mig rätt dålig som kattägare just nu.

Idag har jag haft fullt upp och hade inte tid eller möjlighet att ta mig till någon klinik för att köpa allergifoder, det fick bli Ica där jag hittade Bilanx med kyckling. Läste på baksidan och kände innerstinne att det inte var optimalt eftersom jag inte kan säga till 100% vad Sally är allergisk mot. Ingen superlång innehållsförteckning men ändå. Nåväl, det är till imorgon.


Då är vi nog alla dåliga kattägare ibland och det är vi INTE.
Jag tror alla av oss någon gång upptäckt att det blivit akutlösning på kattmat när tiden inte räckt till eller man trodde det fanns hemma. Jag har serverat lövbiff en gång till middag, det var vad jag hittade i frysen som fungerade. Kan lova att katterna var glada i alla fall.

Nej, jag vet, känns mest så i och med att Sally är allergisk.

Lövbiff, kan förstå att missarna blev glada :smile:

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: lör 25 maj 2019, 23:59
av mjlee
Megara har fått en dement matte (enligt henne) som ständigt glömmer bort att hon inte fått mat :swear:

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: sön 26 maj 2019, 09:44
av Yrhättans
mjlee skrev:Megara har fått en dement matte (enligt henne) som ständigt glömmer bort att hon inte fått mat :swear:


Lugnt, hon har snart lärt sig självservering, öppna skåpdörrar och annat som behövs.
Undrar om hon är släkt med Manami?

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: mån 27 maj 2019, 16:49
av Aziz
Herr katt var sjuk i några dagar och jag var riktig orolig för honom. Han repade sig dock och verkar ok fn men jag ska ta honom till vet för en rejäl check-up. Hade kontakt med internet-vet under tiden och det kändes bra. Jag vet dock inte hur jag ska hantera att han åldras och kanske blir sjuk. Fick sådan otrolig ångest vid tanken på att han inte kommer vara här för alltid. Samtidigt så såg jag att han var ledsen själv också och det gjorde så ont i hjärtat. Förstår inte hur jag ska fixa det när den dagen kommer. :-(

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: mån 27 maj 2019, 18:33
av Starwatcher
Aziz skrev:Herr katt var sjuk i några dagar och jag var riktig orolig för honom. Han repade sig dock och verkar ok fn men jag ska ta honom till vet för en rejäl check-up. Hade kontakt med internet-vet under tiden och det kändes bra. Jag vet dock inte hur jag ska hantera att han åldras och kanske blir sjuk. Fick sådan otrolig ångest vid tanken på att han inte kommer vara här för alltid. Samtidigt så såg jag att han var ledsen själv också och det gjorde så ont i hjärtat. Förstår inte hur jag ska fixa det när den dagen kommer. :-(


:consoling: Förstår dig verkligen! Det är så hemskt när dom är sjuka och blotta tanken på att inte få ha kvar dom är vidrigt smärtsam.

Hur gammal är fina Herr Katt? Kan inte riktigt ta in att Prickisarna har fyllt 9 år :shock: det var ju nyss dom var småttingar!

Hoppas check-upen inte visar på ngt och att det bara var ngt högst tillfälligt.

:hug:

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: mån 27 maj 2019, 19:41
av mjlee
Aziz usch vad man inte vill tänka på sånt. Men Herr Katt har säkert många till år, med hjälp av en ungdomlig kompanjon.

Själv har jag en slyngelkatt som dundrar runt här hemma. Just fyllda två år (23 maj så hann precis försäkra mot FORL/TR innan två års dagen) så kräver hon stimulans och lek. Annars börjar hon tugga på allt möjligt. Försöker bygga dator med ivrig hjälp och förståelsen för att diverse sladdar som vajar när jag skruvar inte ska lekas med och tuggas på är obefintlig.

Att en matte vill ligga och läsa en e-bok är likaledes oförståeligt. Men att tugga på sladden till läsaren är ett pålitligt sätt att få uppmärksamhet. :roll:

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: tis 28 maj 2019, 09:51
av Aziz
Starwatcher skrev:
Aziz skrev:Herr katt var sjuk i några dagar och jag var riktig orolig för honom. Han repade sig dock och verkar ok fn men jag ska ta honom till vet för en rejäl check-up. Hade kontakt med internet-vet under tiden och det kändes bra. Jag vet dock inte hur jag ska hantera att han åldras och kanske blir sjuk. Fick sådan otrolig ångest vid tanken på att han inte kommer vara här för alltid. Samtidigt så såg jag att han var ledsen själv också och det gjorde så ont i hjärtat. Förstår inte hur jag ska fixa det när den dagen kommer. :-(


:consoling: Förstår dig verkligen! Det är så hemskt när dom är sjuka och blotta tanken på att inte få ha kvar dom är vidrigt smärtsam.

Hur gammal är fina Herr Katt? Kan inte riktigt ta in att Prickisarna har fyllt 9 år :shock: det var ju nyss dom var småttingar!

Hoppas check-upen inte visar på ngt och att det bara var ngt högst tillfälligt.

:hug:

Tack Starwatcher! Han blir 10 i augusti och det är ju ingen ålder egentligen. Jag känner mig alltid så kluven när han inte mår bra. Vill inte dra iväg med honom på ett kanske förhastat vet besök eftersom hela processen med hanteringen och inlåsningen i transportburen stressar honom jättemycket. Men vill ju samtidigt att han ska få bästa tänkbara hjälp. Den vet som finns närmast och som han själv gillar har tyvärr försämrat servicen, svarar inte på mail, har dåliga öppettider och väldigt små resurser. En annan vet i närheten var dumma mot herr katt vid hans första vet besök och även om det är länge sedan nu, så har jag inget förtroende för dom. Innebär att jag måste dra iväg med honom till antingen Väsby, där de är ok eller Albano som ligger längst bort från oss. Får ringa båda innan jag bestämmer mig.

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: mån 10 jun 2019, 17:54
av Yrhättans
Gräsmattan nyklippt. Hela ligan går nu ut, rullar sig i gräset in och rullar sig på mattorna. Sen ut igen osv.
Undrar om dom tror de hjälper till?

Re: Kattprat - allmän tråd 2018

Postat: ons 12 jun 2019, 06:03
av Göran
Jag undrar om det händer att katter mobbar varandra? Jag har 2 äldre honor, 11 år gamla, och skaffade 2 kattungar. Kullsyskon. Siameser. Men upplevde rätt snabbt att min ena hona inte tyckte om dem. Och jag upplevde att speciellt en kattunge mobbade henne genom att vara på henne fastän hon skrek ifrån och verkligen markerade att hon inte vill. Eller så kanske han bara inte förstod och var lite trög?
Det hela slutade i att jag fick lämna tillbaka kattungarna till uppfödaren för att min honkatt inte mådde bra, vilket så klart var tråkigt. Men jag har funderat på det där med att katter mobbar andra och vad det kan bero på i så fall. :)