Älskade skyggisar (tips att fånga in skyggisar som har rymmt)

[warin]

Antinen - älskar varenda berättelse du skrivit om dessa underbara katter!

Fick till och med tårar i ögonen. Älskar den sista bilden på Harry där han ser självsäker och majestätiskt ut tycker jag

[Antinen]

Tack alla!

Antinen - älskar varenda berättelse du skrivit om dessa underbara katter!

Fick till och med tårar i ögonen. Älskar den sista bilden på Harry där han ser självsäker och majestätiskt ut tycker jag

Han är sjukt nöjd på den bilden, han ligger mitt i frukosten och får rökt skinka av husse. Just rökt skinka har varit en stor del i Harrys process, han kan bara inte säga nej till det.

[eye of a tiger]

Hjärtvärmande Antenen . Man blir tårögd av att läsa om Peggy(vilken vacker dam), Sam , Dean (som man kom i håg), Harry, James , Jack och Ohfelia.

Antinen - du gör en helt fantastiskt underbar insats för alla sötnosarna Väldigt viktiga historier om alla, visar så väl att det inom en skyggis finns en rädd katt som bara behöver få trygghet och kärlek!

Katterna som får komma till dig är katter med stor tur Jag tror säkert att Ohfelia också snart kommer att våga ta fler steg mot att våga! Hon är jättefin!!

+1

[eye of a tiger]

Efter att svaret pappa vad Jackson gjorde i går kväll när jag berättade hur fina nisse och jane var.

Så ser jag nog ändå att Jackson låg kvar under soffan , ändå var ett fram steg . Han kunde lätt ha stucket upp i tak sängen .När han hörde att det knakade på dörren och han låg kvar trots att sonen satte sig på soffan. Har har ju stucket när pappa kommit för nära.

Han var heller inte direkt stressad när han kom fram heller. Barnen är ju rätt lunga och satt och gosade med nisse och jane den mesta tiden.

[Dr Kousak]

Oj, vad många inlägg jag missat. Måste läsa ikapp .

[Antinen]

Går framåt för vissa här med. Harry hälsar och gosar med främlingar vid ytterdörren och Jack hade en dag då han varken bet eller slog mig. Ohfelia händer det inte mycket med.

[Dr Kousak]

Hjalle har sen inlägget skrevs blivit en av de mest gosiga katter jag har träffat och önska nog mest att jag skulle spendera hela dagarna med att klappa honom.
Det låter kanske inlägget som det har gått väldigt fort med honom, men han bodde i ett annat jourhem maj-sep.
Tyvärr har han också blivit sjuk vilket jag skrivit om i ett annat inlägg och vet försöker nu ta reda på vad det är.

Åh, så stilig han är och vilket fint jobb du gjort med honom. Hoppas ni hittar såväl orsak som bot tills han sjukdom. Man blir så orolig när de är dåliga. Krya på sig, Hjalle!

[Dr Kousak]

Antinen: Wow, är allt jag kan säga! Vilken katt-"tämjare" . Och så personligt och fint du berättar om allt kissarna <3.

[warin]

eye of a tiger - roligt att höra att det går framåt för Jackson!
Låter som han blir allt tryggare med tiden

Roligt att läsa att det gått framåt för andra med!

Det har gått framåt liiiite här också!

Katla har kommit fram ur hennes gömställe bakom soffan ett par gånger, gick typ nästan intill väggen så långt ifrån mig som möjligt för att gå in till min sovrum där jag har en sandlåda ( de första dagar gömde hon sig under min säng därav jag ställde en sandlåda där) men jag har även en sandlåda i hallen och den är närmare men ändå tycks Katla hellre välja den sandlådan i sovrummet. Hur som helst hon kom ur ur gömställe ett par gånger för att gå in till min sovrum en kort stund och sen tillbaka till gömställe bakom soffan medan jag satt kvar vid min favorithörna En kväll kom hon till och med ur gömställe TVÅ gånger på samma kväll men dock vid andra gången vågade hon inte så mycket, drog sig tillbaka till soffan pga jag var alltför läskig,

Det har inte hänt så mycket sen dess och det har gått kanske en vecka sen sista gången.. Tills idag.. Idag kom hon ur gömstället och tassade fram till matskålen och började äta trots jag befann mig i samma rum. Sen drog hon sig tillbaka till gömstället bakom soffan. Yeah, en framsteg där! Man blir ju så glada över alla dessa framsteg hur små de än är! Min fina modiga tös!

Ps. Hur infogar man en bild här? Har visst glömt hur man gör Får kolla upp hur man gör.

[eye of a tiger]

Härligt ,Duktiga Katla
Så underbart att läsa om framsteg som kissarna gör.

Om du har photobucket .så kan du minska bilden och ladda upp bilden där .Där efter kopiera länken .

[Ninnis]

Jag tycker det är så kul att läsa om alla skyggisar som har blivit trygga. Och alla hussar och mattar som gör ett så otroligt bra jobb.

Hjalle har sen inlägget skrevs blivit en av de mest gosiga katter jag har träffat och önska nog mest att jag skulle spendera hela dagarna med att klappa honom.
Det låter kanske inlägget som det har gått väldigt fort med honom, men han bodde i ett annat jourhem maj-sep.
Tyvärr har han också blivit sjuk vilket jag skrivit om i ett annat inlägg och vet försöker nu ta reda på vad det är.

Åh, så stilig han är och vilket fint jobb du gjort med honom. Hoppas ni hittar såväl orsak som bot tills han sjukdom. Man blir så orolig när de är dåliga. Krya på sig, Hjalle!

Hjalles sjukdomshistoria är väldigt lång och jag kommer inte dra hela här för då blir det ett superlångt inlägg, men han var inlagd med bukspottkörtelinflammation (orsaken till inläggningen var dock att han inte åt och behövde sondas), kom hem och mådde bra. Slutade äta och det visade sig att han hade sår i munnen. Prover togs och det visade på mycoplasma och calici. Calici fick han trots att han är vaccinerad så jag gissar att immunförsvaret har varit rätt nedsatt. Han behandlas nu med antibiotika och han mår bra så jag hoppas han får vara frisk nu och inte drabbas av npt mer skit.

[eye of a tiger]

Vi håller tassar och tummar att Hjalle ska fortsätta må bra och att han ska få slippa mer saker nu.

[warin]

Håller tummarna att det inte blir nåt mer elände för Hjalle!

[Fam.Morrhår]

Håller tassarna att Hjalle blir frisk snart.

Fick ett mindre bakslag med Atlas igår när han hade fått lite bajs i rumpan och skulle plocka bort det. Förmodligen stramade det lite i pälsen och när jag försökte ta saxen blev han totalt tokig, fräste och skrek som en galning och sprang till sist under sängen och låg och tryckte i ett par timmar. På kvällen var han framme igen, dock gick han undan så fort jag närmade mig, så jag lät honom vara ifred. Inte förrän nu i morse ville han komma nära mig och gosa och i just detta ögonblicket buffade han mig på axeln och blinkade till mig när jag nu skriver vid datorn(han sitter på ett sidobord).

Få se om jag får komma till och göra hans bak ren idag istället...

[eye of a tiger]

Stackar Atlas,


Jackson skickar styrkebuffar.

Bajs i rumpan som har fastnat gör nog att det gör lite ont i pälsen.

[Fam.Morrhår]

Stackar Atlas,


Jackson skickar styrkebuffar.

Bajs i rumpan som har fastnat gör nog att det gör lite ont i pälsen.

Förmodligen. Hade inte mycket bättre tur idag heller. Jag kunde pilla lite med händerna men så fort jag försökte smyga med saxen så vips smet han iväg. Och jag vill verkligen inte hålla fast honom, det vet ju både jag och ni andra med skyggisar att det gör situationen bara värre.... Vid sådana situationer känner man sig rent förtvivlad och misslyckad, men så kommer älsklingen plötsligt när man ligger och läser i sängen och börjar mjölktrampa för glatta livet och rullar sedan ihop sig och somnar bredvid en...då mår matte genast bättre.

[eye of a tiger]

Det är det bästa med katter de lever ofta i här och nu

Jag var ju tvungen och kör hålla jackson för att ge honom maskmedel för andra gången .För ett bra tag sen. Han ogillade det rejält men återhämtade sig rätt snabbt . Till min stora förvånning

[warin]

Tack eye, för den förklaringen hur man lägger in en bild, min minne behövde visst friskas upp

Tänkte att jag kunde lägga in en bild på sötnosen Katla. Dock är det inte min egen bild, då jag själv ännu inte hittat rätt tillfälle att knäppa en bild på henne. Dessa bilder är från jourhem som Katla bodde hos innan hon hamnade hos mig.

[Starwatcher]

Jättesöt tjej warin

[eye of a tiger]

Oh! en svart sködpaddis.Vilken vacker tös , warin

[warin]

Tack! Visst är hon fin!

Hon börjar våga mer och mer nu, nyss kom hon fram och gick fram till matskålen och började äta trots jag befann mig i samma rum. Dock höll hon koll på mig hela tiden medan hon åt. Slutade äta om jag rörde på mig. Fick anstränga mig för att låtsas som om det regnade och fortsatte läsa bok

Så fort hon var klar med maten, gick hon tillbaka till tryggheten bakom soffan.

Med tanke på att det knappt gått en månad ens ( den 8 Mars då har det gått exakt en månad), har hon gjort "mycket" framsteg ändå tycker jag med tanke på att de första två dagar vågade hon knappt äta eller göra behov, inte ens på nätter när man sov.

[Safia]

Jaromir har haft en skyggisperiod igen då han sett spöken överallt och sprungit undan även för mig. I förrgår släppte det och en liten misse kom smygande upp i soffan och snurrade ihop sig i knät för att somna sött. Så skönt att några tårar av glädje letade sig fram över den där förnöjda sucken när han lagt sig till rätta och buffade med huvudet mot magen som för att säga "hej matte, här är jag igen, du har väl inte glömt bort mig när jag legat under soffan och tryckt?"

[eye of a tiger]

Härligt warin och Safia.

[Ninnis]

Härligt med alla skyggisar som gör framsteg

Hjalle är friskförklarad efter sina sjukdomar, men prover ska tas om några månader för att se hur det ligger till. Själv försöker jag släppa oron för honom. Jag ser ju att han mår bra, men ändå finns det hela tiden i bakhuvudet att ha koll på symptom och ibland känns det som jag nojar för mycket.

[eye of a tiger]

Vad skönt att Hjalle är frisk förklarad. Det är klart att man kan ha sina nojer i alla fall. Som matte/husse vill man ju inte att ens djur ska må dåligt.


Det är så hjärtvärmande att se att Jackson trott sin försiktighet mot kompisen .Börjat överkomma sin skygghet. Man har sett på tidigare besök .Hur han riktig viljat gosa med henne och trots sina steg tillbaka förra gången.

Så tog han kontakt på eget bevåg i morse och lät henne klappa honom flera gånger . Man såg riktig hur han njöt..

Att se honom börja lita på andra människor trots hans bakgrund (han had två olika jourhem innan han komm till mig)Är rent fantastiskt att få uppleva . Mr Braveheart

[Ninnis]

Vad skönt att Hjalle är frisk förklarad. Det är klart att man kan ha sina nojer i alla fall. Som matte/husse vill man ju inte att ens djur ska må dåligt.

Jo det är klart att det är så, men just nu är jag ju extra observant på Hjalle just för att det har varit så mycket med honom.
Längtar också tills han blir min officiellt. Jag är ju fortfarande "bara" jourhem. Katthemmet sa ju när han blev sjuk att jag skulle vänta med adoptionen så jag skulle slippa alla veterinärräkningar. Nu säger de att jag ska vänta tills proverna är tagna om några månader.
Det tycker jag iofs är jättebra att de tycker att katten ska vara frisk innan den adopteras ut, men jag ser ju honom redan som min katt och det ska bli så skönt när han faktiskt blir det på riktigt.

[warin]

Ninnis - skönt att Hjalle är friskförklarad! Hoppas nu att det fortsätter så!!

Igår hände det verkligen grejer ! Katla kom fram många gånger igår kväll ( rekord hittills!), hon till och med sprang mellan soffan och hallen. Hon satt kvar i hallen igår, det har hon aldrig gjort förut. Förut har det bara varit promenad till en viss ställe för att sen dra sig tillbaka till gömstället. Men igår satt hon kvar i hallen och tittade på mig en bra stund, jag började prata som " Hej Katla! Du är så fin!" Hon tittade på mig, började ta ett par steg tillbaka soffan, sträckte på sig och fortsatte gå ( i lugn takt) tillbaka till bakom soffan. Som om mina ord gjorde henne mallig

Hon till och med gick på kattlådan och kissade där precis mittemot mig framför mig.

I morse när jag vaknade möttes jag av en tillknycklad matta i hallen, då har hon alltså busat i natt när jag sov. Det borde ju innebära att hon känner sig allt mer trygg här hemma eftersom hon busat i natt , men hon är fortfarande osäker på mig ännu.

Hon gömde sig kvickt i morse när jag gick runt i köket, hon ville till matskålen men jag gick runt i köket för att fixa frukost till mig. Då såg jag henne smita tillbaka till gömställen, jag skrämde henne. Men det går framåt! Jätte roligt!

[eye of a tiger]

Duktiga Katla


Att hon har börjat leka ,Är ett gott tecken. Jackson lekte ju endast på sena kvällar/nätter när han visste att jag inte skulle komma in den första tiden. vilda skutt och pingisbollar som slogs mot dörren ,så det bara small om det .

Lek stärker ju självförtoendet.

[eye of a tiger]

Edit fel tråd

[Dr Kousak]

Åh, så fin Katla är!

Safia: Jag önskar så att vår Semla kunde göra så, men det kommer nog inte hända (misströstar lite).

Vilka goda nyheter om Hjalle! Hållar alla tummar för att han snart är din, på riktigt .

[eye of a tiger]

Selma kommer nog att bli mera modig och gosig. Jag trodde ju aldrig att Jackson skulle bli den grabb som han är idag. Han har ju även öppnat upp sig mer och mer för kompisen för varje besök .

Man kunde riktigt se i helgen hur mysigt han tyckte att bli klappad av kompisen . Han har stryket sig runt bena på henne förut men aldrig tillåtet henne att klappa honom.

och nu lät han henne att klappa honom flera gånger. Ska bli kul att se nästa gång. Om han leker mer vildare med vippan .När hon håller i den än att bara ligga bakom klöstolparna och slå på den

I för sig tror jag att det var detta som gjorde att han till slut efter 10 månader av att känna henne .Tillslut lät henne att komma så nära

Som kompisen sa . Den backslash han hade förra gången när hon besökte .var något han behövde göra för att komma till den punkten han är nu.

Tänk att en gång i tiden var en katt som kissade och bajsade på sig av rädsla ändå har en sån livsglädje, vänlighet och mod.

Är rent otroligt.

[Ninnis]

Åh vad modig Katla har var. Heja henne

Apropå det här med gosiga skyggisar så var Hjalle en katt som katthemmet trodde möjligtvis skulle bli nöjd med att bo inomhus och ha en familj, men inte att han skulle bli kelig och tycka så mycket om att bli klappad som han gör nu.. Då har det här katthemmet ändå haft många katter som har gått från skygga till riktigt keliga katter.

[eye of a tiger]

Djurskyddet som hade hand om Jackson sa samma sak. De hade ju också haft skygga katter.som blivit rätt gosiga också.
Han är som sagt en riktig myspropp.

[warin]

Håller med, tror att i stort sett alla skyggisar kan bli tryggisar , med tillräckligt tålamod och tid ( och kärlek förståss)

just nu känns det yes! För första gången har Katla hoppat upp på möblel (tv-bänk hoppade hon upp på) när jag är i samma rum , dessutom åt hon de tre kattgodis jag slängde ut! Den tredje var inte mer än ett par meter från mig och gissa vad, hon kom fram och åt kattgodis!

Tycker också att hennes kroppsspråk verkar va mer avslappnad nu när hon går runt omkring. Dock smiter hon undan så fort jag råkar röra på mig för att hitta en mer bekväm sittställning. Men hon kommer fram ur gömstället igen efter ett tag.

Tror hon är en aaaning missnöjd med att matskålen är tomt, hon har gått fram till matskålen ett par gånger. ( jag försöker ställa fram maten vid ungefär samma tidpunkt) verkar som hon vet ungefär när, för på sistone tid har hon kommit fram och går runt vid den ungefärliga tidpunkten jag brukar fylla på matskålen.

[eye of a tiger]

Whoooo ! Vad Härligt .
Duktiga Katla.

[Ninnis]

Hjalle har skaffat sig en ny (o)vana. Han står nedanför sängen på nätterna och jamar för att han vill bli klappad. När jag vaknar och klappar honom sträcker han nöjt på sig, kurar sen ihop sig och börjar spinna. Rätt normalt kattbeteende, men Hjalle har ju varit så väldigt skygg så därför är det alltid extra kul när han gör såna här saker. Dock inte jättekul att vakna mitt i natten.
Jag försöker få honom att hoppa upp i sängen och lägga sig bredvid mig istället, men nån sängkatt blir det nog aldrig av honom.

[eye of a tiger]

Det trodde inte jag heller om Jackson och helt plötsligt hade jag en prickig katt .Som hoppade upp i sängen och skulle kela.

[Ninnis]

Det gör mig inget om Hjalle inte blir en sängkatt förutom på nätterna om han vill gosa då. Då vill jag hellre ha honom bredvid mig i sängen än att behöva kliva upp och klappa för att få tyst på honom

[Antinen]

Och till min förvåning blev jag väckt häromdagen av Jack, Harry och Ivan (Ivan är en av våra tamisar, han har sina problem med men...).
Förvåningen bestod av:

1) Harry i sängen, har försökt få upp honom i flera månader.
2) Jack vill ha gos.
3) Harry och Ivan gjorde någonting tillsammans. Harry och Ivan är inte direkt de bästa av kompisar, numera har de iaf börjat tolerera varandra.

Jack har börjar gå med på det här med att bli klappad nu, att bli kliad triggar honom till att bita och slåss men det går att mjukt stryka honom över ryggen, det tycker han väldigt mycket om när han är på det humöret. Lustigt nog är det lättare att klippa klorna på honom än att gosa med honom.
Har även börjat ge upp det här med eventuell omplacering, så fort jag försöker ta upp det blir jag nedröstad. Sambon vill behålla honom, hen som placerade honom här i jourhem har sagt att hon inte lyssnar när jag tar upp det och vänner och bekanta säger också att jag "inte får" omplacera honom. Och han är så himla perfekt för den här flocken, det är aldrig något problem med honom, han gruffar aldrig med någon och älskar alla. Och han är ju himla charmig.

Harry möter nu ALLA besökare vid dörren och tigger gos. Och han håller på att utforska hela lägenheten nu, hittar honom på alla möjliga omöjliga ställen. Han har verkligen blommat ut. Min mamma såg honom för första gången igår och hon frågade flera gånger om han verkligen var en vildkatt. Nu är han mer busig och retsam ungkatt än skygg och förvildad. Det är fint att se hur han tittar på mig och de andra katterna för att se hur vi reagerar innan han väljer att bli rädd för någonting. Oftast urartar det inte ens i att han blir rädd längre, utan han kommer fram till mig eller flocken och söker stöd och tankar trygghet och sedan går han och undersöker den eller det som gjorde honom bekymrad.

Och med Ohfelia står det still. Men nu har jag skaffat mig både en plan B och en plan C. Förhoppningsvis kommer någonting att funka. Har sett små tecken på att baksteget kanske håller på att lossna men troligtvis är det bara jag som inbillar mig.

Märker att jag ofta utelämnar James ur mina uppdateringar, han är som han är. Vi jobbar på med lyftträning och sådär. Men han är så himla social, så det gör inte mig så mycket om han inte är så hanterbar. Nog för att det skulle vara trevligt att få dom där klorna klippta.
Måste erkänna att jag är ganska stressad för att jag tror nämligen inte att James kommer att bli en gammal katt, väldigt inavlad, större delen av hans släkt har dött av FIP och ja. Jag försöker mest bara att njuta av mitt vita lilla yrväder.

[Miroseni]

Hej kattälskare!

Jag har två små älsklingar på ganska exakt 1,5 år från samma kull. Charmknutten Harvey "Harry"(Two-face från batman pga. teckningen i ansiktet) och lilla snuttan Melissa .
När jag och min sambo tog hem dem vid ganska exakt 12.v ålder var de livrädda, vilket inte är så konstigt med alla nya dofter och intryck.
Vi sa till varandra "Det där går över om ett par månader. Snart kan vi mysa med dem i famnen."
Det var full fart på dem efter nån vecka eller två.
Däremot tog det kanske 4 månader innan vi fick tillåtelse till en försiktig klappning. Vi ville inte jaga efter dem och tvångsklappa, även om vi var fruktansvärt kärlekstörstande efter de små sötnosarna.
Detta höll i sig ett par månader till. Sedan började de stryka sig mot benen mer och mer. Lägga sig på rygg och visa magen framför fötterna på oss. Sedan kom de fram för en och annan klappning som de tydligt njöt av.
Idag har vi två mys-törstande snuttisar som kan ligga bredvid i soffan mysa och trivs oerhört bra hemma och det är fortfarande full rulle på dem, vilket är helt underbart!
MEN, vi får inte plocka upp dem..
Harvey kan vi plocka upp när han är lite trött och mosig. Han tycker det är genuint mysigt, men sedan är det precis som om han kommer på sig själv "Åh nej.. Här ska jag ju inte vara!" och sprätter iväg.
Lill-tjejen får nästan panik när vi plockar upp henne.
Kloklippning är en pärs
Jag är uppvuxen men katter, även hittekatter och har aldrig upplevt detta.

Så jag undrar, hur kan det komma sig att de tycker det är supermysigt att ligga bredvid och mysa och så olustigt att bli uppburna?
Ska man låta de vara eller försöka bära upp dem mer?
Kanske det försvinner med åldern?

Många frågor.. Väldigt nöjd med bara svar på nån
Tack på förhand!