Älskade skyggisar (tips att fånga in skyggisar som har rymmt)

[eye of a tiger]

Skrev ett långt inlägg men det försvann! Jackson verkar vara en riktig myskatt
Det känns bra att höra att vi verkar vara på rätt spår! Mio äter just nu medicin så vi har fått ägna oss extra mkt åt lek och att ge godis tillsammans med medicinen för att han ska få i sig den. Därför har det sedan en vecka tillbaka blivit kel minst morgon och kväll med Mio i samband med medicinen. Och detta extra lekande och godis verkar ge effekt. Vi ska verkligen fortsätta att medvetet ägna åt oss att socialisera Mio flera ggr varje dag vilket jag känner att vi kanske inte gjort alltid nu när vi verkligen gör det.
Igår valde Mio att ligga kvar vid min sambos fötter fast Morris gått därifrån. Senare på kvällen valde han vid många tillfällen att lägga sig med magen i vädret nära mina fötter. Att lägga sig med magen i vädret och vid några tillfällen även låta den klappas är ngt han har gjort då och då sedan ett bra tag men inte så mycket som igår. Visst brukar det betyda att katten känner sig trygg när den gör så? Han tänkte också lägga sig bredvid oss i soffan men ångrade sig. Idag har vi haft den längsta sammanhängande kelstund vi nånsin haft Men tyvärr avbröts den en gång av plötsligt skrammel och sen igen av att jag var tvungen att ändra sittställning. När jag sedan sträckte handen för att klappa honom när han strök sig mot möbeln bredvid mig blev det för mkt tyckte Mio och ville leka med mig istället

Härlig läsning. .
Ja när de visar magen så så är det ett tecken på tillit . Typiskt att det kommer ett ljud när ni hade det så mysigt. Men det var ju ett framsteg att han ville leka direkt efteråt.

[Fam.Morrhår]

Det märks på Atlas att feliwayn har tagit slut; vid mina lilla ljud eller rörelse som han inte är beredd på/inte känner igen så nästan kryper han på mage när han rusar in till sovrummet o gömmer sig under sängen...O den "gamla" feliwayn är inte ute i butikerna förrän nästa månad....letar som en tok just nu efter en flaska från den gamle modellen...

[eye of a tiger]

Atlas. Det är ju viktigt att tänka på hur man själv känner sig när feliway är slut.

Som jackson galaxy sa kropps medvetenhet. I ett avsnitt.Det märket jag i går när Jackson blev rädd för ett högt ljud och sprang i väg .

Det finns på ebay eller Amazon tyckte jag såg stod skrivet i en tråd.

[eye of a tiger]

Jackson och hans kloklippning står verkligen och stampar just nu. Han vet att jag slutar att försöka ta på hans tassar när han bakar undan .

Vilket gör det svårt att lära honom att jag ska kunna peta på tassarna. Att göra det när han slappar/sover funkar inte alls då han blir pigg och alert på en 5 öring .

Han går hellre undan än äta smaskigt godis eller mat när jag försöker med den metoden med.

Så gör man rätt med att sluta göra övningen . när han bakar undan eller springer undan. Nej jag jagar honom inte genom lägenheten utan låter honom vara.

Hopplösa bubbis. Det som gör mig mest upprörd är att han förmodligen skulle ha klarat detta galant. Om han hade fått en bra start i livet med tanke på vilken otrolig fin personlighet han har annars.jackson skulle nog kunnat jobba som terapi katt med tanke på hur myckethan dras till människor som han känner och hur mycket kontakt han vill ha med två benhinnor som verkar snälla.

[Safia]

Ibland blir man nästan gråtfärdig över hur mycket tillit man lyckats bygga upp hos skyggisarna. Idag hade vi en mycket jobbig medicingivning för Jaromir, av varianten kämpa emot för glatta livet, men medicinen måste ner. När vi var klara stack han in under soffan för att stressa av. Tänkte att nu ser jag inte honom förrän ikväll. Nu 30 minuter senare kliver han över tangentbordet, försöker skriva tillsammans med mig och huvudbuffar för glatta livet.

[eye of a tiger]

Ibland blir man nästan gråtfärdig över hur mycket tillit man lyckats bygga upp hos skyggisarna. Idag hade vi en mycket jobbig medicingivning för Jaromir, av varianten kämpa emot för glatta livet, men medicinen måste ner. När vi var klara stack han in under soffan för att stressa av. Tänkte att nu ser jag inte honom förrän ikväll. Nu 30 minuter senare kliver han över tangentbordet, försöker skriva tillsammans med mig och huvudbuffar för glatta livet.

Men ÅH

Hoppas Lilla Jaromir mår bättre snart

[Starwatcher]

Jackson och hans kloklippning står verkligen och stampar just nu. Han vet att jag slutar att försöka ta på hans tassar när han bakar undan .

Vilket gör det svårt att lära honom att jag ska kunna peta på tassarna. Att göra det när han slappar/sover funkar inte alls då han blir pigg och alert på en 5 öring .

Han går hellre undan än äta smaskigt godis eller mat när jag försöker med den metoden med.

Så gör man rätt med att sluta göra övningen . när han bakar undan eller springer undan. Nej jag jagar honom inte genom lägenheten utan låter honom vara.

Hopplösa bubbis. Det som gör mig mest upprörd är att han förmodligen skulle ha klarat detta galant. Om han hade fått en bra start i livet med tanke på vilken otrolig fin personlighet han har annars.jackson skulle nog kunnat jobba som terapi katt med tanke på hur myckethan dras till människor som han känner och hur mycket kontakt han vill ha med två benhinnor som verkar snälla.

Prickisarna hälsar till Jackson att dom inte heller går med på kloklippning Klippa när dom sover funkar inte då dom vaknar på en millisekund och i vaket tillstånd är dom inte tillräckligt stilla. Därtill anser båda att ett riktigt rovdjur ska ha vassa klor. Kloklippning görs således för Tösen när hon ändå är sederad hos veterinären och för lilla pojken hos veterinären. Sist gick det åt 3 djurskjukvårdare + matte för att klippa klorna. Ingen av Prickisarna är ett dugg skygga så det behöver ju inte bero på Jacksons start i livet.

Jag har valt den lätta vägen när det gäller kloklippningen

[eye of a tiger]

Jackson och hans kloklippning står verkligen och stampar just nu. Han vet att jag slutar att försöka ta på hans tassar när han bakar undan .

Vilket gör det svårt att lära honom att jag ska kunna peta på tassarna. Att göra det när han slappar/sover funkar inte alls då han blir pigg och alert på en 5 öring .

Han går hellre undan än äta smaskigt godis eller mat när jag försöker med den metoden med.

Så gör man rätt med att sluta göra övningen . när han bakar undan eller springer undan. Nej jag jagar honom inte genom lägenheten utan låter honom vara.

Hopplösa bubbis. Det som gör mig mest upprörd är att han förmodligen skulle ha klarat detta galant. Om han hade fått en bra start i livet med tanke på vilken otrolig fin personlighet han har annars.jackson skulle nog kunnat jobba som terapi katt med tanke på hur myckethan dras till människor som han känner och hur mycket kontakt han vill ha med två benhinnor som verkar snälla.

Prickisarna hälsar till Jackson att dom inte heller går med på kloklippning Klippa när dom sover funkar inte då dom vaknar på en millisekund och i vaket tillstånd är dom inte tillräckligt stilla. Därtill anser båda att ett riktigt rovdjur ska ha vassa klor. Kloklippning görs således för Tösen när hon ändå är sederad hos veterinären och för lilla pojken hos veterinären. Sist gick det åt 3 djurskjukvårdare + matte för att klippa klorna. Ingen av Prickisarna är ett dugg skygga så det behöver ju inte bero på Jacksons start i livet.

Jag har valt den lätta vägen när det gäller kloklippningen

Jackson håller nog med Prickisarna . Rovdjur ska ha vassa klor.
Matte fick känna på det när bubbls blev upphettsad av syrran och gjorde en rivstart över foten. Får se ju jag gör .tycker inte du tar den lätta vägen .
Man gör det bästa och det som funkar för katten..

[Safia]

Mina skyggisar är ändå förhållandevis lätta att ansa klorna på. Jacek kan jag oftast ta alla fyra tassar direkt när han ligger i soffan och halvsover. Jaromir får jag ta en och en, med lite protest och att dra i tassen, ibland två när han ligger ner, baktassarna måste jag oftast ha hjälp med. Och Vilbert måste hållas i för att det ska gå att klippa, han är hyfsat lugn och OK med det dock så länge jag jobbar snabbt och inte drar ut på tiden då han börjar protestera.

Allt som allt, en helt OK situation tycker både matte och katter.

[eye of a tiger]

Mina skyggisar är ändå förhållandevis lätta att ansa klorna på. Jacek kan jag oftast ta alla fyra tassar direkt när han ligger i soffan och halvsover. Jaromir får jag ta en och en, med lite protest och att dra i tassen, ibland två när han ligger ner, baktassarna måste jag oftast ha hjälp med. Och Vilbert måste hållas i för att det ska gå att klippa, han är hyfsat lugn och OK med det dock så länge jag jobbar snabbt och inte drar ut på tiden då han börjar protestera.

Allt som allt, en helt OK situation tycker både matte och katter.

Man önskar att Jackson var så lätt.

Det skulle nog bli en rejäl kamp när jag fåt tag på honom . En sak att lyfta honom och gosa en stund .men när han känner på när det är något på gång , då sticker han som han har eld i baken och då är det liksom ingen idé att hålla på att jaga honom. Får väl se när han är riktigt bekväm med kompisen någon gång . om hon kan klippa någon klo medan jag håller

[Vesiru]

Är nybliven jourhemsmatte åt tre skyggisar: Sextusa[sic!], Septimusa[sic!] och Octavius. De kommer från en kattsamlare och är i sällskap av minst åtta andra (namnen går upp till elva, "Undecimusa") från samma tant. Tusan och Musan är ca 3 månader och väldiga busfröknar som jagar varandra och äter massor. De hyser jag stort hopp om. Speciellt Musan är väldigt framåt och kommer nog att bli den som blir socialiserad först. Tusan är lite mindre social, men nyfiken och hennes utveckling hålls nog mest tillbaka av systern som jämt vill vara den som är först, bäst och vackrast och få mest uppmärksamhet.

Octavius är en otroligt skygg och räddhågsen kattherre på ca 1 år som än så länge bara visar sig när han ska gå på lådan eller äta. Ibland sitter han mitt på golvet och stirrar på mig, jag tror det är ett första steg till att inte springa iväg och gömma sig när jag öppnar dörren. Otto är den som verkar ha haft det svårast, han var risig i magen när de kom och otroligt stressad. Jag misstänker att kattungarna kommer att glömma sitt gamla hem snabbare än Otto som bodde där i ett år. Jag tycker väldigt synd om honom, men jag jobbar på att visa mig ofarlig och lugn så att han också vågar komma fram. Katthemmet är på jakt efter ett nytt hem till Otto eftersom jag inte vet om jag har råd med tre katter i längden, men kanske blir det så att jag blir alldeles för förtjust i honom för att skiljas. Vem vet?

Jag har än så länge bara varit kattmatte i lite mer än en vecka så det är tålamod som gäller med de små liven.

[eye of a tiger]

Så glad man blir av att läsa Vesiru

Töserna låter som riktiga busfrön.

Octavius,kommer nog bli modigare. Att han vågar sitta mitt på golvet är ett bra tecken. Då vågar han ju ändå ta för sig lite.

Jackson låg i nästan en hel vecka bakom och under saker samt sprang illa kvickt undan så fort han såg mig

[Safia]

Att Octavius är framme är mycket gott tecken. Min Jaromir låg under soffan en månad då han kom och är fullt social med mig idag. Ta det i hans takt, muta med lite gott godis, försök leka om han accepterar vippor/andra leksaker (lek får dem att slappna av). Tids nog så släpper det för honom när han fattar att människor inte är farliga.

[Starwatcher]

Blev så glad över ditt inlägg Vesiru Underbart med de 2 småyrvädren som snart kommer ha glömt den dåliga starten i livet. Tycker det är fantastiskt att hankatten vågar så mkt redan. Att sitta ute på golvet är stort! Jag tror att småttingarna säkert bidrar till att han blir tryggare, han ser att dom leker och inte är rädda.

[miss_mia]

Är nybliven jourhemsmatte åt tre skyggisar: Sextusa[sic!], Septimusa[sic!] och Octavius. De kommer från en kattsamlare och är i sällskap av minst åtta andra (namnen går upp till elva, "Undecimusa") från samma tant. Tusan och Musan är ca 3 månader och väldiga busfröknar som jagar varandra och äter massor. De hyser jag stort hopp om. Speciellt Musan är väldigt framåt och kommer nog att bli den som blir socialiserad först. Tusan är lite mindre social, men nyfiken och hennes utveckling hålls nog mest tillbaka av systern som jämt vill vara den som är först, bäst och vackrast och få mest uppmärksamhet.

Octavius är en otroligt skygg och räddhågsen kattherre på ca 1 år som än så länge bara visar sig när han ska gå på lådan eller äta. Ibland sitter han mitt på golvet och stirrar på mig, jag tror det är ett första steg till att inte springa iväg och gömma sig när jag öppnar dörren. Otto är den som verkar ha haft det svårast, han var risig i magen när de kom och otroligt stressad. Jag misstänker att kattungarna kommer att glömma sitt gamla hem snabbare än Otto som bodde där i ett år. Jag tycker väldigt synd om honom, men jag jobbar på att visa mig ofarlig och lugn så att han också vågar komma fram. Katthemmet är på jakt efter ett nytt hem till Otto eftersom jag inte vet om jag har råd med tre katter i längden, men kanske blir det så att jag blir alldeles för förtjust i honom för att skiljas. Vem vet?

Jag har än så länge bara varit kattmatte i lite mer än en vecka så det är tålamod som gäller med de små liven.

jag tror som du att lilla Otto kanske kommer lite efter sina kompisar, så det är nog en Otto
som blir glad om han får en så inkännande matte som du verkar vara
Grattis till tre fina katter

[Vesiru]

Är nybliven jourhemsmatte åt tre skyggisar: Sextusa[sic!], Septimusa[sic!] och Octavius. De kommer från en kattsamlare och är i sällskap av minst åtta andra (namnen går upp till elva, "Undecimusa") från samma tant. Tusan och Musan är ca 3 månader och väldiga busfröknar som jagar varandra och äter massor. De hyser jag stort hopp om. Speciellt Musan är väldigt framåt och kommer nog att bli den som blir socialiserad först. Tusan är lite mindre social, men nyfiken och hennes utveckling hålls nog mest tillbaka av systern som jämt vill vara den som är först, bäst och vackrast och få mest uppmärksamhet.

Octavius är en otroligt skygg och räddhågsen kattherre på ca 1 år som än så länge bara visar sig när han ska gå på lådan eller äta. Ibland sitter han mitt på golvet och stirrar på mig, jag tror det är ett första steg till att inte springa iväg och gömma sig när jag öppnar dörren. Otto är den som verkar ha haft det svårast, han var risig i magen när de kom och otroligt stressad. Jag misstänker att kattungarna kommer att glömma sitt gamla hem snabbare än Otto som bodde där i ett år. Jag tycker väldigt synd om honom, men jag jobbar på att visa mig ofarlig och lugn så att han också vågar komma fram. Katthemmet är på jakt efter ett nytt hem till Otto eftersom jag inte vet om jag har råd med tre katter i längden, men kanske blir det så att jag blir alldeles för förtjust i honom för att skiljas. Vem vet?

Jag har än så länge bara varit kattmatte i lite mer än en vecka så det är tålamod som gäller med de små liven.

jag tror som du att lilla Otto kanske kommer lite efter sina kompisar, så det är nog en Otto
som blir glad om han får en så inkännande matte som du verkar vara
Grattis till tre fina katter

Aww, tack!

Lyckades leka samtidigt med tjejerna idag och kliade Tusan på svansroten och då kom hon och nosbuffade min hand försiktigt. Och Otto har lagt sig på en av mina ryggsäckar vid dörren idag. Han har inte sovit framme alls sen de kom hit. Det känns så fint när de helt plötsligt tar små skutt framåt i sin utveckling.

[eye of a tiger]

Härligt. Visst är det fantastiskt när de vågar att börja lita på en . Skyggisar har så mycket mod i sina hjärtan samt kan ge en så mycket kärlek att de inte vet vilken tass de ska stå på när de blommar ut.

[miss_mia]

Är nybliven jourhemsmatte åt tre skyggisar: Sextusa[sic!], Septimusa[sic!] och Octavius. De kommer från en kattsamlare och är i sällskap av minst åtta andra (namnen går upp till elva, "Undecimusa") från samma tant. Tusan och Musan är ca 3 månader och väldiga busfröknar som jagar varandra och äter massor. De hyser jag stort hopp om. Speciellt Musan är väldigt framåt och kommer nog att bli den som blir socialiserad först. Tusan är lite mindre social, men nyfiken och hennes utveckling hålls nog mest tillbaka av systern som jämt vill vara den som är först, bäst och vackrast och få mest uppmärksamhet.

Octavius är en otroligt skygg och räddhågsen kattherre på ca 1 år som än så länge bara visar sig när han ska gå på lådan eller äta. Ibland sitter han mitt på golvet och stirrar på mig, jag tror det är ett första steg till att inte springa iväg och gömma sig när jag öppnar dörren. Otto är den som verkar ha haft det svårast, han var risig i magen när de kom och otroligt stressad. Jag misstänker att kattungarna kommer att glömma sitt gamla hem snabbare än Otto som bodde där i ett år. Jag tycker väldigt synd om honom, men jag jobbar på att visa mig ofarlig och lugn så att han också vågar komma fram. Katthemmet är på jakt efter ett nytt hem till Otto eftersom jag inte vet om jag har råd med tre katter i längden, men kanske blir det så att jag blir alldeles för förtjust i honom för att skiljas. Vem vet?

Jag har än så länge bara varit kattmatte i lite mer än en vecka så det är tålamod som gäller med de små liven.

jag tror som du att lilla Otto kanske kommer lite efter sina kompisar, så det är nog en Otto
som blir glad om han får en så inkännande matte som du verkar vara
Grattis till tre fina katter

Aww, tack!

Lyckades leka samtidigt med tjejerna idag och kliade Tusan på svansroten och då kom hon och nosbuffade min hand försiktigt. Och Otto har lagt sig på en av mina ryggsäckar vid dörren idag. Han har inte sovit framme alls sen de kom hit. Det känns så fint när de helt plötsligt tar små skutt framåt i sin utveckling.

Duktiga Otto och duktiga tjejerna

[eye of a tiger]

Oftast nu när man tar upp Jackson i famnen ,så kan man hålla honom lite längre och han spinner under tiden med huvudbuffar

I morse när jag tog upp honom och myste med honom ,så fastnade han med klon i tröjan när jag lyfte ner honom. Fick loss klo och jag tänkte nu springer han i väg ,men nej han stannade vid min sida och blinkade med långsamt med ögonen och vill ha mer gos. Kunde lyfta upp honom igen så vi fick mera gosstund .


Heh.Jane ser ut som en liten smal iller mot honom och då är han fortfarande inte fet. Undrar om han inte växt mer.

[eye of a tiger]

Jackson var verkligen duktig i helgen.han hoppade upp i soffan på fredags kväll när kompisen var vaken och satt en liten stund .

Han snodde kompisens plats i soffan på lördagskväll, när hon reste på sig. och i stället för att hoppa ner i från soffan . när hon satte sig i fåtöljen som står nära soffan. Så låg han kvar och höll nästan på att somna .

Framsteg varje gång så stolt över honom hur mycket han tar för sig.

.dock blev han lite spattig på söndag eftermiddagen av något.han lugnade ner sig efter ett tag.

[eye of a tiger]

Testade prova tricket att ställa buren på bordet för att se om man kunde lyfta in Jackson på så viss går kväl. Det gick bra att lyfta in honom men han stack så fort som en blixt när man skulle stänga luckan.

Han var lite orolig efter det men inte mycket ändå .han kunde leka med mig och syrran ,som var uppskruvad.

I dag kunde jag lyfta upp en gosig Jackson i famnen i köket där buren står och han visar i gen rädsla för buren eller mig.

Ett tecken på hur trygg han har blivit med mig . Katter lever verkligen i nuet.

Älskade bubbis.

[Antinen]

Längesedan jag var här och skrev, dags för uppdatering kanske?

James är James, älskar att gosa men har betydligt mer skygg i sig än dom andra jag har hemma. Han är lite speciell men han älskar sitt liv och sina kompisar.
Harry har inget skyggt kvar i sig, går bra att klippa klor på och älskar att bli borstad, man kan lyfta och han är först fram till dörren när det kommer besökare. Ligger gärna och sover mellan mina fötter. Han har blivit ett riktigt busfrö också.
Jack har yttepytte skyggt kvar i sig men är som en normal katt mest är, han kryper upp i soffan med mig varje kväll och vill gosa, älskar att bli borstad med karda. Är inte lika förtjust i att få klorna klippta men det går.
Ohfelia är inte lika rädd för mig, skulle säga att hon inte alls är rädd för mig men hon vill inte ha kontakt med mig heller. Vi står och stampar lite men hon gör småsmåsmå framsteg hon också.

Och sedan har jag två nya vildisar under mina vingar...

Roseanne eller Rossi som hon kallas:



En viltfödd ungkatt från början av året, hela hon var en enda stor filtad tova när hon kom hit för fyra veckor sedan. Det är en rolig liten dam, hon vill bli tam, upptäckte efter 1½ vecka att det var jättemysigt att bli klappad. Så vi gosar mest hela tiden. Och nu har hon nästan slutat att bita mig också.
Hon håller på att vänja sig vid livet som tamkatt, hittat henne i sängen flera gånger idag. Hon fräser lite åt mig fortfarande i vissa situationer men om jag pratar snällt med henne kommer hon fram och vill gosa. Har haft henne och hennes mamma i ungefär fyra veckor nu.


Roxanne:



Troligtvis Rossis mamma, inte alls särskilt intresserad av att vara tamkatt än men hon vill vara med ibland och hon älskar dom andra katterna. Har gott hopp om att hon kommer att bli tam. Även om hon fräser åt mig så snart hon får syn på mig. Hon är väldigt matmotiverad och jag har fått klappa henne försiktigt när hon äter. Misstänker att hon kommer att vara världens myspropp när hon blir tam. Hon brukar valla omkring mig när hon tycker att det är dags för mat.

[eye of a tiger]

Härlig uppdatering antinen .
Det blir nog trygga katter av de nya med


Rossi
det är något speciellt med paddor.

Det kommer nog bli vissa förändringar med Jacksons platser. när han blir extra rädd då han går och "cavar".

efter att läst gällande detta i catify to statisfy.


Fick det mig att tänka väldigt mycket på det

Då han ställen han väljer snarare låter honom vara rädd än att ge honom mer självförtroende. Man vill ju inte vara elak utan ge dom en trygghet.

Självklart kommer jag gå långsamt och ge honom en plats där han kan gömma sig men det kommer nog bli mera öppet bit förbit och inte kommer det gå för snabbt.

Men största rädsla är ju att ute få tag i honom om det skulle bli brådskande. Kommer nu att testa tipsen som finns i boken.

Annars har ju min pojke blivit väldig trygg med mig. kunde idag lyfta in honom i transport buren utan att han blev rädd eller försökte sprattla.
Dock stannade han inte kvar men var ändå inte rädd.

Modiga pojke.

[Lingonskrutt]

Måste berätta om hur det går med Mio, senaste tiden har han verkligen gjort framsteg. Jag har lyft honom ett par gånger. Några dm bara men ändå Och det händer allt oftare att han hoppar upp i soffan eller sängen bredvid mig. Jag har inte vågat gosa så mkt med honom då för att han ska bli rädd men idag klappade jag honom när han låg hos mig och då spann han verkligen Satt så två timmar nästan Om han bara var modigare tror jag han skulle älska att ligga i knäet och sova tillsammans med oss. Man ser hur han sitter och tittar och är nöjd när vi gosar med de andra katterna. Älskade lilla skrutten

[eye of a tiger]

Måste berätta om hur det går med Mio, senaste tiden har han verkligen gjort framsteg. Jag har lyft honom ett par gånger. Några dm bara men ändå Och det händer allt oftare att han hoppar upp i soffan eller sängen bredvid mig. Jag har inte vågat gosa så mkt med honom då för att han ska bli rädd men idag klappade jag honom när han låg hos mig och då spann han verkligen Satt så två timmar nästan Om han bara var modigare tror jag han skulle älska att ligga i knäet och sova tillsammans med oss. Man ser hur han sitter och tittar och är nöjd när vi gosar med de andra katterna. Älskade lilla skrutten

Härligt . Två timmar är mycket. Jag tror säkert att mio kommer att våga mer inom en kort

Det tog jackson 1 och halvt år att han ligger på mina ben i sängen. Man märkte hur närmre och längre han satt i sängen hos en.

[Lingonskrutt]

Ja det hoppas jag med. oftast klappar jag honom från sidan eller bakifrån för han blir rädd för häftiga rörelser och när man närmar sig honom snabbt. men igår låg han med huvudet mot mig så jag trodde han skulle springa iväg när jag sträckte handen mot honom. Men det gjorde han inte även om han blev lite spänd först. Så det känns som en stor förändring! Ja vi har ju haft honom i flera år så ibland känns det som att vi gör fel eftersom han inte är helt trygg ännu. Då blir man så glad när han visar mer och mer tillit!

[eye of a tiger]

Vissa behöver nog mer tid på sig än andra

Jackson kan ju fortfarande bli spänd och sticka ifrån en .I kväll blev han rädd för första gången på mycket länge då jag råkade tappa en sak samtidigt som jag tog fram soppen ,så han fräste och gömde sig bakom den öppna de gardinen


Han blir fortfarande mycket rädd för folk han inte känner . som med pappa och syrran.


Att Mio gör framsteg är ju tecken på att han blir mer och mer tryggare. Jag tycker att ni gör ett bra jobb

[Lingonskrutt]

Stackars Jackson Är samma med Mio. Eller ja, han blir aldrig vettskrämd liksom utan är mer smånervös ofta. Jag förstår mig inte riktigt på hans skygghet. Han kan ligga och mysa bredvid en i soffan och bli klappad men vid ett annat tillfälle kan han bli skrämd om man går lite för nära honom.

Jag arbetar medvetet med honom varje dag nu. Försöker utmana honom lite varje dag att våga mer, testa hans mod lite mer varje dag. Går verkligen långsamt och försiktigt mot honom när jag går förbi eller om jag tex ska hämta något bredvid honom.
Han blir mindre och mindre rädd i de situationerna vilket är fantastiskt! Han kommer och kelar flera ggr om dagen och hoppar upp i soffan och klappas nästan varje dag nu (oftast med Morris i sällskap) och "ropar" ofta på mig. Kommer om jag kallar på honom då och kelar. Ibland om han blir nervös av något så travar han bort mot mig, precis som att han känner trygghet hos mig(?)
Nu ikväll så har jag för första gången lyft upp Mio i soffan! Han blev lite förskräckt men lade sig ner och spann när jag klappade honom, kelade massa med hakan mot min hand. Tyvärr skrämdes han efter en stund när min sambo kom gående utanför rummet och hoppade ner och lade sig på golvet istället. Men jag är så glad över detta. Det är verkligen ett stort steg som vi tagit idag, han börjar unna gå att lyfta och inse att det inte är farligt

Haret hänt något med Jackson sedan sist?

[eye of a tiger]

Underbart med Mio som vågar mer och mer.


Tack för frågan det går mest framåt även om det finns stunder där han går bakåt och blir rädd.

. Börjar kunna trän hantera honom mer och mer utan att han inte hoppar ner eller springer i från i mig .

Brukar tränna när han är på goshumör i sängen och även om han i bland ryggar tilbaka en anning ,så sitter han kvar och vill ha mer gos . Jag ser till att våra tränings pass alltid slutar med riktigt kell pass med honom huvudbuffande och pussar/klappar i från mig och en hel del beröm.

[Antinen]

Här går det framåt!

Rossi är världens ludnaste lilla myspropp som vill vara med överallt. Nu har hon börjat ta för sig och hitta på hyss också. Om gäster kommer och har godis med sig (oftast jag som trycker en godispåse i handen på dem) så kommer hon snabbt fram, får hon mycket godis kan hon äta ur händerna på främmande människor. Hon ligger gärna i soffan och tittar på tv med mig.

Roxanne har bara de senaste veckorna kommit på att man kan gosa med människor. Så nu snubblar jag över henne hela tiden för att hon ställer sig framför fötterna på mig och vill mysa. När jag sitter på huk och ger mat kryper hon under benen och armarna på mig. Husse lyfttränade henne för första gången idag och det verkar gått ganska bra. Just nu ligger hon nedanför min stol och väntar på att jag ska röra på mig så att hon kan tigga gos eller mat, båda funkar.

Vi har flyttat Ohfelia till köket och har små framsteg där. Har lyckats locka henne nära mig en gång, avbröt henne när hon skulle fly med en godis och överhuvudtaget att hon kan tänka sig att äta godisar när jag är i rummet. En av de första kvällarna efter flytten var hon nog lite chockad för hon låg framme när Husse lagade mat och sedan när vi åt.
Igår tog jag en skrammelboll och skramlade med, då stack hon faktiskt ut huvudet ur sitt gömställe och funderade på att komma fram.
Släpper in Alonso till henne så ofta jag kan, så vi använder honom att visa att vi inte är farliga.

[eye of a tiger]

Härliga framsteg.
Man blir så glad att läsa om skyggisar som får chansen att blomma ut .

[Lingonskrutt]

Härligt att höra om era framsteg De små skyggisarna VILL verkligen så mycket, men ibland så sätter rädslan krokben för dem det är så härligt att se hur de blommar ut mer och mer och lämnar rädslan bakom sig!

[Antinen]

Hade ännu en session med Ohfelia imorse, tyvärr verkar hon vara mest mottaglig runt 4-snåret på morgonen.
Gick in för att rensa lådorna och då satt hon under köksbordet och kikade på mig, ingen ansats till att springa och gömma sig. Så jag la mig på golvet och så låg vi där och halvt slumrade och blinkade åt varandra. Efter någon halvtimme började min kropp ge upp så jag blev tvungen att sätta mig upp.
Ohfelia funderade på att fly men vi blinkade och gäspade ett tag till. Hon flyttade sig faktiskt en halvmeter närmre.
Sen kom hon på att hon skulle sitta på köksbordet, så jag flyttade också upp, vi satt vid varsin kortända av bordet och blinkade och halvsov ännu mer. Jag flyttade en stol närmare och då blev det riktigt läskigt! Jag satt kvar i fem minuter och sen tyckte jag att det fick räcka. Höll väl på i 1½-2h. Vippan var hon absolut inte redo för men skramliga bollar som man kan rulla mot henne långsamt är roligt. La in en prasselboll igår också och den hade förflyttats.
Lägger jag in nya leksaker och mutar med godis kan hon tänka sig att komma fram och peta på den nya leksaken, men till mig är det minst en meters avstånd. om jag inte lägger in godis i hennes gömställe. Fick se mycket "normalt" kroppspråk igår också; sitta upp ordentligt, sträcka på sig, avslappnad svans o.s.v.
Hon har mycket mer nåbar blick också, det syns att hon inte är helt blockerad. Väldigt ofta ser hon intresserad och nyfiken ut.
Det känns försiktigt hoppfullt.

[eye of a tiger]

Duktiga Ohfelia

[Lingonskrutt]

Å mysigt Antinen!

Idag kom Morris upp till mig och kelade när jag låg på sängen. Märkte inte det direkt men Mio var där också och kilade bort till mig direkt för gos. Morris klev upp på mig och över på andra sidan mig och Mio följde efter och stod lite på min mage (stort framsteg, han har bara satt framtassarna på mig innan!) innan han klivit över mig. Katterna kelade en stund och sedan klev Morris över mig igen och ner från sängen.
Då klev Mio upp på mig, kelade massor(!), gick runt lite på mina ben och upp på bröstet/halsen, funderade på att gosa i ansiktet på mig men ångrade sig och la sig längre ner på bröstet istället och kelade massor. Kelade så kanske 5 minuter innan Morris påkallade vår uppmärksamhet, han ville ha mat, och Mio gick ner. Min lilla myskisse, detta är första gången han faktiskt ligger på mig ordentligt och kelar

[Ninnis]

Hjalle som jag har skrivit om tidigare i den här tråden fick i torsdags förmiddag somna in. Han började äta sämre och sämre igen. Inte första gången och under helgen slutade han äta helt. Vi hade veterinärtid måndag morgon (eller egentligen inte tid för veterinären sa att han var ledig, men skulle komma ändå) så jag tvångsmatade under hela helgen.
Måndag förmiddag kom veterinären. Han undersökte Hjalle och sa att han skulle ta prover, men förberedde mig på att det kanske var illa. Beroende på vad provsvaren visade så kanske man kunde lägga in och behandla, men risken var också stor att det inte skulle gå att göra något. Han sa att han skulle höra av sig så fort provsvaren kom. Han gav också en kortisonspruta innan han åkte.
De kom tisdag morgon. Albuminvärdet var kritiskt lågt. Möjliga alternativ var att lägga in och om vi hade tur skulle Hjalle kanske få en månad till innan vi var tillbaka i samma läge. Man kunde testa att sätta sond, men chansen att det skulle hjälpa var väldigt liten där också.
Jag kunde tvångsmata med ad-mat för att försöka få upp värdet (det var så pass lågt så skulle det sjunka lite till skulle han dö). Men att ge honom ad-mat skulle förvärra problemet med bukspottkörteln och det skulle vara väldigt svårt att få i honom tillräcklig mängd mat.
Här nånstans började jag gråta när jag pratade med vet i telefon. Han bad att jag skulle tänka ordentligt på saken. Han skulle skjutsa sina släktingar till flygplatsen (han var fortfarande ledig) och höra av sig senare under dagen.

Även om det var ett väldigt svårt beslut så kände jag att vill inte utsätta Hjalle för behandlingar som i det långa loppet inte skulle leda nånstans och bara stressa upp honom.
Veterinären skulle komma på torsdag förmiddag. Det kändes som att tiden fram tills dess stod helt stilla samtidigt som den gick alldeles för fort. Men han mådde bra sista dagarna. Han fick kortison och fick äta så mycket torsk och kattgodis han ville (kortisonet hade fått igång aptiten igen). Jag att det var tack vara kortisonet han mådde bra och jag märkte också att effekten av varje tablett avtog snabbare än vad det hade gjort förut.

På torsdag förmiddag kom veterinären och en del av mig ville bara strunta i att öppna när det ringde på dörren. Vi pratade ett tag och han ville försäkra sig om att jag var säker på mitt beslut. Han sa att hade det varit hans katt skulle han ha fattat samma beslut. Jag fick säga till när jag var redo och jag vet att jag sa att det skulle inte bli lättare för att vi väntade. Han gav den första sprutan och Hjalle somnade väldigt snabbt. När han försökte sätta kanyl i tassarna så gick det inte för att kärlen var för sköra. Han bad om ursäkt för att han var tvungen att sticka direkt i njuren. Sa att det skulle vara jobbigare för mig. Hjalle skulle ju inte känna nånting.
När Hjalle väl hade somnat in sa veterinären att han skulle gå ut en stund så vi fick vara ensamma, men om jag ville att han skulle komma tillbaka skulle jag ringa på en gång. Jag tror jag satt med Hjalle i en halvtimme innan jag till slut bar ut honom till bilen och la honom i kattbädden som han fick med sig.

Jag är så oerhört tacksam för att han fick somna in lugnt och stilla hemma,. Men det är så väldigt tomt utan honom.

[eye of a tiger]

Hjalle som jag har skrivit om tidigare i den här tråden fick i torsdags förmiddag somna in. Han började äta sämre och sämre igen. Inte första gången och under helgen slutade han äta helt. Vi hade veterinärtid måndag morgon (eller egentligen inte tid för veterinären sa att han var ledig, men skulle komma ändå) så jag tvångsmatade under hela helgen.
Måndag förmiddag kom veterinären. Han undersökte Hjalle och sa att han skulle ta prover, men förberedde mig på att det kanske var illa. Beroende på vad provsvaren visade så kanske man kunde lägga in och behandla, men risken var också stor att det inte skulle gå att göra något. Han sa att han skulle höra av sig så fort provsvaren kom. Han gav också en kortisonspruta innan han åkte.
De kom tisdag morgon. Albuminvärdet var kritiskt lågt. Möjliga alternativ var att lägga in och om vi hade tur skulle Hjalle kanske få en månad till innan vi var tillbaka i samma läge. Man kunde testa att sätta sond, men chansen att det skulle hjälpa var väldigt liten där också.
Jag kunde tvångsmata med ad-mat för att försöka få upp värdet (det var så pass lågt så skulle det sjunka lite till skulle han dö). Men att ge honom ad-mat skulle förvärra problemet med bukspottkörteln och det skulle vara väldigt svårt att få i honom tillräcklig mängd mat.
Här nånstans började jag gråta när jag pratade med vet i telefon. Han bad att jag skulle tänka ordentligt på saken. Han skulle skjutsa sina släktingar till flygplatsen (han var fortfarande ledig) och höra av sig senare under dagen.

Även om det var ett väldigt svårt beslut så kände jag att vill inte utsätta Hjalle för behandlingar som i det långa loppet inte skulle leda nånstans och bara stressa upp honom.
Veterinären skulle komma på torsdag förmiddag. Det kändes som att tiden fram tills dess stod helt stilla samtidigt som den gick alldeles för fort. Men han mådde bra sista dagarna. Han fick kortison och fick äta så mycket torsk och kattgodis han ville (kortisonet hade fått igång aptiten igen). Jag att det var tack vara kortisonet han mådde bra och jag märkte också att effekten av varje tablett avtog snabbare än vad det hade gjort förut.

På torsdag förmiddag kom veterinären och en del av mig ville bara strunta i att öppna när det ringde på dörren. Vi pratade ett tag och han ville försäkra sig om att jag var säker på mitt beslut. Han sa att hade det varit hans katt skulle han ha fattat samma beslut. Jag fick säga till när jag var redo och jag vet att jag sa att det skulle inte bli lättare för att vi väntade. Han gav den första sprutan och Hjalle somnade väldigt snabbt. När han försökte sätta kanyl i tassarna så gick det inte för att kärlen var för sköra. Han bad om ursäkt för att han var tvungen att sticka direkt i njuren. Sa att det skulle vara jobbigare för mig. Hjalle skulle ju inte känna nånting.
När Hjalle väl hade somnat in sa veterinären att han skulle gå ut en stund så vi fick vara ensamma, men om jag ville att han skulle komma tillbaka skulle jag ringa på en gång. Jag tror jag satt med Hjalle i en halvtimme innan jag till slut bar ut honom till bilen och la honom i kattbädden som han fick med sig.

Jag är så oerhört tacksam för att han fick somna in lugnt och stilla hemma,. Men det är så väldigt tomt utan honom.

Beklagar verkligen sorgen Hjalle hade tur som fick komma till dig dig .

Å mysigt Antinen!

Idag kom Morris upp till mig och kelade när jag låg på sängen. Märkte inte det direkt men Mio var där också och kilade bort till mig direkt för gos. Morris klev upp på mig och över på andra sidan mig och Mio följde efter och stod lite på min mage (stort framsteg, han har bara satt framtassarna på mig innan!) innan han klivit över mig. Katterna kelade en stund och sedan klev Morris över mig igen och ner från sängen.
Då klev Mio upp på mig, kelade massor(!), gick runt lite på mina ben och upp på bröstet/halsen, funderade på att gosa i ansiktet på mig men ångrade sig och la sig längre ner på bröstet istället och kelade massor. Kelade så kanske 5 minuter innan Morris påkallade vår uppmärksamhet, han ville ha mat, och Mio gick ner. Min lilla myskisse, detta är första gången han faktiskt ligger på mig ordentligt och kelar

Vad mysigt ni hade det.

[Aziz]

Hjalle

[Lingonskrutt]

Beklagar Ninnis Tänk på att det var rätt beslut, du gjorde vad du kunde för Hjalle och istället för att dö ensam utomhus fick han fick somna in i ett kärleksfullt hem där han var älskad.

[Starwatcher]

Beklagar sorgen Ninnis Du och Hjalle kämpade väl tillsammans. Fint att han fick vara hemma på slutet.



Hjalle