Älskade skyggisar (tips att fånga in skyggisar som har rymmt)

Här pratar vi om allt som har med katter att göra. Ordet är fritt!

Moderator: SKS

Kategoriregler
LÄS MIG FÖRST: Regler för Svenska katters diskussionsforum
Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Älskade skyggisar (tips att fånga in skyggisar som har rymmt)

Inläggav eye of a tiger » mån 10 nov 2014, 16:16

Tänkte att man här kunde berätta om sina rädda, skygga katter ,solskeens historier , katter in progress ,tips mm mm



Senast redigerad av eye of a tiger lör 06 aug 2016, 16:40, redigerad totalt 1 gång.
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild

Safia
Professionell katt
Professionell katt
Inlägg: 921
Blev medlem: mån 03 nov 2014, 19:14
Katt: 3 husisar från misärhem/koloni
Ort: Stockholm

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Safia » mån 10 nov 2014, 17:22

Med risk för att bli för långrandig. Skrev ihop följande om mina tre f d skyggisar/vanvårdshemskatter/kolonikatter för ett annat syfte, men det passar också in här. Lägger dem i tre separata poster, på varann följande, för att inte göra det alltför ohanterligt.

~*~~*~~*~~*~~*~

Jaromirs historia
Jag föddes någon gång under 2005 i skogarna kring Julita i Sörmland. Sannolikt är jag släkt på något sätt med de flesta av de drygt 70 katter som omhändertogs i mitten av 2007.

Det var inget bra ställe vi bodde på. Två husvagnar och en fallfärdig stuga ute i skogen, tillsammans med en alkoholiserad farbror som inte var snäll mot oss när han drack. Maten, när vi fick någon, hälldes ut i en stor hög och sen fick vi slåss om den. Jag som är ganska liten och blyg blev ofta utan. Matte berättar att jag såg ut som ett skelett med päls på när jag först kom till katthemmet.

Jag tyckte inte alls om att bo på katthemmet, mycket ljud, många andra katter och jag blev så stressad att jag mest gömde mig i en koja. När jag väl flyttade hem till matte tillsammans med min kompis Jacek från samma ställe, så bosatte jag mig under soffan i nästan en hel månad. Matte var superläskig även om jag träffat henne många gånger på katthemmet, så läskig att jag var tvungen att morra litegrann när hon kom i närheten och bara vågade gå ut på nätterna för att äta, dricka och gå på lådan.

Mat fanns det ju förstås, men jag var så van att någon annan katt skulle komma och ta den ifrån mig att jag slukade den utan att ens tugga. Sen fick jag ont i magen och kräktes upp allt igen. Det slutade med att matte gav mig små, små portioner sex gånger om dagen tills jag hade lärt mig att det faktiskt alltid kom mat igen. Det tog ett tag innan jag fattade det, men idag äter jag lugnare och kan till och med lämna mat kvar.

Jag har alltid varit en lättskrämd och stressad misse, det blir så när man växer upp som jag gör. Särskilt illa tycker jag om fötter, och män. Har människor skor på sig springer jag iväg och gömmer mig, även om det är matte som kommer. Husse och mattes mamma och pappa tolererar jag, mattes mamma kan jag till och med krypa upp i knät hos. Andra människor kan jag kanske tänka mig att nosa på för att hälsa, men de får inte klappa, då ryggar jag undan.

När jag blir för stressad tvättar jag mig så mycket att all päls försvinner och det bara blir hud med lite fjun kvar på magen, benen och vid svansen. Matte blev lite bekymrad när det inte gick över och jag höll på att bli nakenkatt, så det blev många turer till veterinären för att se vad det berodde på.

Till slut sa veterinären att det ibland blir så för en känslig och stressad katt som har trauman med sig i bakgrunden. Att det är ett sätt att lätta på trycket och känna sig lite tryggare. Hon trodde också när hon undersökte mig att jag förmodligen har blivit sparkad eller slängd mot något när jag var mindre eftersom jag har skador i skelettet som läkt lite fel, och att det kanske också gett små skador på hjärnan.

Så vi har jobbat på att hitta saker hemma som kan göra mig mindre stressad. Viktigast har kanske varit att nu jag får medicin som gör mig lugnare och hjälper mig att inte springa i rädsla för varje liten sak som händer och även medicin för att hjälpa mina njurar som inte riktigt fungerar som de ska. Pälsen har nästan växt ut igen och jag börjar se ut som vanligt. I och för sig tycker jag inte om när matte ska ge mig medicinen på morgonen, men det är OK när jag får ligga i hennes knä en stund efteråt och mysa.

Matte är nog den enda människa som jag litar helt och hållet på. När hon kommer hem jamar jag och kommer springande, när hon har tagit av sig skorna förstås, och jag älskar när hon lägger sig på soffan så att jag får borra in mig mot hennes mage och sova.

Bild
Ägd av nervknippet och ångestmissen Jaromir, bossen i huset Jacek och blinde Vilbert.

Safia
Professionell katt
Professionell katt
Inlägg: 921
Blev medlem: mån 03 nov 2014, 19:14
Katt: 3 husisar från misärhem/koloni
Ort: Stockholm

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Safia » mån 10 nov 2014, 17:24

Jaceks historia
Jag föddes någon gång under 2006 i skogarna runt Julita i Sörmland. Liksom min kompis Jaromir kommer jag från det vanvårdshem där drygt 70 katter togs om hand under 2007 från en alkoholiserad farbror.

Till skillnad från Jaromir har jag alltid varit stor och tuff. Jag slogs friskt med de andra katterna för att ta min del av maten, och såg rätt välnärd ut när jag kom till katthemmet. Gamla vanor försvinner inte så lätt, så även där fortsatte jag att slåss med allt och alla, även om det blev lite lugnare när de kastrerade mig. Men nåde den katt som kom i närheten av mig innan jag var klar! Jag gillar inte att få konkurrens om maten.

Även idag kan jag lappa till någon av kompisarna hemma om jag tycker att de lägger beslag på min matskål eller en sovplats jag vill åt. Inte så att det blir några större slagsmål nu, men för att visa vem som bestämmer. Även om jag är yngst i flocken så är jag ju störst och starkast av alla, alltså är det jag som är boss.

Lite läskigt var det att flytta hem till matte, mest för att det var en helt ny miljö som jag inte kände till. Matte hade jag ju träffat och kelat med på katthemmet så henne kände jag igen direkt när jag kom. Men min kompis Jaromir smög ju rakt in under soffan, så då höll jag honom sällskap ett tag så att han skulle vara lite lugnare. Efter bara en dag blev det tråkigt där under soffan och när matte klev upp stod jag vid diskbänken och frågade efter frukost.

Jag har massor med ärr under pälsen, ett över nosen och några hack i öronen från tiden ute i skogarna. Matte säger att jag ser ut och för mig som en gangster, men att det finns en stor teddybjörn under. Mja, kanske... Även om det tar kål på hela imagen så är det ju rätt mysigt att slappa i ett människoknä och bli kliad på magen. Målsökande robot brukar de skämtsamt säga, eftersom jag sätter full fart så fort matte sätter sig ner för att lägga mig i knät på henne. Och vill hon gå därifrån gnäller jag förnärmat över att min liggplats försvinner.

Men det behöver inte med nödvändighet vara matte för lite kel, jag gillar de flesta människor så länge de är snälla och vill klia mig en stund. Jag är nyfiken på de flesta som dyker upp hemma, och försöker ofta smita ut i trapphuset för att hälsa på grannarna. En ganska normal katt för det mesta, i alla fall i de delarna.

Fast även jag har gett matte några gråa hår. Mina lungor fungerar inte så bra, veterinären säger att det förmodligen är kattsnuva eller någon annan infektion från när jag var liten som har skadat dem. Så om det kommer damm, rök, eller blir lite för kallt och fuktigt, då börjar jag låta som en blåsbälg och orkar inte leka. För det mesta funkar det med lite kortison i vatten för att få bort det och sen en koll hos veterinären. Men någon gång har matte kört med mig genom hela stan, blå om nosen och väsande som en orm, för att komma fram till nattöppet djursjukhus. Det vill jag helst slippa igen.

Min största egenhet är annars att jag älskar havregrynsgröt. Matte upptäckte det när hon en morgon gått ifrån frukostbordet och kom tillbaka till mig glatt smaskande i hennes tallrik. Sen är jag lite svag för yoghurt och glass också, men bara om jag får slicka det från någons finger.

Bild
Ägd av nervknippet och ångestmissen Jaromir, bossen i huset Jacek och blinde Vilbert.

Safia
Professionell katt
Professionell katt
Inlägg: 921
Blev medlem: mån 03 nov 2014, 19:14
Katt: 3 husisar från misärhem/koloni
Ort: Stockholm

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Safia » mån 10 nov 2014, 17:25

Vilbert historia
Jag föddes troligen någon gång under 2005 i en stor kattkoloni på Värmdö. De säger att vi var över 100 katter som bodde i området kring en gammal kvinnas hus. Inte för att hon ägnade oss någon större uppmärksamhet, vi var förvildade tamkatter, födda utomhus de flesta av oss och klarade oss så gott det gick på egen hand.

Under 2008 blev människor uppmärksamma på hur vi levde, och under året fångades många av oss in i ett samarbete mellan flera katthem i Stockholm. Jag var inte alls glad åt att hamna i en fälla, sen en transportbur och till sist i karantän. Urläskigt! Litet, trångt och ingen möjlighet att springa undan. Jag fräste åt alla och drog bak öronen, kom inte i närheten av mig.

Det blev bättre. Jag fick komma ut till ett mycket större rum sen, med andra katter. En hel del var mina gamla kompisar från Värmdö, och det var både torrt och varmt och serverades käk. Inte så dumt trots allt. Men att komma i närheten av människor, nej tack, det där ville jag inte ha något med att göra och sprang undan.

När matte träffade mig första gången hade jag hunnit förstå att det inte var så farligt med människor. Framförallt om de kom med godis kunde man nappa åt sig en bit från handen och sen sitta ner bredvid för att äta. Men att kliva upp i knät på någon var aldrig ett alternativ, på sin höjd gick det bra att sätta en tass på benet för att komma åt handen högre upp.

Hemkomsten till matte var ett kapitel för sig. Jag klev glad i hågen ut från min transportbur, bara för att mötas av Jacek, som inte alls var glad åt en ny kompis hemma. Under kvällen hände inte så mycket annat än att vi gick och tittade på varandra, men mitt i natten vaknade matte av världens råkurr där jag fick storstryk av en mycket större Jacek, medan Jaromir satt under soffan och förskräckt tittade på. Nu var det inte så farligt som det lät, mest en massa päls som flög omkring, men jag blev rädd.

Sagt och gjort, nästa dag åkte matte och köpte galler för att kunna skilja oss åt några dagar så att vi fick bli bekanta på lite avstånd. Det gallret mellan två rum fick sitta i under några månader, för att jag var rädd, och för att Jacek fortsatte att lappa till mig när matte försökte få oss att mötas igen. Så småningom lugnade det ner sig, men hela första året hos matte så bodde jag mest under sängen för att det kändes tryggast där, och för att Jacek som var mycket större inte kunde krypa in under.

Inte så långt efter gallret hade försvunnit så började matte märka att jag gick in i saker, särskilt saker som stod på en annan plats än där de brukade vara. Några gånger så pass allvarligt att jag rev sönder hornhinnan i ögat. Efter andra gången skickades vi till en ögonspecialist som tittade noga i mina ögon och sen sa att "oj, det fanns inte mycket av den näthinnan kvar". Hon förklarade för matte att jag hade något som kallas PRA, Progressiv Retinal Atrofi, eller lite enklare uttryckt att blodkärlen i ögats näthinna försvinner så att man blir blind.

Varför exakt jag hade fått det vet ingen. Ibland ärvs det från mamma eller pappa, men det är vanligare hos såna där "fina" raskatter, inte gatukorsningar som jag. Ibland är det en följd av undernäring tidigt i livet. Ibland beror det på att man fått i sig gifter. Och ibland är det säkert en kombination av flera saker.

Även om jag är helt blind numera så klarar jag mig rätt bra så länge ingen ställer saker där de inte ska vara eller flyttar på de sakerna jag använder varje dag. Öronen, nosen och morrhåren finns ju kvar för att navigera, och de funkar fortfarande alldeles utmärkt. Sen får jag ju lite speciell service också med maten serverad mitt under nosen för att hitta den direkt och hinna äta innan Jacek kommer och försöker sno åt sig för att han är färdig med sin skål.

Jag gillar att kela med människor, men vill göra det på mitt alldeles speciella vis. Jag springer fram och buffar på måfå med huvudet i luften för att signalera att någon ska sätta ner sin hand så att jag kan lägga huvudet mot den. Sen kan människan klia så mycket hon vill mellan öronen, på kinderna, under hakan och över ryggen. Men rör inte min mage eller försök lyfta mig, jag har vassa klor och tänder. Matte kan i undantagsfall få tillstånd, men oftast protesterar jag högljutt.

Sen älskar jag också att spela fotboll med bollar över hela golvet, men de måste prassla eller pingla, annars har jag ingen aning om var de är. Eller att döda pipande leksaksmöss, det är också kul.

Bild
Ägd av nervknippet och ångestmissen Jaromir, bossen i huset Jacek och blinde Vilbert.

Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Re: Älskade skyggisar

Inläggav eye of a tiger » mån 10 nov 2014, 18:12

Vilka fina katter och vad underbart de fick komma hem till dig . :rosor:
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild

Användarvisningsbild
miss_mia
Überkatt
Überkatt
Inlägg: 5673
Blev medlem: mån 17 maj 2010, 18:27
Katt: 2 Burmilla/huskatt och 1 R.I.P

Re: Älskade skyggisar

Inläggav miss_mia » mån 10 nov 2014, 18:21

Safia skrev:Med risk för att bli för långrandig. Skrev ihop följande om mina tre f d skyggisar/vanvårdshemskatter/kolonikatter för ett annat syfte, men det passar också in här. Lägger dem i tre separata poster, på varann följande, för att inte göra det alltför ohanterligt.

~*~~*~~*~~*~~*~

Jaromirs historia
Jag föddes någon gång under 2005 i skogarna kring Julita i Sörmland. Sannolikt är jag släkt på något sätt med de flesta av de drygt 70 katter som omhändertogs i mitten av 2007.

Det var inget bra ställe vi bodde på. Två husvagnar och en fallfärdig stuga ute i skogen, tillsammans med en alkoholiserad farbror som inte var snäll mot oss när han drack. Maten, när vi fick någon, hälldes ut i en stor hög och sen fick vi slåss om den. Jag som är ganska liten och blyg blev ofta utan. Matte berättar att jag såg ut som ett skelett med päls på när jag först kom till katthemmet.

Jag tyckte inte alls om att bo på katthemmet, mycket ljud, många andra katter och jag blev så stressad att jag mest gömde mig i en koja. När jag väl flyttade hem till matte tillsammans med min kompis Jacek från samma ställe, så bosatte jag mig under soffan i nästan en hel månad. Matte var superläskig även om jag träffat henne många gånger på katthemmet, så läskig att jag var tvungen att morra litegrann när hon kom i närheten och bara vågade gå ut på nätterna för att äta, dricka och gå på lådan.

Mat fanns det ju förstås, men jag var så van att någon annan katt skulle komma och ta den ifrån mig att jag slukade den utan att ens tugga. Sen fick jag ont i magen och kräktes upp allt igen. Det slutade med att matte gav mig små, små portioner sex gånger om dagen tills jag hade lärt mig att det faktiskt alltid kom mat igen. Det tog ett tag innan jag fattade det, men idag äter jag lugnare och kan till och med lämna mat kvar.

Jag har alltid varit en lättskrämd och stressad misse, det blir så när man växer upp som jag gör. Särskilt illa tycker jag om fötter, och män. Har människor skor på sig springer jag iväg och gömmer mig, även om det är matte som kommer. Husse och mattes mamma och pappa tolererar jag, mattes mamma kan jag till och med krypa upp i knät hos. Andra människor kan jag kanske tänka mig att nosa på för att hälsa, men de får inte klappa, då ryggar jag undan.

När jag blir för stressad tvättar jag mig så mycket att all päls försvinner och det bara blir hud med lite fjun kvar på magen, benen och vid svansen. Matte blev lite bekymrad när det inte gick över och jag höll på att bli nakenkatt, så det blev många turer till veterinären för att se vad det berodde på.

Till slut sa veterinären att det ibland blir så för en känslig och stressad katt som har trauman med sig i bakgrunden. Att det är ett sätt att lätta på trycket och känna sig lite tryggare. Hon trodde också när hon undersökte mig att jag förmodligen har blivit sparkad eller slängd mot något när jag var mindre eftersom jag har skador i skelettet som läkt lite fel, och att det kanske också gett små skador på hjärnan.

Så vi har jobbat på att hitta saker hemma som kan göra mig mindre stressad. Viktigast har kanske varit att nu jag får medicin som gör mig lugnare och hjälper mig att inte springa i rädsla för varje liten sak som händer och även medicin för att hjälpa mina njurar som inte riktigt fungerar som de ska. Pälsen har nästan växt ut igen och jag börjar se ut som vanligt. I och för sig tycker jag inte om när matte ska ge mig medicinen på morgonen, men det är OK när jag får ligga i hennes knä en stund efteråt och mysa.

Matte är nog den enda människa som jag litar helt och hållet på. När hon kommer hem jamar jag och kommer springande, när hon har tagit av sig skorna förstås, och jag älskar när hon lägger sig på soffan så att jag får borra in mig mot hennes mage och sova.

Bild

Men så fin katt, stackars liten vad hon har varit med, :rosor: till er som öppnat era hjärtan för kisse.
Stassie, min obeskrivbart älskade katt sen barndomen somnade 100430, 20 år ung.
Välkomna älskade små huliganerna Hassel o Keso som kom hem 1/7 :).

BildBildBildBild

Användarvisningsbild
miss_mia
Überkatt
Überkatt
Inlägg: 5673
Blev medlem: mån 17 maj 2010, 18:27
Katt: 2 Burmilla/huskatt och 1 R.I.P

Re: Älskade skyggisar

Inläggav miss_mia » mån 10 nov 2014, 18:25

Safia skrev:Jaceks historia
Jag föddes någon gång under 2006 i skogarna runt Julita i Sörmland. Liksom min kompis Jaromir kommer jag från det vanvårdshem där drygt 70 katter togs om hand under 2007 från en alkoholiserad farbror.

Till skillnad från Jaromir har jag alltid varit stor och tuff. Jag slogs friskt med de andra katterna för att ta min del av maten, och såg rätt välnärd ut när jag kom till katthemmet. Gamla vanor försvinner inte så lätt, så även där fortsatte jag att slåss med allt och alla, även om det blev lite lugnare när de kastrerade mig. Men nåde den katt som kom i närheten av mig innan jag var klar! Jag gillar inte att få konkurrens om maten.

Även idag kan jag lappa till någon av kompisarna hemma om jag tycker att de lägger beslag på min matskål eller en sovplats jag vill åt. Inte så att det blir några större slagsmål nu, men för att visa vem som bestämmer. Även om jag är yngst i flocken så är jag ju störst och starkast av alla, alltså är det jag som är boss.

Lite läskigt var det att flytta hem till matte, mest för att det var en helt ny miljö som jag inte kände till. Matte hade jag ju träffat och kelat med på katthemmet så henne kände jag igen direkt när jag kom. Men min kompis Jaromir smög ju rakt in under soffan, så då höll jag honom sällskap ett tag så att han skulle vara lite lugnare. Efter bara en dag blev det tråkigt där under soffan och när matte klev upp stod jag vid diskbänken och frågade efter frukost.

Jag har massor med ärr under pälsen, ett över nosen och några hack i öronen från tiden ute i skogarna. Matte säger att jag ser ut och för mig som en gangster, men att det finns en stor teddybjörn under. Mja, kanske... Även om det tar kål på hela imagen så är det ju rätt mysigt att slappa i ett människoknä och bli kliad på magen. Målsökande robot brukar de skämtsamt säga, eftersom jag sätter full fart så fort matte sätter sig ner för att lägga mig i knät på henne. Och vill hon gå därifrån gnäller jag förnärmat över att min liggplats försvinner.

Men det behöver inte med nödvändighet vara matte för lite kel, jag gillar de flesta människor så länge de är snälla och vill klia mig en stund. Jag är nyfiken på de flesta som dyker upp hemma, och försöker ofta smita ut i trapphuset för att hälsa på grannarna. En ganska normal katt för det mesta, i alla fall i de delarna.

Fast även jag har gett matte några gråa hår. Mina lungor fungerar inte så bra, veterinären säger att det förmodligen är kattsnuva eller någon annan infektion från när jag var liten som har skadat dem. Så om det kommer damm, rök, eller blir lite för kallt och fuktigt, då börjar jag låta som en blåsbälg och orkar inte leka. För det mesta funkar det med lite kortison i vatten för att få bort det och sen en koll hos veterinären. Men någon gång har matte kört med mig genom hela stan, blå om nosen och väsande som en orm, för att komma fram till nattöppet djursjukhus. Det vill jag helst slippa igen.

Min största egenhet är annars att jag älskar havregrynsgröt. Matte upptäckte det när hon en morgon gått ifrån frukostbordet och kom tillbaka till mig glatt smaskande i hennes tallrik. Sen är jag lite svag för yoghurt och glass också, men bara om jag får slicka det från någons finger.

Bild

Åh, vilken charmör, så fin!
Stassie, min obeskrivbart älskade katt sen barndomen somnade 100430, 20 år ung.
Välkomna älskade små huliganerna Hassel o Keso som kom hem 1/7 :).

BildBildBildBild

Användarvisningsbild
miss_mia
Überkatt
Überkatt
Inlägg: 5673
Blev medlem: mån 17 maj 2010, 18:27
Katt: 2 Burmilla/huskatt och 1 R.I.P

Re: Älskade skyggisar

Inläggav miss_mia » mån 10 nov 2014, 18:40

Safia skrev:Vilbert historia
Jag föddes troligen någon gång under 2005 i en stor kattkoloni på Värmdö. De säger att vi var över 100 katter som bodde i området kring en gammal kvinnas hus. Inte för att hon ägnade oss någon större uppmärksamhet, vi var förvildade tamkatter, födda utomhus de flesta av oss och klarade oss så gott det gick på egen hand.

Under 2008 blev människor uppmärksamma på hur vi levde, och under året fångades många av oss in i ett samarbete mellan flera katthem i Stockholm. Jag var inte alls glad åt att hamna i en fälla, sen en transportbur och till sist i karantän. Urläskigt! Litet, trångt och ingen möjlighet att springa undan. Jag fräste åt alla och drog bak öronen, kom inte i närheten av mig.

Det blev bättre. Jag fick komma ut till ett mycket större rum sen, med andra katter. En hel del var mina gamla kompisar från Värmdö, och det var både torrt och varmt och serverades käk. Inte så dumt trots allt. Men att komma i närheten av människor, nej tack, det där ville jag inte ha något med att göra och sprang undan.

När matte träffade mig första gången hade jag hunnit förstå att det inte var så farligt med människor. Framförallt om de kom med godis kunde man nappa åt sig en bit från handen och sen sitta ner bredvid för att äta. Men att kliva upp i knät på någon var aldrig ett alternativ, på sin höjd gick det bra att sätta en tass på benet för att komma åt handen högre upp.

Hemkomsten till matte var ett kapitel för sig. Jag klev glad i hågen ut från min transportbur, bara för att mötas av Jacek, som inte alls var glad åt en ny kompis hemma. Under kvällen hände inte så mycket annat än att vi gick och tittade på varandra, men mitt i natten vaknade matte av världens råkurr där jag fick storstryk av en mycket större Jacek, medan Jaromir satt under soffan och förskräckt tittade på. Nu var det inte så farligt som det lät, mest en massa päls som flög omkring, men jag blev rädd.

Sagt och gjort, nästa dag åkte matte och köpte galler för att kunna skilja oss åt några dagar så att vi fick bli bekanta på lite avstånd. Det gallret mellan två rum fick sitta i under några månader, för att jag var rädd, och för att Jacek fortsatte att lappa till mig när matte försökte få oss att mötas igen. Så småningom lugnade det ner sig, men hela första året hos matte så bodde jag mest under sängen för att det kändes tryggast där, och för att Jacek som var mycket större inte kunde krypa in under.

Inte så långt efter gallret hade försvunnit så började matte märka att jag gick in i saker, särskilt saker som stod på en annan plats än där de brukade vara. Några gånger så pass allvarligt att jag rev sönder hornhinnan i ögat. Efter andra gången skickades vi till en ögonspecialist som tittade noga i mina ögon och sen sa att "oj, det fanns inte mycket av den näthinnan kvar". Hon förklarade för matte att jag hade något som kallas PRA, Progressiv Retinal Atrofi, eller lite enklare uttryckt att blodkärlen i ögats näthinna försvinner så att man blir blind.

Varför exakt jag hade fått det vet ingen. Ibland ärvs det från mamma eller pappa, men det är vanligare hos såna där "fina" raskatter, inte gatukorsningar som jag. Ibland är det en följd av undernäring tidigt i livet. Ibland beror det på att man fått i sig gifter. Och ibland är det säkert en kombination av flera saker.

Även om jag är helt blind numera så klarar jag mig rätt bra så länge ingen ställer saker där de inte ska vara eller flyttar på de sakerna jag använder varje dag. Öronen, nosen och morrhåren finns ju kvar för att navigera, och de funkar fortfarande alldeles utmärkt. Sen får jag ju lite speciell service också med maten serverad mitt under nosen för att hitta den direkt och hinna äta innan Jacek kommer och försöker sno åt sig för att han är färdig med sin skål.

Jag gillar att kela med människor, men vill göra det på mitt alldeles speciella vis. Jag springer fram och buffar på måfå med huvudet i luften för att signalera att någon ska sätta ner sin hand så att jag kan lägga huvudet mot den. Sen kan människan klia så mycket hon vill mellan öronen, på kinderna, under hakan och över ryggen. Men rör inte min mage eller försök lyfta mig, jag har vassa klor och tänder. Matte kan i undantagsfall få tillstånd, men oftast protesterar jag högljutt.

Sen älskar jag också att spela fotboll med bollar över hela golvet, men de måste prassla eller pingla, annars har jag ingen aning om var de är. Eller att döda pipande leksaksmöss, det är också kul.

Bild

Åh, Vilbert, vilken söting! Så duktig som har ett system när han vill ha gos.
Jag är djupt imponerad av den kärleken som visar sig,( även om det är katterna som skrivit inlägget)
Stassie, min obeskrivbart älskade katt sen barndomen somnade 100430, 20 år ung.
Välkomna älskade små huliganerna Hassel o Keso som kom hem 1/7 :).

BildBildBildBild

Starwatcher
Kosmoskatt
Kosmoskatt
Inlägg: 9342
Blev medlem: ons 27 jan 2010, 07:14
Katt: Bengal

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Starwatcher » mån 10 nov 2014, 19:20

Safia: blir helt tårögd över dina fina katters historia! Jag tycker att alla tre är väldigt modiga som trots allt dom upplevt ändå vågar lita på människan igen :rosor:
Bild

Aziz
Pratglad orakelkatt
Pratglad orakelkatt
Inlägg: 2652
Blev medlem: tor 21 nov 2013, 12:40
Katt: Bengal, Abessinier
Ort: Sollentuna

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Aziz » tis 11 nov 2014, 15:09

Starwatcher skrev:Safia: blir helt tårögd över dina fina katters historia! Jag tycker att alla tre är väldigt modiga som trots allt dom upplevt ändå vågar lita på människan igen :rosor:


+ 1 :rosor:

Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Re: Älskade skyggisar

Inläggav eye of a tiger » fre 14 nov 2014, 07:44

Det var Inte många skyggisar på det här forumet .
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild

Safia
Professionell katt
Professionell katt
Inlägg: 921
Blev medlem: mån 03 nov 2014, 19:14
Katt: 3 husisar från misärhem/koloni
Ort: Stockholm

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Safia » fre 14 nov 2014, 10:47

Jag kattnappar tråden lite till bara för att visa på exempel på vad som kan hända med skyggisar över tiden.

Jaromir på katthemmet tidigt 2008, superskeptisk till allt som går på två ben; en av de få bilderna som lyckades fånga honom utanför den lilla kojan han helst spenderade tiden i:

Bild

Jaromir 2014, tryggt slumrande ovanpå matte efter en stressig dag hos veterinären där man behöver söka lite extra trygghet:

Bild

Jacek på katthemmet, också tidigt 2008, relativt självsäker, men lite skeptisk till vad det här med människor är:

Bild

Jacek 2014, knappt att öronen rör sig även för okända ljud i omgivningen, sömn med magen i vädret är bra mycket viktigare än att bry sig om sånt:

Bild

Vilbert 2009, nyss hemkommen och ett förskrämt litet knyte bakom en gardin:

Bild

Vilbert 2014, snarkande på sängen som tycker att matte är jobbig då hon måste störa med fotografering mitt i en skön tupplur

Bild
Ägd av nervknippet och ångestmissen Jaromir, bossen i huset Jacek och blinde Vilbert.

Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Re: Älskade skyggisar

Inläggav eye of a tiger » fre 14 nov 2014, 13:54

Aww. Man blir var var i hjärtat att se och läsa om . Jaromir, Jacek och Vilbert. :rosor:
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild

Användarvisningsbild
Fam.Morrhår
Gurukatt
Gurukatt
Inlägg: 1002
Blev medlem: lör 22 mar 2014, 14:02
Katt: Ett gäng Morrisar
Ort: Skåne
Kontakt:

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Fam.Morrhår » fre 14 nov 2014, 16:27

Jag har en skyggis samt en småreserverad kisse här hemma och de heter Atlas och Plexi och är superfina huskatter. :luv:
Bild

Atlas och hans syster Plexi föddes i September 2013 i en syskonskara på 4. Hur mycket människokontakt de hade när de var små vet jag inte, men som jag förstod det så hade de enbart bott i ett litet rum som var smått uppställt med diverse prylar som bara stoppats undan när de inte behövts längre. Det verkar som om de inte har fått mycket kontakt , för när jag kom och hämtade dem var de väldigt skygga båda två, till skillnad från deras mamma som var så översocial att hon nästan klängde sig fast vid benen på en om man inte klappade henne. Men eftersom man var kattägare för första gången ville jag ju inte åka hem utan mina kissar, så blev det köp fastän de var rädda. Båda såg friska ut och var fina i hullet, det var det man kollade mest på just då. Nu i efterhand hade jag kanske tänkt efter en gång till innan, men nu hade jag gjort det och tagit hem mina kissar..

Hur som helst, nu över ett år senare har Plexi blivit betydligt socialare och låter även främlingar klappa henne, dock vill hon gärna iaktta dem först innan hon bestämmer sig för att vilja stifta bekantskap. Jag kan både klippa klorna utan större problem och hon älskar att bli borstad. Hon är social, dock på hennes egna vilkor. :-D

Atlas däremot är fortfarande en liten skyggis som helst springer och gömmer sig, helst under sängen när det kommer folk. Efter en stund kan han ibland krypa fram och sätta sig en bit bort för att iaktta främlingen. Men närmar man honom så gömmer han sig direkt och kommer inte fram förrän han/hon har gått. Han avskyr att bli buren, skriker i högan sky när man försöker klippa klor på honom och borsta får man bara göra runt kinderna och bröstet. Bara att få honom att acceptera det tog ett par månader, då jag passade på när han sov, gav mycket beröm och godis samt kli på hakan och bakom öronen, vilket han tycker om. Men så fort jag närmar mig längre bak sticker han. Jag vill ju inte hålla fast honom så han får ännu mer panik, utan vill han inte så får han alla möjligheter att gå...

Atlas har dock blivit mycket socialare och tryggare med mig sen han kom hit. Förr ville han inte alls bli klappad eller ha nån nära kontakt utan sprang och gömde sig under sängen. Det har blivit mycket godis, lek och pratande (utomstående tror väl att jag är knäpp som pratar rent ut i luften :smile: ). Jag har suttit/legat mycket på golvet och blinkat mot honom, precis som Jackson Galaxy.

Första gången jag fick röra vid honom blev jag överlycklig, och den gången som han lade sig på rygg framför mig och blottade sin hals, och sedan spann när jag strök han på huvudet fick jag faktiskt tårar i ögonen. Eller de få gånger han hoppar upp i sängen och lägger sig bredvid mig och börjar mjölktrampa. Då sover man betydligt bättre när man somnar till hans spinnande. :heart:
Idag brukar Atlas vara den förste som märker om jag börjar vakna. Så fort jag rör på mig minsta lilla sitter han där bredvid kudden och tittar och spinner högre högre tills jag går upp. Ibland när jag sitter och är upptagen med något kan han komma rakt emot mig och söka ögonkontakt, ställa sig med sidan mot mig och luta huvudet lite mot mig som om han vill jag ska ska klappa honom. Och när jag har gjort det går han sin väg igen, men återkommer ibland och gör samma procedur.

Jag får nog jobba med honom i resten av hans liv, och kanske rent av försöka acceptera att han aldrig kommer att bli en supersocial katt som spinner så fort han ser en. Men det gör inte så mycket, jag älskar han ändå. Både honom och Plexi. :love:
Bild
Min älskade Atlas
Och såklart min lilla raggis Bobo, men han är ju inte skygg för fem öre så han passar inte in i denna tråden. :smile: Atlas har blivit världens bästa farbror till Bobo! De sover ihop, lekter ihop, och i morse såg jag Atlas tvätta Bobo för första gången. :rosekiss:
Plexi - HcL ns 3 år
Bobo Rag n04 2 år
Messi - Rag n04 2 år
Mirai - HcL n 03 6 Mån
R.i.p Atlas 2016-08-12 :cry: :-({|=

Safia
Professionell katt
Professionell katt
Inlägg: 921
Blev medlem: mån 03 nov 2014, 19:14
Katt: 3 husisar från misärhem/koloni
Ort: Stockholm

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Safia » fre 14 nov 2014, 17:11

Atlas kommer säkert att ta sig med tiden han också när han blir säkrare i sig själv och förstår att miljön han är i är trygg. Ett år är fortfarande ganska kort. Det har tagit Jaromir bra många år innan han är så bekväm att han sitter i mitt knä och självmant söker fysisk kontakt.

Tycker du gör helt rätt som låter saker vara på hans villkor. Att försöka hålla fast eller tvinga en skyggis är förmodligen det säkraste sättet att rasera förtroendet. Själv försöker jag att bara använda det i situationer där det verkligen krävs - typ fast veterinärtid där vi måste åka hemifrån vid ett visst klockslag och katten måste sättas in i transportbur.
Ägd av nervknippet och ångestmissen Jaromir, bossen i huset Jacek och blinde Vilbert.

Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Re: Älskade skyggisar

Inläggav eye of a tiger » lör 15 nov 2014, 00:11

Fina Atlas och Plexi.
Ja Jackson Galaxy har ju gett riktigt bra och använd bara tips när det gäller skyggisar.

:hi5:
till att Atlas tvättade Bobo
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild

Dr Kousak
Pratglad orakelkatt
Pratglad orakelkatt
Inlägg: 2928
Blev medlem: fre 01 jul 2011, 13:11
Katt: Sonia & Juni

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Dr Kousak » lör 15 nov 2014, 09:32

Vi har ganska nyligen öppnat vårt hem som jourhem. Vi har två katter sedan innan och har nu fått hem ytterligare två sötnosar. Juni, svart och vit påminner mycket om den första katten i tråden, är lite ängslig och tar det lite varligt, men nyfikenheten tar gärna över och hon gosar lite och hoppar tom upp i knät ibland, ffa min makes knä. Hon verkar gilla män. ^^. Hon älskar också leksaksmöss och busar livligt med dem.

Selma är en helsvart skönhet som vi knappt sett röken av, hon ligger mest under soffan. Kvällstid och nattetid går hon gärna ut i kattgården. Vi har lagt in en platt kudde under soffan samt mat och vatten. Hon kikar ut ibland och tittar på mig om jag sitter i soffan. Hon fräser inte åt mig längre när våra ögon möts. Jag pratar lugnande till henne och blinkar långsamt. Vi låter henne hållas och hon får komma fram när hon känner sig tillräckligt trygg.

Våra egna katter är ickedominanta men väldigt nyfikna på de nytillkomna :) och ibland morras det och fräses det en del.
"And God said, love your enemy, and I obeyed Her and loved myself."
Khalil Gibran

Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Re: Älskade skyggisar

Inläggav eye of a tiger » ons 19 nov 2014, 14:03

Dr Kousak skrev:Vi har ganska nyligen öppnat vårt hem som jourhem. Vi har två katter sedan innan och har nu fått hem ytterligare två sötnosar. Juni, svart och vit påminner mycket om den första katten i tråden, är lite ängslig och tar det lite varligt, men nyfikenheten tar gärna över och hon gosar lite och hoppar tom upp i knät ibland, ffa min makes knä. Hon verkar gilla män. ^^. Hon älskar också leksaksmöss och busar livligt med dem.

Selma är en helsvart skönhet som vi knappt sett röken av, hon ligger mest under soffan. Kvällstid och nattetid går hon gärna ut i kattgården. Vi har lagt in en platt kudde under soffan samt mat och vatten. Hon kikar ut ibland och tittar på mig om jag sitter i soffan. Hon fräser inte åt mig längre när våra ögon möts. Jag pratar lugnande till henne och blinkar långsamt. Vi låter henne hållas och hon får komma fram när hon känner sig tillräckligt trygg.

Våra egna katter är ickedominanta men väldigt nyfikna på de nytillkomna :) och ibland morras det och fräses det en del.


Vad snällt av er att bli ett jourhem. Man blir glad av läsa sånt här :rosor:

Selma låter precise som Jackson den första tiden
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild

Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Re: Älskade skyggisar

Inläggav eye of a tiger » ons 19 nov 2014, 16:49

Jackson då : för 8 månader sen
Bild
Väldigt skeptisk uttryck
Och nu

Bild





Tittar man på denna tabell så låg han definitivt närmare feral beetende än domestic http://www.alleycat.org/StrayOrFeral

vilket också stämmer bra med hur orädd han var för Nisse och Jane .

Jackson fick Jag reda på tack var forumet och när han kom hit
Fick han vara inne i gäst och lekrummet .Där det fanns - Klösträd, takksäng och andra gömställen på golvet.

Jag hade noggrant tittat på alla skygges avsnitt På "My cat from hell "samt läst på Jackson Galaxy hemsida .

Jackson var mycket rädd och sprang upp i tak sängen och grävde sig under den madrassen när jag gick in i rummet de första dagarna .

Gjorde de dagliga sysslorna som lådan, fylla på mat och bytt vatten etc .
satte på golvet på morronen och kvällen , läste och småpratade med Jackson lugnt och mjukt .
vid enstaka gånger kunde jag se honom när jag öppnade dörren och han hade satt sig i klösträdet eller var på väg ner ifrån häng korgen och snabbt upp i tak sängen fräsande.

Runt 5 dagen vågade han vara på golvet . när jag var inne i rummet och satt . Han till och med åt lite :grin: och gick på toa .

Hans favorit plats på golvet blev klösträdd huset då jag hade hängt ett lakan över . så han låg där inne eller bakom lakanet på golvet vid elementet . Råkade jag komma för nära stack han och gömde sig på en annan plats eller så flydde han upp i taksängen .

Han var väldigt livlig sent på kvällen och nätterna då man kunde höra pingisbollar slå hårt mot sovrumsdörren . Man undrade vad grannarna tänkte denna tid. Hörde i alla fall inget klagmål i från dom men han måste ha stört rätt så mycket .


Jag började testa att se om han skulle våga ta godis när han låg inne klöshuset och utan att föröka titta på honom . Då han blev räd och fräste åt mig så fort vi fick ögonkontakt .

Jag slängde in en pet planet kyckling och han åt efter en viss tveksamhet . Gjorde om producenten någon dag efter .

Sen beslutade jag mig att göra det som Jackson Galaxy tipsar om .

The challeng line-Se hur nära en katt vågar att komma, innan han backar och sen börja om nästa dag från samma ställe och flytta godisen närmare en skälv igen.

Jackson älskade kycklingen och var mycket modig och steg för steg kom han närmare. Han till och med vågade ta en godis i från handen en av gångerna innan han backade och vi började om nästa dag .

På så viss kunde jag locka honom ut ur klösträd huset när jag jag hade lagt godis på trappsteget och han vågade ligga en bit ifrån mig bakom klösrädet vid elelementet. Jag testade att slänga godis på golvet vilket han följde efter .

Efter ett tag förökte jag lek med honom men jag fick ta det väldigt lungt och det blev i sitande då han blev rädd för häftiga rörelser .

Sen började han bli modigare och modigare och efter en månad vågade han att nosa på en tå vilket jag fortfarande ser som ett av de största hjärtevärmande momenten mellan mig och honom.

Jag hade försökt med" the tree step hand shake" Vilket resulterade i fräsande och att han rev mig ganska rejält .


Jackson i dag är mycket mera tryggare och hans räddsla för pappa och kompisen är inte lika stor som den har varit . Vissa ljud och och saker man bär på blir han rädd för . Men som en bumerang kommer han till backa till en. När han har fått springa iväg eller fräsa .

Han är en riktig myspropp och älskar att huvudbuffa dagligen . Lyfter jag upp honom så buffar han huvudet mot mitt ansikte :rosekiss:
Han är fortfarande en work in progress och det är alltid spännande och se vilka framsteg han gör dagligen .Mammas älskling och braveheart .
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild

Aziz
Pratglad orakelkatt
Pratglad orakelkatt
Inlägg: 2652
Blev medlem: tor 21 nov 2013, 12:40
Katt: Bengal, Abessinier
Ort: Sollentuna

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Aziz » ons 19 nov 2014, 22:39

Sovande finaste Jackson ger total härdsmälta i hjärtat. Sötaste skyggisen som blivit sötaste tryggisen! :hi5:

Starwatcher
Kosmoskatt
Kosmoskatt
Inlägg: 9342
Blev medlem: ons 27 jan 2010, 07:14
Katt: Bengal

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Starwatcher » ons 19 nov 2014, 23:31

Aziz skrev:Sovande finaste Jackson ger total härdsmälta i hjärtat. Sötaste skyggisen som blivit sötaste tryggisen! :hi5:


+1!!

Tycker den här tråden är så fin för den visar verkligen att en skyggis bara är en katt som ännu inte blivit en trygg, glad myspropp :rosor: Inuti en skyggis bor en katt som längtar efter att få blomma ut som en tryggis! Allt som behövs verkar vara massor av kärlek och tålamod kryddat med lek + lite gottis :grin:
Bild

Safia
Professionell katt
Professionell katt
Inlägg: 921
Blev medlem: mån 03 nov 2014, 19:14
Katt: 3 husisar från misärhem/koloni
Ort: Stockholm

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Safia » tor 20 nov 2014, 07:23

Som någon av de jag jobbade med på katthemmet uttryckte det - "det enda de egentligen behöver är tid och kärlek", resten löser sig".

Alla katter jag sett i tråden hittills bekräftar bara den teorin.


Skickat från min iPhone med Tapatalk
Ägd av nervknippet och ångestmissen Jaromir, bossen i huset Jacek och blinde Vilbert.

Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Re: Älskade skyggisar

Inläggav eye of a tiger » tor 20 nov 2014, 10:53

Ja. Som sagt katterna som finns i tråden visar sanningen hur långt man kan komma med tålamod, kärlek , lek och så klart gottis.

Funderar på om folk lägger vikten för mycket på katters fräsande . Katter har inte så mycket annat än kommunicera med än ljud och kroppsspråk.

Det roliga var att pappa är den jackson var mest rädd . Kompisen värmde han upp snabbare till .Men när pappa en kväll höll på att prata bebis språk. så fick han Jackson att vända om när han skulle smyga ut ur rummet .

Titta på honom och sen gå in i rummet igen och lägga sig bredvid mig och bara titta intresserad på pappa.
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild

Användarvisningsbild
Fam.Morrhår
Gurukatt
Gurukatt
Inlägg: 1002
Blev medlem: lör 22 mar 2014, 14:02
Katt: Ett gäng Morrisar
Ort: Skåne
Kontakt:

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Fam.Morrhår » ons 03 dec 2014, 08:24

eye of a tiger skrev:Ja. Som sagt katterna som finns i tråden visar sanningen hur långt man kan komma med tålamod, kärlek , lek och så klart gottis.

Funderar på om folk lägger vikten för mycket på katters fräsande . Katter har inte så mycket annat än kommunicera med än ljud och kroppsspråk.

Det roliga var att pappa är den jackson var mest rädd . Kompisen värmde han upp snabbare till .Men när pappa en kväll höll på att prata bebis språk. så fick han Jackson att vända om när han skulle smyga ut ur rummet .

Titta på honom och sen gå in i rummet igen och lägga sig bredvid mig och bara titta intresserad på pappa.


Mina skyggisar har faktiskt aldrig varit särskilt ljudliga av sig. :-k Möjligen Plexi då som kan mjaua till om hon vill ha uppmärksamhet eller vill in i tvättstugen då jag har dörren stängd.
Den enda gången som nån har fräst är när Atlas och Plexi leker, när Atlas blir för hårdhänt fräser Plexi åt honom att hon har fått nog och då slutar han direkt.

Duktig Jackson som kom in i rummet igen och låg brevid dig när din pappa var kvar. Modig kissemiss! :rosor:

Kan berätta att igårkväll hoppade Atlas frivilligt(!) upp i mitt knä och ville gosa i hela 2 minuter! Han spann nästan som en v8 motor och riktigt njöt av att bli kliad. Sen kom han på att mig ska man vara avvaktande emot, så han hoppade ner som en oljad blixt. Men sen slängde han en massa kattkyssar (blinkningar) mot mig, så allt var bra trotts allt. :smile:
Plexi - HcL ns 3 år
Bobo Rag n04 2 år
Messi - Rag n04 2 år
Mirai - HcL n 03 6 Mån
R.i.p Atlas 2016-08-12 :cry: :-({|=

Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Re: Älskade skyggisar

Inläggav eye of a tiger » ons 03 dec 2014, 13:47

Duktiga söta och modiga Atlas . :love:

Jackson har ju låtit och uppfört sig som ett vildjur.
Han kan fräsa fortfarande. Men det är väldigt sällan nu för tiden.

Jane gör som Plexi .Hon fräser om bröderna blir för hårdhänt, när hon inte har lust och de blir för "påträngande"tösen verkar vilja ha sin personal space . Men Hon fräser e när hon vill sätta i gång lek i bland samt det kan babblas


Kompisen brukar alltid säga till henne ."men jane det var ju du som startade" (vilket hon också gör 90 % av gångerna när det gäller lek)men hon brukar ju inte lyssna på det örat. För hon har så roligt med brorsan då.

Så jag tror fräsandet kan ha mer än en funktion.
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild

Användarvisningsbild
Fam.Morrhår
Gurukatt
Gurukatt
Inlägg: 1002
Blev medlem: lör 22 mar 2014, 14:02
Katt: Ett gäng Morrisar
Ort: Skåne
Kontakt:

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Fam.Morrhår » lör 06 dec 2014, 22:24

eye of a tiger skrev:Duktiga söta och modiga Atlas . :love:

Jackson har ju låtit och uppfört sig som ett vildjur.
Han kan fräsa fortfarande. Men det är väldigt sällan nu för tiden.

Jane gör som Plexi .Hon fräser om bröderna blir för hårdhänt, när hon inte har lust och de blir för "påträngande"tösen verkar vilja ha sin personal space . Men Hon fräser e när hon vill sätta i gång lek i bland samt det kan babblas


Kompisen brukar alltid säga till henne ."men jane det var ju du som startade" (vilket hon också gör 90 % av gångerna när det gäller lek)men hon brukar ju inte lyssna på det örat. För hon har så roligt med brorsan då.

Så jag tror fräsandet kan ha mer än en funktion.

:smile: Tror Jane och Plexi hade kunnat bli polare, de verkar ha samma åsikter i alla fall.
Kan också berätta att Atlas har börjat acceptera kardan mer och mer sen jag rakade bort pälsen på magen och baken. Han fick alltid så jobbiga tovor som var hopplösa att ta bort eftersom han är svår att hantera. Men nu kan han tillochmed börja spinna lite när jag tar ett par tag med kardan. :rosekiss: Gullunge!
Och ang. fräsandet så har du säkert rätt i att den fyller olika funktioner. Har inte erfarenhet av det själv, men tycker ändå din teori låter vettig. Kan vi människor ha olika funktioner för ett ord, kan väl katter också ha det för ett ljud/signal.
Plexi - HcL ns 3 år
Bobo Rag n04 2 år
Messi - Rag n04 2 år
Mirai - HcL n 03 6 Mån
R.i.p Atlas 2016-08-12 :cry: :-({|=

Salsacurry
Mogen katt
Mogen katt
Inlägg: 228
Blev medlem: mån 30 dec 2013, 11:46

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Salsacurry » lör 06 dec 2014, 22:53

Angående det där med ljud och signaler så tror jag också att ni har en poäng där. Det finns säkerligen ett antal olika nyanser i deras språk som vi kanske inte har hörsel el "förstånd" att höra. Eller så förstår vi inte riktigt just den dialekten ;-)

Det värmer så när ni berättar om hur bra det går med era skyggisar. Ni gör ett fantastiskt jobb ska ni veta!!

Dr Kousak
Pratglad orakelkatt
Pratglad orakelkatt
Inlägg: 2928
Blev medlem: fre 01 jul 2011, 13:11
Katt: Sonia & Juni

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Dr Kousak » lör 06 dec 2014, 23:24

Vår jourhemskatt Juni är verkligen en i flocken nu. Hon är så social och trevlig och ligger mer än gärna i våra sänger och sover. På nätterna kryper hon upp till mig eller maken och lägger sig nära eller på :)

Selma, Fröken Fräs, är ff mycket avvaktande men hon vågar sig ut från soffan mer och mer och hon äter bredvid soffan nu ist för under den. Vi har ännu inte fått klappa henne men hon är nyfiken på oss. Hon fräser ff en del om vi lyfter på "volangen" på soffan och kikar in på henne, men när hon är framme fräser hon inte. Vi ger henne all tid hon behöver och hon går ute i kattgården även dagtid nu när vi är i närheten.
"And God said, love your enemy, and I obeyed Her and loved myself."
Khalil Gibran

Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Re: Älskade skyggisar

Inläggav eye of a tiger » sön 07 dec 2014, 08:19

Fam.Morrhår skrev:
eye of a tiger skrev:Duktiga söta och modiga Atlas . :love:

Jackson har ju låtit och uppfört sig som ett vildjur.
Han kan fräsa fortfarande. Men det är väldigt sällan nu för tiden.

Jane gör som Plexi .Hon fräser om bröderna blir för hårdhänt, när hon inte har lust och de blir för "påträngande"tösen verkar vilja ha sin personal space . Men Hon fräser e när hon vill sätta i gång lek i bland samt det kan babblas


Kompisen brukar alltid säga till henne ."men jane det var ju du som startade" (vilket hon också gör 90 % av gångerna när det gäller lek)men hon brukar ju inte lyssna på det örat. För hon har så roligt med brorsan då.

Så jag tror fräsandet kan ha mer än en funktion.

:smile: Tror Jane och Plexi hade kunnat bli polare, de verkar ha samma åsikter i alla fall.
Kan också berätta att Atlas har börjat acceptera kardan mer och mer sen jag rakade bort pälsen på magen och baken. Han fick alltid så jobbiga tovor som var hopplösa att ta bort eftersom han är svår att hantera. Men nu kan han tillochmed börja spinna lite när jag tar ett par tag med kardan. :rosekiss: Gullunge!
Och ang. fräsandet så har du säkert rätt i att den fyller olika funktioner. Har inte erfarenhet av det själv, men tycker ändå din teori låter vettig. Kan vi människor ha olika funktioner för ett ord, kan väl katter också ha det för ett ljud/signal.


jag tror också att Plexi och Jane hade blivit kompisar.

Jane har ju lärt mig en hel del .Speciellt när det kommer till kommunikation mellan katter.

Duktiga Atlas. :rosor: Bra jobbat.

Dr Kousak skrev:Vår jourhemskatt Juni är verkligen en i flocken nu. Hon är så social och trevlig och ligger mer än gärna i våra sänger och sover. På nätterna kryper hon upp till mig eller maken och lägger sig nära eller på :)

Selma, Fröken Fräs, är ff mycket avvaktande men hon vågar sig ut från soffan mer och mer och hon äter bredvid soffan nu ist för under den. Vi har ännu inte fått klappa henne men hon är nyfiken på oss. Hon fräser ff en del om vi lyfter på "volangen" på soffan och kikar in på henne, men när hon är framme fräser hon inte. Vi ger henne all tid hon behöver och hon går ute i kattgården även dagtid nu när vi är i närheten.


vilken härlig läsning. Juni låter som sagt som är en i flocken :rosor:

Det låter också som Selma är på god väg. Jackson var lika dan i början .man fick absolut inte titta på honom .När han låg gömd bakom lakanet . Jag hade inte ens lyft på lakanet utan han fräste åt en om man satt en bit bort och han kunde se en genom en glipa att man råkade titta på honom.

Det tog också en tid innan han ville ha fysisk kontakt. Han är fortfarande så mot kompisen. Men han börjar bli mer och mer kontakt sökande mot hon.
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild

Safia
Professionell katt
Professionell katt
Inlägg: 921
Blev medlem: mån 03 nov 2014, 19:14
Katt: 3 husisar från misärhem/koloni
Ort: Stockholm

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Safia » sön 07 dec 2014, 17:17

Kan meddela att blinda Vilbert som varit mest svårflörtad med närkontakt börjat krypa upp i soffan och buffa för glatta livet senaste veckorna. Härom kvällen snurrade han ihop sig tätt intill huvudet när jag vilade en stund. Och i skrivande stund värmer han mina fötter, tryggt snarkande. Ingen knäkatt ännu, men det tog Jaromir nästan 6 år innan han kom dit, så än finns det hopp. :D


Skickat från min iPhone med Tapatalk
Ägd av nervknippet och ångestmissen Jaromir, bossen i huset Jacek och blinde Vilbert.

Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Re: Älskade skyggisar

Inläggav eye of a tiger » sön 07 dec 2014, 17:35

Safia skrev:Kan meddela att blinda Vilbert som varit mest svårflörtad med närkontakt börjat krypa upp i soffan och buffa för glatta livet senaste veckorna. Härom kvällen snurrade han ihop sig tätt intill huvudet när jag vilade en stund. Och i skrivande stund värmer han mina fötter, tryggt snarkande. Ingen knäkatt ännu, men det tog Jaromir nästan 6 år innan han kom dit, så än finns det hopp. :D


Skickat från min iPhone med Tapatalk


Vad mysigt :rosekiss:

Så underbart när katterna blommar ut. Jackson har nu ett par gånger försökt göra som den äldsta katten ligga och mysa under täcket. Men han tycker det är nog lite otäckt och går ut lika snabbt som han går in .
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild

Dr Kousak
Pratglad orakelkatt
Pratglad orakelkatt
Inlägg: 2928
Blev medlem: fre 01 jul 2011, 13:11
Katt: Sonia & Juni

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Dr Kousak » sön 07 dec 2014, 22:29

Fröken Fräs kom fram och nosade på mina fingrar ikväll! :shock: Hon är så vacker denna katt! Och vilket framsteg. *glad*
"And God said, love your enemy, and I obeyed Her and loved myself."
Khalil Gibran

Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Re: Älskade skyggisar

Inläggav eye of a tiger » sön 07 dec 2014, 23:42

Dr Kousak skrev:Fröken Fräs kom fram och nosade på mina fingrar ikväll! :shock: Hon är så vacker denna katt! Och vilket framsteg. *glad*


Vad duktig hon är
:hi5: :grin: visst är det en fantastisk känsla. :rosor:
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild

Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Re: Älskade skyggisar

Inläggav eye of a tiger » sön 21 dec 2014, 17:51



En julhälsning från skyggesen Jackson och rosor till alla de som hjälper skyggisar att få ett hem eller bättre start :rosor: .De flesta katter går att få trygga hur lång tid det än tar .
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild

Användarvisningsbild
Fam.Morrhår
Gurukatt
Gurukatt
Inlägg: 1002
Blev medlem: lör 22 mar 2014, 14:02
Katt: Ett gäng Morrisar
Ort: Skåne
Kontakt:

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Fam.Morrhår » sön 21 dec 2014, 20:24

eye of a tiger skrev:

En julhälsning från skyggesen Jackson och rosor till alla de som hjälper skyggisar att få ett hem eller bättre start :rosor: .De flesta katter går att få trygga hur lång tid det än tar .


God Jul på dig med Jackson! :mistlsmile: Och dina kompisar och matte såklart. :smile:

Igår och idag har jag haft besök av mina föräldrar och båda gångerna har Atlas inte sprungit och gömt sig, utan varit framme, bara ett par meter bort, och kollat in på vilka de är. Både mamma och pappa kunde även klappa honom litegrann när han låg i klösträdet i sovrummet!! :rosor: SÅ STOLT jag var över honom!
Plexi - HcL ns 3 år
Bobo Rag n04 2 år
Messi - Rag n04 2 år
Mirai - HcL n 03 6 Mån
R.i.p Atlas 2016-08-12 :cry: :-({|=

Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Re: Älskade skyggisar

Inläggav eye of a tiger » sön 21 dec 2014, 22:32

:hi5:
Fam.Morrhår skrev:
Igår och idag har jag haft besök av mina föräldrar och båda gångerna har Atlas inte sprungit och gömt sig, utan varit framme, bara ett par meter bort, och kollat in på vilka de är. Både mamma och pappa kunde även klappa honom litegrann när han låg i klösträdet i sovrummet!! :rosor: SÅ STOLT jag var över honom!


Oh vad duktigt. :hi5:

Förstår att du blir stolt. :rosor:
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild

Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Re: Älskade skyggisar

Inläggav eye of a tiger » mån 22 dec 2014, 09:04

Ja just det ja. Pappa sov över för ett tag och jackson var väldigt duktig och vågade ligga på sängen när pappa satt i soffan. När pappa hade somnat så satt jackson nedan för och stirrade på honom sen hoppade han upp i soffan och klev på honom en stund.

:-D mycket duktigt av honom. Tyvärr så råkade ju pappa kom för nära jackson han skulle hem dagen där på så jackson fräste åt honom och for i väg under sängen . Men det ska nog bra nästa gång
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild

Användarvisningsbild
eye of a tiger
Allsmäktig katt
Allsmäktig katt
Inlägg: 10852
Blev medlem: tis 01 jul 2008, 11:55

Re: Älskade skyggisar

Inläggav eye of a tiger » sön 18 jan 2015, 06:46

Fredags hade nog Jackson lite jobbigt när de håller på med något som har med att ett stort rör som hänger utan för huset. Det var ett sugande ljud samt det bankade . När jag hade slutat för dagen och arbetarna höll fortfarande på. Jackson tog tillflykt till fönstret i vardagsrummet när han tyckte de blev lite jobbigt.

Man ser direkt på ögonen när han blir osäker och då får man ge honom utrymme tills han lugnat ner sig

Som i går när jag flyttade lite på korgen i sängen . Så blev han åter igen osäker . Men gick och la sig där till slut. Lilla bubbis,man undrar vad han varit med om.
Cat mojo 101- putting on your "cat glasses" and see the world through the eyes of your cat.
Jackson Galaxy

Bild

Safia
Professionell katt
Professionell katt
Inlägg: 921
Blev medlem: mån 03 nov 2014, 19:14
Katt: 3 husisar från misärhem/koloni
Ort: Stockholm

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Safia » sön 18 jan 2015, 06:48

Jo, ibland önskar man att tankeläsning var möjligt. Eller åtminstone att vara flytande i kattiska.


Skickat från min iPhone med Tapatalk
Ägd av nervknippet och ångestmissen Jaromir, bossen i huset Jacek och blinde Vilbert.

Dr Kousak
Pratglad orakelkatt
Pratglad orakelkatt
Inlägg: 2928
Blev medlem: fre 01 jul 2011, 13:11
Katt: Sonia & Juni

Re: Älskade skyggisar

Inläggav Dr Kousak » sön 18 jan 2015, 12:47

Vår lilla skyggis är matglad vilket jag utnyttjar skamlöst då jag sitter på golvet och "kastar" ut mat framför henne och hon kommer närmre och närmre. När jag inte släpper maten tillräckligt fort daskar hon till min hand med tassen ^^. Hon är nästan så modig nu att hon äter ur handen. Hon är framme mer och mer och äter när hon är hungrig oavsett om vi sitter i soffan bredvid eller om barnen har kompisar över! Modiga, fina Selma! Fräsningarna är nästan borta helt. Men hon avskyr ff intensivt när vi städar, då drar hon ut i kattgården.
"And God said, love your enemy, and I obeyed Her and loved myself."
Khalil Gibran


Återgå till "Allmänt kattprat!"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 30 och 0 gäster